Panik hos veterinären

 1.En nystart

Åk till veterinären när du inte behöver. Helt utan tidspress. Belöna då och då med något hunden verkligen gillar men utan en massa extra gullande.

Stålsätt dig i ett tydligt lugn. Ingen ömkan, ingen speciellt mjuk röst. Du ska vara så mycket ditt vardagliga jag som möjligt. Minsta tecken, minsta signal från dig om att du tänker ”jaha, nu blir hunden rädd igen, som vanligt …” talar om för hunden att den gör alldeles rätt i att vara rädd.

Första gången kanske du stannar utanför dörren. Nästa gång sätter du dig med hunden i tamburen, innan det är dags att kliva in i väntrummet. Läs din hund, tänj -gränsen men bara lite i taget.

Varva godisgivorna med roliga, korta lekar, först utanför dörren, sedan i väntrummet och så småningom i behandlingsrummet.

2.De vita rockarna

När du märker att lokalen inte är lika -läskig längre är det dags att börja prata med de vita (och gröna) rockarna. Slå dig i slang med någon som jobbar på -kliniken, men be dem strunta i hunden – inte ens titta på den. Beskriv ditt problem så -förstår personalen.

3.Rummet och bordet

Sedan jobbar ni er vidare in i undersökningsrummet och upp på bordet. -Korta, vänliga, tydliga, roliga och -belönande övningar i lejonets kula kan förvandla det skrämmande veterinärbesöket till något hunden inte alls har något emot.

4.Ingen hets

Var lika avslappnad och lugn när det till slut är dags att gå till veterinären på -riktigt. Lika kul, lika belönande, lika -vardagligt ska besöket bli. Övningen ska glida in i verkligheten.