Vem tar ansvar för hunden?

Förr sades ofta att om familjen funderade på att skaffa hund så var det viktigast att mamman var med på noterna. Det var ju hon, i rollen som hemmafru, som var hemma på dagarna. Det gjorde henne till den som oftast fick ta ansvar för promenader, utfordring och det mesta av den dagliga skötseln.

Allas ansvar

Idag, när både män och kvinnor arbetar utanför hemmet är förutsättningarna annorlunda. Därför är det klokt att redan från början bestämma roller och ansvarsområden inom familjen. Detta gäller särskilt om det är hela familjens önskan att skaffa hund.  Är det någon i familjen som säger att ” Visst jag gillar hundar, men jag har inte tid/lust/kraft att hjälpa till”? Respektera det och se om familjen kan klara det ändå. Är det bara du i familjen som vill ha hund går det inte att kräva promenader eller hjälp med pälsvård av övriga familjemedlemmar. Det är visserligen troligt att de också vill ta del av hundens skötsel när den lilla fyrbeningen väl charmat dem. Fast du har inte rätt att ställa några krav. Men det är inte heller meningen att allt ansvar plötsligt ska falla på en person när nyhetens behag lagt sig, om beslutet och önskan om hund var hela familjens.

Ansvar efter ålder och kapacitet

Små barn kan förstås inte ta särskilt mycket ansvar. Däremot kan de vara med och hjälpa till. Att mäta upp hundmat, ta fram kopplet när det är dags för promenad, hjälpa till att borsta pälsen klarar även den minsta. Med åren kan uppgifterna bli mer avancerade. Är det barn i mellanstadieåldern eller tonåren som tjatar sig blå efter hund – låt dem då gärna ta ansvar för exempelvis en promenad efter skolan. Även om det regnar. Det ÄR ett stort ansvar att ta sig an en levande varelse, och det bör även barn och ungdomar lära sig. Att låta barn ta ansvar för promenader gäller förstås bara under förutsättning att barnet klarar av att hantera hunden. Är hunden stor, stark eller ostyrig valp får ni hitta på andra uppgifter, som exempelvis, pälsvård eller aktivering. Alla hundar behöver mental stimulans. Fungerar det inte med promenader kan det äldre barnet absolut ha ansvar för en halvtimmes aktivering om dagen, till exempel träna trix, nosework, hemmaagility eller enklare lydnadsträning.

Här får du tips på hur barn och hund blir riktigt goda vänner:

https://www.harligahund.se/2017/10/30/sa-blir-hund-och-barn-bastisar-8-tips/

Dela på promenaderna

När det gäller de vuxna i familjen är det förstås mycket som spelar in när det gäller ansvarsområden. Kanske jobbar någon av er mer än den andra, eller har andra intressen också. Men även om du vill gå alla kurser, träna och ta alla promenader är det kanske skönt att dela på det ibland. Kanske kan du få en sovmorgon en dag i veckan, då någon annan tar morgonkissningen? Det är också bra att veta vem som ser till att hunden får mat på sina bestämda tider, köper hem foder, klipper klor, håller koll på vaccinationer och liknande.

När det gäller träning och uppfostran blir det av ofta så att en person har huvudansvaret. Men alla i familjen ska känna till och följa de ”familjeregler” som bestämts. Alla ska veta om, och respektera, om det är förbjudet för hunden att vara i soffan, att man inte ger mat vid bordet, alltid torkar tassarna efter promenad eller vad ni nu kommer överens om. Annars blir det lätt förvirrande för hunden, om ni har olika regler.

Delat ansvar ökar tryggheten

Givetvis kan förutsättningarna förändras under hundens liv; tonåringar flyttar hemifrån, någon byter jobb osv, men det är alltid klokt att ha en plan. Och ju fler i familjen som är delaktiga i hundens vardagsliv, desto starkare blir relationerna. Hunden blir även tryggare om den har flera människor den känner förtroende för, och den som ändå har huvudansvaret kan känna sig lugn när någon annan tar över.

Text Susann Gson Engqvist Illustration Getty Images