Hur är livet som hunduppfödare?

Carina köpte sin  första welsh i början av 70-talet, Mysack aka NUCh Titus, från en privat uppfödare.

-Många år senare sålde jag en tikvalp till dem, så då var cirkeln sluten, berättar Carina. Men den första egna kullen hade jag först 13 år senare, och än idag har jag kontakt med några av dem som köpte valp i den kullen. Det har ju blivit några kullar sen dess, jag har cirka 15 valpar per år. Dessutom har jag fött upp två kullar med strävhårig tax, och går allt som jag hoppas kommer det bli en taxkull till sommaren på det norska yrväder Gro Harlem.

Du har just släppt iväg en kull valpar till sina nya ägare. Hur känns det?

Det är blandade känslor. Att ha en valpkull tar mycket tid, du är i princip låst 24 timmar/dygnet. Allt annat hemma går mer eller mindre på sparlåga, så när valparna åkt så börja projekt ”hitta huset” med allt som ligger efter. Men visst saknar man de trollungarna. Saknar dock inte att gå upp tidigt, ibland har de vaknat vid fyra, då är det bara att städa valphagen, mata dem och sedan skura golven. Tack och lov händer det inte så ofta. Halva kullen gick i detta fall till ”gamla” valpköpare och det känns väldigt tryggt. De övriga tre gick till mycket hundvana köpare.
 

Märker du av en större efterfrågan på valpar på grund av corona?

Efterfrågan i år har varit helt sjuk. En dag fick jag inte mindre än elva förfrågningar. Fördelen är att man kan välja och vraka vilka man vill sälja till. Jag har en ”gräddfil”, det är till ”gamla” valpköpare och till de som haft rasen tidigare och som jag känner till. Jag kan inte låta bli att undra över hur folk tänker, det kommer ett liv även efter denna pandemi.

Varför blev du uppfödare?

Det var tack vare min hane NUCh Triggers Oliver som fick en del parningar. Jag åkte och tittade på hans valpar då väcktes intresset att ta en egen valpkull, så jag gjorde slag i saken och köpte en tik från samma kennel, NUCh Triggers Wait and See aka Cissie, och bättre start på min uppfödning kunde jag inte fått. En stor fördel var att jag lärt känna rasen och andra duktiga uppfödare innan jag hade min första kull, det dröjde ändå 13 år innan jag hade min första egna kull.

Vad är det bästa och det värsta med att vara uppfödare?

Alla underbar kontakter man fått världen över och som genom åren blivit mina bästa vänner, och att få följa en valp från födelseögonblicket och genom alla år. Det värsta är när det inte går enligt skolboken med valpningen och man förlorar valpar och i värsta fall även tiken. Att förlora tiken har jag tack och lov varit förskonat från, jag har dock varit med om några akuta kejsarsnitt och vid ett tillfälle dog alla valparna i livmodern hos tiken. Men tack och lov går det allra flesta valpningar by the book.

Ditt bästa råd till de som gärna skulle vilja ha en kull valpar?

Det viktigaste är att ha en buffert  ekonomiskt.  Idag har veterinärkostnaderna skenat och ett akut snitt kan kosta mellan 30 000–50 000 kronor! Se över vart du kan åka med din tik om det skulle behövas, det är få djursjukhus som har dygnet runt öppet. Är du nybörjare se till att ha en mentor du kan bolla med. Var beredd på att du kan få sitta med valpar en längre tid, något som just idag inte är så aktuellt, men det kan komma nya tider. Jag har själv suttit med osålda valpar fram till cirka fyra månader. Räkna alltså inte med att alla valparna är sålda inom åtta veckor. Att ha en kull tar mer tid än man kan tro, det är svårt ha ett ”vanligt” jobb och samtidig en valpkull.