På hundstrand med pensionärer

Det är jätteroligt att bada med morfar för han badar så himla bra. Han kastar pinnar jättelångt (och blir väldigt brun, säger mormor) och så hämtar jag dem där ute i havet, där de simmar bort. Pinnar kan simma mycket längre än man tror. Han blir så glad, morfar, när jag hämtar hans pinnar och man vill ju gärna glädja pensionärer. De har inte så mycket roligt annars. Ibland har han med sig sina tennisbollar också och lite variation är alltid bra. Jag tror inte att de ser så bra när de blir gamla, nämligen.

Vi brukar träffa några roliga kompisar nästan varje gång vi är där. Det är också en pensionärsgubbe som kastar pinnar, och sedan simmar hans hund (min kompis) ut och hämtar den. Tänk att de tycker det är så himla roligt. Jaja.

Mormor har för övrigt satt mig på någon himla bantningskur eftersom hon är för tjock. Jag är hungrig hela tiden nu. Det har aldrig varit så här illa. Ibland när jag blir svag och måste lägga mig ner, då när jag tror att svältdöden kommer, så slänger hon åt mig en morot. Hon tror att det är någon sorts straff, men jag älskar morötter! Ha. Och så får jag lite fil ibland till mellis.

Men morfar, han får äta smörgåsar minsann. Pah.

Nåja. Snart åker vi hem igen. Nu har vi haft sommarlov färdigt. Barnen börjar skolan och morfar och mormor ska återgå till sina vanliga pensionärsliv – utan att jag passar dem. Det är klart att det blir lite stökigt för dem, de älskar ju mig. Men det ordnar sig.

Heja höstlivet!