Ny rapport om sociala tjänstehundar

Rapporten ”Sociala tjänstehundar – användning, lagstiftning och djurvälfärd i mötet mellan hund och människa” ges ut av SLU Future One Health. Författarna är verksamma vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Svenska Terapihundskolan.

Syftet med rapporten är att beskriva vad en social tjänstehund är, vilket arbete den utför, hur de personer den hjälper påverkas av insatsen, vilka behov hundarna har och hur deras hälsa och välfärd påverkas av arbetsinsatsen. Rapporten utmynnar i ett antal rekommendationer och slutsatser som riktar sig till beslutsfattare, branschföreningar, utbildare och hundteam i syfte att kvalitetssäkra verksamheten.

– Anledningen till att vi skrev denna rapport var att vi hade fått information om att det används outbildade hundar inom skola, vård och omsorg, vilket kan innebära en risk för både hundarnas och människornas välfärd, säger Lena Lidfors. Det saknas riktlinjer från myndigheterna, vilket gör att länsstyrelserna gör egna tolkningar av hur de ska arbeta med frågan. Dessutom behöver veterinärer informeras om hur veterinärbesiktningar av sociala tjänstehundar bör genomföras, menar Lena Lidfors, professor i etologi och rapportens huvudförfattare.

Sociala tjänstehundar gör nytta inom skola, vård och omsorg

Det blir alltmer vanligt att sociala tjänstehundar används för att ge människor stöd och motivation och därmed ökad livskvalitet, framför allt inom skola, vård och omsorg. Forskningen inom området stödjer detta, men mer forskning behövs framförallt om de långsiktiga effekterna av insatser från sociala tjänstehundar och vilka samhällsekonomiska effekter insatserna kan leda till. Det finns olika typer av sociala tjänstehundar och de delas vanligtvis upp i besökshundar, vårdhundar, terapihundar och skolhundar.

– Sociala tjänstehundar som besöker äldreboenden kan ge de äldre minskad depression och ångest, lägre hjärtfrekvens och blodtryck och ökad fingertoppstemperatur, vilket signalerar att de blir rörligare och får minskad stress, samt ökad livskvalitet, berättar Lena Lidfors.

Vems ansvar är det att kvalitetssäkra verksamheten och se till hundarnas arbetsvillkor och välfärd?

Övergripande rekommendationer för olika former av djurunderstödda insatser har tagits fram av organisationen IAHAIO (International Association for Human Animal Interactions). I Sverige finns Föreningen för sociala tjänstehundar, vars vision är att sprida information om verksamheten, öka samarbetet mellan utbildare, upphandlare och hundförare samt lyfta fram hundteamen som en ny yrkeskår inom skola, vård och omsorg.

Några riktlinjer för vilka krav som ska ställas på blivande eller färdigutbildade hundteam i Sverige har dock inte utfärdats av svenska myndigheter. Det saknas även riktlinjer och krav för vad en utbildning ska innehålla, kriterier för examination samt villkor för tillstånd för den sociala tjänstehunden.

– Det behövs ett tydligare ansvarstagande på nationell nivå för att trygga hela branschen, både för de som utbildar dessa hundteam och inte minst för hundarna och deras förare, menar Sara Karlberg, Svenska Terapihundskolan.

Rekommendationer för välfärd och kvalitetssäkring

Ett mål med rapporten är att lyfta fram otydligheter i regelverk som kan påverka de sociala tjänstehundarnas långsiktiga hållbarhet. För att stärka välfärden för sociala tjänstehundar och minska risker för människor och hundar vid hundunderstödda insatser ges också ett antal rekommendationer. Dessa handlar bland annat om uppdaterade krav och utökade riktlinjer för arbete med sociala tjänstehundar, hälsoplaner för tjänstehundar, ackrediterade utbildningar samt id-handlingar för hundteam i nationella register.

– Rekommendationerna gynnar hundarnas hälsa och välfärd, påpekar Johan Lindsjö, Nationellt centrum för djurvälfärd och institutionen för husdjurens miljö och hälsa vid SLU.

– Och det behövs även en ökad kunskap om sociala tjänstehundar och det arbete de utför i våra regioner. Kunskap som bör vara känd av alla som upphandlar och använder sociala tjänstehundar i sin verksamhet, anser Elina Åsbjer, Nationellt centrum för djurvälfärd.

Läs hela rapporten här.

Källa: SLU