PANG, sa det … Det är bra.

Ibland får de oförtjänt dåligt rykte, de där jägarna. Det stör mig. Det finns rötägg i varje korg. I varje ”hundägargrupp”. I alla grupper, överallt, hela tiden. Men det säger inte så mycket om gruppen. Mer om ägget. Jag gillar inte fördomar. Så låt oss slå hål på ett gäng som vanligtvis drabbar just jägare. Eller vänta … Negativitet är inte min grej. Jag tänker inte bidra till spridandet av fördomarna genom att upprepa dem. Nej, låt mig berätta vad många jägare gör sjukt jäkla bra!

Bidrar ej till ohälsosam avel

De väljer ras, uppfödare och hundindivid med stor eftertänksamhet. Det är viktigt för dem att jycken är funktionell på alla plan, för ändamålet. De premierar just funktion och hälsa, före exteriör, alla gånger. Andningsproblem, höftledsfel, allergier … Inte så vanligt bland just jaktraserna! Det är bra.

Låter hundarna mogna

De är ofta väl medvetna om riskerna med att köra en hund för hårt för tidigt. De låter jyckarna växa klart och mogna mentalt så de är redo för sin uppgift när den dagen kommer. På mina kurser kommer jägarna för att i god tid befästa relation och samspel. Jakten fokuseras det på med tiden och att den drivkraften finns förlitar de sig på. Det är bra.

Tränar hållbart

De månar om sina hundar, som de elitidrottare de är. Gällande både utfodring och träning i hög- såväl som lågsäsong. De hajar vikten av uppvärmning och nedvarvning. Många lägger vikt vid skadeförebyggande träning och har koll på värdet i återhämtning så väl som konditionsträning. Det är bra.

De är medvetna om skaderiskerna i sitt utövande med hund. Och förebygger och tränar hundarna till att bli kloka i sina jaktstrategier för att minska dessa risker. Det är bra.

Älskar sina hundar

De hänger med huvudet om deras hundar skadar sig och gråter floder när livets sista skede är kommet för jaktpartnern. För de älskar sina hundar, som familjemedlemmar. Det är bra.

Tillgodoser ett viktigt behov

De samarbetar med sina hundar kring något rovdjur anser oerhört viktigt. Tillsammans fäller de byten så båda får mat på bordet. Det är ingen enmansshow, det är verkligen en samverkan utan like. Ett synkroniserat teamwork som kräver att hund och förare känner varandra väldigt väl. Få ”hundaktiviteter” (om några) ger hunden ett bättre utlopp för sina naturliga beteenden än vad jakten gör. Det är bra.

Jag tror alla olika hundägargrupper har något att lära av varandra. Om vi öppnar upp, fördomsfritt tar in och tar del av någon annans kunskaper, synsätt och syften.

Peace out!

/Carro, Krutor och Koi