Storm och Sir Väs maffia

Jag envisas med att det var de som började. Ormarna. Och nu är det dags att de slutar. Om inte tänker jag börja föda upp möss som smakar wasabi och ormvråkar med muterade POMC gener så att de förblir hungriga oavsett foderintag.

Jag satt som oftast uppflugen i en oergonomiskt sittställning på en pinnstol och skrev. 16 tassar rände runt på tomten och donade med viktigt hundbestyr. Nosade efter rester från gårdagens foder-sök, grävde en grop, skällde ut korna, rullade runt, letade sork. Utrotningen av det sistnämnda är Storms ansvarsområde  Och kanske kan en huggorm upplevas som en sork om man är ett år och skiter i vilket. Eller så hade orm jävel klätt ut sig. Jag svär på det sistnämnda.

Ormen högg Storm

Storm nosade väl som vanligt kring i sork-hoodsen antar jag. Nosen sniffade vant igenom gräset, fåglarna kvittrade och solstrimmor gjorde seriöst fina saker med prästkragsblad… ja ni vet…(konstnärlig utfyllnad, konstnärlig utfyllnad) OCH SÅ PLÖTSLIGT for ormen som legat i bakhåll upp, väldigt likt Bruce Lee faktiskt. Ljudspåret i vår musikal bytte till något Tarantino likt och innan jag hann ta samurajsvärdet från väggen, byta om till kimono och skära halsen av Sir Väs… hade ormen gått till attack som en bultpistol på tjack. Gaddarna borrade han samvetslöst ner i allt det vita.

Han skrek inte, han är inte den sortens hund, men han lunkade moloket in och tittade på mig som om någon kastat en vattenballong på honom fast han inte varit med i leken. Sen började han sakta men säkert se ut som en melon innan han började bete sig som någon som fått i sig en näve Tradolan. Jag kvävde impulsen att  lägga oproportionerligt mycket och dyrbar tid på att hitta ormen och korsfästa honom. Just korsfästningen skulle ta tid med tanke på att ormar är streck. Istället fokuserade jag på Storm som såg ut som om någon pillat in en ballong i näsan på honom och blåst upp.

Stressen tar en

Trots att jag vet vad jag ska göra i ett läge som detta tar stressen en. Oron naglar sig fast och man får svälja klumpen vid namn rädsla som gärna vill bli till panik om man låter den. Att bibehålla lugnet är viktigt för hundens skull. Att hålla hunden stilla likaså. Så det var bara att sansa sig, kliva ur kimono och varsamt bära honom till kombin, trycka plattan i mattan och styra mot närmsta djursjukhus. Inte en veterinär utan ett djursjukhus med nattbemanning, ofta behöver de ormbitna läggas in på dropp och morfin.

Från bilen ringde jag först djursjukhuset som förberedde för akutfall. Sen grät jag. Rakt ut som Lille Skutt faktiskt. I ren förvirring satte på vindrutetorkarna som om det skulle hjälpa. Reaktionen var kanske oproportionerlig, jag vet ju att majoriteten av alla hundar överlever och att djursjukhuset vi skulle till hade serum i fall att. Jag visste ju det. Ändå kändes det som om han kanske nästan, eventuellt kunde dö i bagaget.

Storm klarade sig

Efter det lokala skyfallet och en del snorande sa jag till mig själv att skärpa mig: ”Skärpning Alupo, skärpning för fan!” Som egen företagare är jag van vid att vara min egen chef, så stämningen i bilen blev lite som när jag tar för lång lunchrast och blir besviken på mig själv.  Väl på djursjukhuset hade allt kunnat gå snabbare. Akut i akutfall kändes bortglömt eller så gör det alltid det för den som håller det akuta i famnen. För att göra en låååång hist…  Storm överlevde och idag ser han inte ut som en melon. Efter ett dygn på sjukan och ett par veckors vila hemma är han sig själv igen. Sjövild och ljuvlig. Det blir ett återbesök för att kolla levervärdena och uteslut bestående men.

Och jag har kört grästrimmer, rätt ilsket faktiskt, lite som ett bråk utan synbar motståndare. Sen beställde hem huggorms-skrämmor. I mängder.

På återseende/ Carro, Krutor och Koi

Vll du veta vad du ska göra om din hund blir huggormsbiten? Läs gärna detta innan det händer!

Vad ska jag göra om min hund blir huggormsbiten