"När allt stämmer är det som att dansa tillsammans!"

Anhelee Pugliano och hennes border collie Mizzy startade i år för tredje gången i SM. Denna gång var det så nära prispallen man kan komma utan att kliva upp, tredjepristagaren, Ulrika ”Ulle” Sävmark, och Anhelee hade på decimalen samma totalpoäng, 196,3, men då Anhelees poäng var något lägre på finalrundan, blev det en hedervärd fjärdeplats i stället.

– Jag är jättenöjd! säger Anhelee. I mitt första SM kom jag på 15:e plats, förra året var jag ytterligare lite bättre och nu fyra!

100 rallylydnadstävingar

Mizzy, som i dag är sex år, är Anhelees första hund. Aldrig hade hon väl trott att hon skulle bli så biten av att tävla med henne. Sedan 2012 har de startat i över 100 rallylydnadstävlingar och det har verkligen blivit ett intresse. Men varför just rallylydnad?

– Att jobba med följsamhet och lyhördhet, att du får prata med hunden och att det är inte så strikt som i lydnad, det är det jag gillar. Det är så häftigt att vi numera är så samspelta att vi kan gå en bana tillsammans utan att hon tittar på mig en enda gång, och ändå följer mig perfekt. Det är som att dansa tillsammans. När vi tränar på hemmaplan har vi mycket ögonkontakt, men inte på tävling. Hon vill gärna hålla koll på omgivningarna.

Men det var ingen självklarhet att de skulle börja tävla.

– Jag minns en av mina allra första tävlingar i nybörjarklassen. Jag var så nervös att jag efter halva banan tänkte att, nej, nu avbryter jag och så struntar vi i det här! Men då sa domaren åt mig att fortsätta i alla fall, så jag stapplade på. Jag tror vi fick ihop 31 poäng … (Det behövs 70 poäng för att få ett godkänt resultat, reds anm)

Anhelee är fortfarande alltid lite nervös när det börjar närma sig start, men nu har hon och Mizzy utarbetat rutiner så att de båda har fokus när de går in på tävlingsplanen. Det är också viktigt att Mizzy får bekanta sig med omgivningarna innan start, så hon känner sig trygg. Det har hänt att de inte kommit till start för att Mizzy blivit skrämd, och Anhelee skulle aldrig tvinga ut henne på banan. Hon vet ju själv hur det känns att vara nervös.

Extra pirrigt

– SM var extra pirrigt i år eftersom det var i princip på hemmaplan och det var ovanligt många som var där och tittade som jag kände. Personligen har jag inga höga förväntningar på oss, men jag kände ändå en viss press. Men det konstiga var att så fort vi klev in på banan fick jag som tunnelseende, marken liksom lyftes mot mig och det enda jag såg var gräs och rallyskyltarna. Allt annat flöt ihop och blev suddigt. Men det gick ju bra ändå, skrattar hon.

Sedan SM i juli har Anhelee redan hunnit tävlat ett tiotal gånger, och om poängen hon samlar ihop räcker för att kvala in till SM 2017 är hon gärna med.

– Men det är inget måste. Jag jagar inte poäng för poängens skull och har också en maxgräns på tre timmars bilfärd till en hundtävling.

Senaste tävlingen i Örebro är Anhelee mycket nöjd med.

Full pott

– Det var verkligen den där optimala känslan. Allt bara flöt på, och vi fick också full pott, 100 poäng.  Jag har fått full pott flera gånger, men vissa tillfällen minns jag lite extra, där vi fått ett skönt flow tillsammans!

Att bli så här samspelt har förstås krävt en hel del träning. Men numera tränar Anhelee mest korta pass, och inte mer än cirka fyra gånger i veckan.

– Vi kör sällan banor, tränar mest bara något eller några moment. Och det ska alltid vara roligt!

Anhelee har en hund till, tvååriga Magi, som är en kelpie.

– Med henne hade jag egentligen tänkt köra lydnad, men vi får se hur det blir. Vi är klara med ettan och har kört fortsättningsklassen i rally. Men än är det inte dags att pensionera Mizzy på något sätt, jag hoppas vi får många fina år tillsammans både på rallybanan och i storskogen. Det är egentligen i skogen, och när jag får gå långa vandringar med hundarna, som jag trivs alla bäst!  Jag vill gärna tävla, men bara så länge vi tycker det är roligt!