Själens rehabilitering

Hela livet har hon bekämpat sina demoner. Att bjuda in dem är svårt. Våga låta dem få ta plats är skrämmande. Men när mörkret får möta ljuset så försvinner de, men det kräver mod att göra så, därför tassar vi lite på tå, likt en dans med trevande steg. Går varsamt fram. Kliver i, och utanför, det som är svårt. Stannar kvar och känner på, går ur för att hämta mod. I avslappningen ligger mycket och väntar på henne. Hålla sig sysselsatt blir därför tryggt. Att stanna upp helt i tystnad och känna in är svårt. Rastlösheten kryper i henne som flitiga myror som vill hålla sig sysselsatta.  Det är just det som det här passet vi gör handlar om, att våga känna på allt som finns där under. Att låta det bli tyst och stilla utan att bli rädd. Att ta tag i det och bli fri det.

Hon heter Canada och är en snart elva år gammal polarhund som har en livserfarenhet under sina vingar som få kommer i närheten av. Hon skulle kunna berätta gamla anekdoter, äventyr och historier i klass med Indiana Jones och Nelson Mandela ihop. Hon bär med sig en fantastisk blandning av hjältemod, nära döden upplevelser, hjärtesorg och urkrafter.

Dags för själen

Hennes liv har kantats av personlig utveckling och rehabilitering. Hon har genomgått många träningsplaner för så väl kroppen som huvudet. Det har tagit henne långt och släppt henne fri från många bojor. Själen har dock inte alltid fått hänga med och det är här våra pass kommer in, på ålders höst skapas äntligen utrymme för mer än beteendeproblem att rättas till, själen vårdas ömt och varsamt och hon får chans att försonas med sina ärr.

Det har tagit tid. För jag har inte helt förstått, men hon har delvis visat vägen. Till det som idag har fått namnet ”doga”. Ett förhållningsätt till livet där själens rehabilitering spelar lika stor roll som den sträckta muskeln, ett oönskat utfalls beteende eller magproblem.

Om doga

Doga fanns i Sverige innan jag (i mitt företag Hundsteg) etablerade den doga jag praktiserar idag – men den handlade nästan enbart om att göra yoga och ha med hunden i sina pass. Med andra ord väldigt lite fokus på hunden egentligen.

Dogan som vi nu praktiserar har modulerats fram genom många år och sakteligen blivit en samling av övningar och förhållningsätt som sedan fått samlats under namnet ”doga” i efterhand. Övningarna har jag lärt mig genom åren av duktiga humanpsykologer samt hund och hästtränare med fokus på själsliv, känslor och kroppens fysik i symbios. Vissa övningar har jag ändrat om i en del för att de ska nå ett annat resultat än sitt ursprung, andra är precis som jag lärt mig dem. En del övningar har jag helt själv skapat utifrån att prövat mig fram med både egna och andras hundar, där resultaten och feedbacken från hundarna fått leda och utveckla dem till det de är idag.

Ibland har behov funnits för en specifik hund att få arbeta med besvärliga känslor och genom sökandet av att hitta ett sätt för den hunden att få möjlighet till det. Då har en övning tagit form som jag senare insett fler hundar kan ha nytta och glädje av. Att ta fram dessa övningar har ofta skett med hjälp av andra hundpsykologer, fysioterapeuter, etologer och yogainstruktörer som har hjälpt mig lägga pusslet och nå målet. För mig är ”doga” en unik samling av kunskap och livserfarenhet av många människor. Jag har bara haft äran att sätta ihop det.

Pusselbitar faller på plats

Genom egen personlig utveckling har jag kunde dra allt fler paralleller till mitt mående, mina handlingar och vad mina hundar speglade och hur jag agerade. Den röda tråden blev alltmer uppenbar: relationen mellan människan och hunden. Allt fler pusselbitar lades på plats och jag ville sätta ihop mina övningar, samlade erfarenhet och kunskap till ett koncept. Det som kändes närmast till hands i liknelse var yoga, genom sitt sätt att binda samman det fysiska, mentala och själsliga. Därav att det fick gå under namnet ”doga” som vilar mer på en filosofi och sätt att möta livet än på själva övningarna som egentligen bara är verktygen för att nå det.

Jag tror att det finns många hundar som Canada, som bär på emotionella ärr och svårbearbetade upplevelser. Väl kamouflerade i ständig sysselsättning. Hundar som har svårt att koppla av, ständigt söker sysselsättning eller uppmärksamhet. Det är lätt att skylla på passivitetsproblem och stress. Livslång symtombehandling som i själva verket ger föga resultat.

I dogan finns något för alla

Tyvärr har just dessa hundar svårt att hitta till dogan, då man i motsats till vad hunden egentligen behöver, i tron att det inte ”passar” hunden just för att den är väldigt aktiv.

I dogan finns något att hämta för alla, inte bara för den ärrade eller överaktiva, utan även för den levnadsglada och sorglösa. Dogans övningar har ett märkligt sätt att leta sig in och träffa precis där den behövs som mest – oavsett individ.

Jag har fått många frågor och funderingar kring doga och är glad att fått möjlighet att få förklara och berätta. Är du nyfiken på detta så finns både kurser och utbildningar i ämnet och du är varmt välkommen att kontakta mig på Hundsteg för mer information!

Sandra Tellström

www.hundsteg.se