Så blir hundar best friends forever

Hjälp på traven innebär inte att släppa ihop okända hundar hipp som happ och hoppas på det bästa. Det kan sluta i korsstygn och dyra veterinärräkningar, tilltrasslade förtroenden och tillitsbrott. So don’t go there. Här är en liten guide på hur du kan ge jyckarna en chans på Best Friends Forever känslan. [BFF = Best Friends Forever = Bästa vänner för alltid]

1) Nosa, men ej på varandra

Hundar tar in sin omgivning via nosen i mångt och mycket. Personlig doft ger hundar mycket och viktig information om varandra. Så börja med att byta hundfiltar. Låt den blivande bästisens bäddmaterial göra entré i ditt hem. Lägg pläden på oladdad plats och låt jycken din bekanta sig utan att direkt bemöta hunden i fråga.

2) Promenera mera

Gå promenader tillsammans; 1) på neutral plats (ingen av hundarnas hemområden, det är revirhävande, territoriella djur vi har att göra med) 2) utan att få hälsa i koppel.

Det handlar om att låta hundarna lära känna varandra på håll. Gå en sträcka och låt dem nosa i varsitt dike, kissa och på så sätt lämna ”visitkort” till varandra. Byt sedan sida, så får hundarna möjlighet att ta in varandra utan direkt kontakt. Ge hundarna utrymme att tolka varandras intentioner, kroppsspråk på så långa avstånd att båda parter känner sig trygga. Först då kan tillit växa fram, en oerhört viktig grundsten i hundars umgänge. Skynda långsamt, snigeltakt är en bra takt att inleda en relation i.

3) Nosa på varandra

Efter ett antal promenader kanske ni märker att hundarna verkar se framemot att ses. Låt dem ändå inte hälsa i koppel utan ta er till en hundrastgård eller annan inhägnad (återigen, en neutral plats). Släpp in den ena jycken och låt den andra spatsera runt på andra sidan stängslet. Nu kan de nosa på varandra med säkerhetsbälte på. Vissa behöver det. Blir nosandet för intensivt och ett offensivt beteende tar vid, gå emellan och avbryt. På så sätt lär sig hundarna att du styr och reglerar umgänget så det inte blir på någons bekostnad. Slår det däremot över i inbjudande gnyende, neutralt viftande svansar och dragningskraft… då kan det vara dags att gå vidare till nästa steg… eller inte. Underskatta inte nosandet, låt det ta tid. Det är gött!

4) Hopp och lek

En vacker dag är alltid en vacker dag. Och kanske just en sådan är det dags att släppa hundarna fria, tillsammans. Men var noga med att det finns gott om utrymme och andra lockelser såsom träd, buskar som kan skingra fokus vid behov. Kala, trånga platser brukar öka anspänning. Sätt inte heller hundarna på rak linje ifrån varandra, koppla loss och säg Varsågod – det hela liknar tuppfäktning. Strosa i stället åt varsitt håll med hundarna kopplade, när de obekymrat går och nosar på varsitt håll lossar du lugnt kopplet och fortsätter gå.

Vi vill att hundarna får finna varandra på eget bevåg. Men var med. Behöver din hund dig, så interagera – då kommer du dämpa risken för aggression, då du lugnt och sansat avbryter ett hetlevrat möte. Hundarna behöver inte ”göra upp”, eller ens fundera på hur de själva eventuellt ska lösa läget. En paus, lite pulssänkande massage och sedan kanske det går bra att prova igen.

5) Anpassa efter de försiktigaste

Är någon mer återhållsam, osäkrare eller behöver mer tid? Ställ klockan efter den individen. Ingen tjänar på att köras över eller köra över. Behövs tid, ge tid. Finns inte tiden, finns heller inte plattformen för just den här relationen. Gå in och håll i den ivrige, massera för att sänka pulsen och låt den sansade få strosa vidare. Se till att båda individerna är så samspelta de kan vara, på ett energiplan, innan du släpper igen. Och helst, allra helst, efter att Miss Sensitive bjuder in, tar kontakt, vill ha lite mer.

Med det sagt … Personkemi kan finnas spontant, eller inte. Ibland kan den skapas, ibland kan något växa fram som inte fanns från början. Ibland inte. Respektera att inte alla hundar är ämnade att vara vänner. Vissa trivs bättre på avstånd. Påtvingat umgänge – korsstygnsrisk.

Peace out!

/Carro, Koi & Krutor