Att jobba hemifrån med en kreativ hund

Jag är en introvert person och sällskapet från hundarna, maken när han kommer hem, och mina kursare (på visst avstånd nuförtiden) räcker utmärkt för att fylla min sociala kvot. Jag har en kombinerad studio/kontor i ett extrahus i trädgården, 25 kvadratmeter som bara är mina (och hundarnas).

Valle följer med mig in på morgonen (jag börjar jobba vid 6.30), gosar ner sig i sin filt i sin korg och sover fram till runt klockan 11. Då är det tillräckligt varmt ute för att soldyrkaren ska tillbringa resten av arbetsdagen på olika favoritplatser i trädgården. Han använder hundluckan om han vill komma in i stora huset, och krafsar diskret på dörren om han vill komma in till mig. Diskret. Alla är nöjda.

Kelpor i sina bästa år sover inte

Midori följer också med mig in på morgonen, efter att hon varit vaken sedan soluppgången, hunnit vara ute och skälla på skogen bakom huset två gånger, och dödat sin enhörningsleksak. Igen. Men hon sover INTE! Sova är för mesar, inte kelpor i sina bästa år som är fulla av energi och har spring i benen men samtidigt tycker att det är tråkigt att leka själva. Så hon börjar med att sätta sig på en stol och studera fågellivet genom fönstret. Hon väntar på en speciell fågel. Den som låter som en sliten cykelpump, liksom ”piiiip-pip piiiip-pip” väldigt ljudligt. Den måste skällas på! Högt och ljudligt. Och det räcker inte att göra det inifrån kontoret, nejnej. Dörren måste öppnas med ett väl intränat ”hopp och tryck” och sedan störtar Kelpan ut i full karriär och skrämmer bort den oförskämda fågeln från HENNES trädgård.

Valle brukar lyfta nosen och titta på vansinnet, och sedan somna om. Jag svär något om idiotiska smarta hundar som kan öppna dörrar och dags att köpa öronproppar och tur att vi inte har grannar medans jag sliter mig från datorskärmen och går upp och stänger dörren. Den hinner vara stängd i cirka 10 sekunder, sedan är det någon som VÅLDSAMT hoppar på handtaget utifrån och skäller uppfodrande, hur vågar jag stänga henne ute! Vilken skymf!

Hur fångar man mattes uppmärksamhet?

Detta upprepas ett par gånger innan fågeln fattat vinken och flyttar på sig. Då vidtar nästa aktivitet: vilken grej fångar mattes uppmärksamhet? Midori ser hela studion som en aktivitetsleksak för Kelpor, där matte har gömt väldans roliga saker. En penna som ligger framme? En värdig trofé! Hon börjar med att skramla med den – sedan en blick på mig. Reagerar jag? Sedan välter hon ner den – och kontrollerar min reaktion. Det är väldigt tydligt att detta är ett knep för att få igång den där tröga tvåbeningen som envisas med att en datorskärm just nu är mer intressant än en hund.

Jag ignorerar. Sedan kommer kraset. KOM IGEN MATTE! JAG HAR SÖNDER DIN GREJ, SKA DU INTE STOPPA MIG? Jag funderar snabbt över vilken penna jag hade glömt framme. Var den dyr? Behöver jag den? Kommer den att fläcka ner mycket om (när) hon har sönder den? Och om jag inte reagerar nu – vad kommer hon att ge sig på som nästa pryl? Ofta slutar det med att jag vänder mig mot henne för att be henne släppa, och möts av en brett leende och väldigt nöjd Kelpa. JAG FICK DIG ATT KOLLA!

Trick som funkar när man jobbar

Nu när hon har fått min uppmärksamhet tänker hon inte släppa den i första taget. Leksaker slås mot mina fötter. Ett huvud trycks upp i knäet. Bedjande blickar frågar om vi inte kan GÖRA något? Och det kan vi faktiskt. Visste ni att det finns en massa träning som man kan göra medans man samtidigt sitter och jobbar? Vänta – vänta – ta den, signalkontroll på olika trick, hämta olika grejer. Till och med en hel sekvens av att hon får lägga sin leksak, göra ett trick, ta sin leksak på varsågod, skaka den (superkul!), lägga ner den, och upprepa igen. Allt utan att jag är inblandad mer än med rösten. Mycket praktiskt, och håller henne upptagen i ungefär 15 minuter innan hon tröttnar.

Nu är det dags för motion! Öppna dörren, springa ut. Jag går upp och stänger dörren (för det är fortfarande kallt ute). NEJ! STÄNG INTE, JAG MÅSTE IN! Släpper in henne. Hon vill vara inne i ca 15 sekunder, sedan öppnar hon dörren och går ut. Som den idiot jag är dröjer det några gånger innan min hjärna hinner ikapp och jag tydligt låser dörren. Det är signalen för ”slut på det roliga” och hon letar upp en bra sovplats och somnar nöjd och glad.

Midoris kreativitet gör mitt liv roligare

Hela sekvensen tar ungefär en timme. Ibland mer, ibland mindre. Hade jag kunnat träna henne att låta bli? Givetvis! Jag vet mycket väl att jag låter henne manipulera mig. Denna morgonritualen är något av det roligaste hon vet. Den där pennan som hon hittar? Utplacerad, inte kvarglömd (åtminstone oftast). Att inte låsa dörren? Medvetet. Att det finns leksaker att leka med under morgonträningen? Genomtänkt. De egenskaper som gör henne jobbig är också de egenskaper jag älskar hos henne. Pigg, glad, vill alltid göra grejer tillsammans, påhittig, en rejäl portion humor, ger aldrig upp. Jag låter henne styra mig eftersom det gör hennes liv roligare, mer utmanande, mer intressant – och det gör MITT liv roligare, mer utmanande och mer intressant.

Det är värt en förstörd penna och lite avbruten arbetsro då och då!

/Åsa

Åsa Jakobsson driver Hund Helt Enkelt ihop med Ulrika Högbom, där hon håller kurser både live och online. Hon är fotograf med varierande uppdrag och genom KelpiePhoto. Hon är dessutom författare – har skrivit fyra hundböcker varav Klick – hundfotografering med glädje och Vardagsträning med klicker på Klickerförlaget. Åsa tränar sina hundar Midiori, Valle och Mårran i allt som är roligt, och tävlar i tävlingslydnad och rallylydnad.