Trångt, trängre, trängst

Så här gick det till:

Maken och jag bestämde oss för några månader sen för att fira påsk i Tyskland. Att lämna Stella och Nelly på hundpensionat kändes både onödigt och dyrt, så de fick hänga med. Vips var vi fyra i bilen.

Sedan bestämde sig dottern för att hon också skulle haka på tillsammans med barnbarnet Felix. Då var vi plötsligt sex i bilen.

Med en tremånaders baby följer en otrolig massa utstyrsel i form av barnvagnar, babysitters, sleepcarriers, bärselar, blöjor mm. Och nu var vi ungefär tio i bilen – i varje fall rent packningsmässigt.

Maken sprang omkring och ojade sig och förklarade att vi aldrig skulle få plats om vi inte lämnade hälften av packningen – alternativt hundarna – hemma. Men på något magiskt sätt gick det ändå till slut. Utan skohorn.

Nelly och Stella tog resan med fattning. Trots att de fick uppleva en smågungig färjeresa, en hotellövernattning, orkanbyar som slet och ruskade i takboxen, massor av skyfall samt ett oräkneligt antal amnings-, kaffe- och kisstopp längs autobahn.

Å andra sidan hade de mest benutrymme av alla, möjligen med undantag för lille Felix.

En sak har jag lärt mig av det här äventyret. Nästa gång hela familjen ska med på en resa hyr vi en större bil. Eller också stannar jag hemma.