Jag - en (stackars) mormor

Hur är det att ha blivit mormor, brukar alla fråga min matte. Toppen, svarar hon och tindrar med ögonen. Kan hon säga som bara träffar sitt barnbarn då och då. Tror ni någon har frågat mig vad jag tycker om att vara mormor? Dygnet runt? Icke! Så nu tar jag bladet från munnen.

Tänk om jag hade vetat vad som väntade när vi satte oss i bilen och körde mot Norge i höstas. Jag hade onda aningar redan när vi hälsade på hos kenneln första dagen. För att markera ställde jag mig i ett hörn, men ingen brydde sig. Alla bara gullade med den där lilla valpen, som dessutom kom fram och skulle hälsa. Usch! Jag har haft en valpkull och det räckte!

Ni kan tro att jag var lättad när vi satte oss i bilen och körde därifrån. Men nästa dag åkte vi dit igen, och nu tog matte med sig valpen i bilen när vi skulle åka. Jag trodde inte det var sant! Dessutom gnydde och skällde valpen hela vägen hem. Oavbrutet. Jag fick typ tinnitus på kuppen.

När vi kom hem trodde jag att matte skulle lämna valpen utanför dörren, men icke. Hon släpptes in och började med att bajsa på golvet. En jättehög. Herregud, hur ouppfostrad får man vara? Ändå gosade de med valpen, som de kallade för Nelly, och sa att jag skulle vara snäll mot henne. In your dreams, tänkte jag. Hon ska hållas kort. Här är det jag som bestämmer.

Nu har Nelly bott hos oss i över ett halvår och jag har nästan glömt hur det var innan hon kom. Hon är ganska okej trots allt, även om jag inte gillar när hon smyger sig på mig, hoppar fram, biter mig i kragen och drar mig i halsbandet. Jag låter henne göra det ibland, bara för att hon ska hålla sig lugn, för jag vet ju att hon egentligen har en enorm respekt för mig. Det räcker att jag lyfter lite på överläppen så sticker hon direkt.

Sen är det förstås lite jobbigt på dagis, när jag alltid måste hålla koll på var hon är och vad hon gör. Hon får ju inte bete sig hur som helst, då säger jag till. Det ska nämligen vara ordning och reda när jag är i närheten. I går var Nelly hemma med matte, och ni kan tro att det var lugnt och skönt på dagis då. Jag sov nästan hela tiden.

Som sagt, det där med att vara mormor på heltid är tufft. Men lite mysigt också. Och Nelly är en ganska schysst tjej, även om hon förstås inte på långa vägar är lika smart, begåvad och duktig som jag är. Det är ju därför jag heter Stella. Ja, ni vet väl att det är det latinska ordet för stjärna?!