När Gibson sprang bort

Kl 17.00

Vi var nästan hemma efter hundpromenaden. Gibson satt fast i sele och spårlina, eftersom vi var så nära hemmet så höll jag väldigt långt ut på linan. Vi såg haren samtidigt båda två, men Gibson ryckte iväg och spårlinan lossnade från haken.. Och Gibson drog iväg – rakt ut i skogen.

Sen vet vi att han kommit ut vid en större väg och där troligtvis blivit skrämd. En halvtimme senare får vi nämligen tag på en person som säger att de sett honom springa allt längre bort.

Kl 17.30

Vi började först att bara springa runt och leta överallt. Men sen gick jag ganska fort hem och anmälde honom som försvunnen, först på vårt eget områdes facebookgrupp. Ganska så snabbt anmälde jag honom bortsprungen på alla närområdens facebooks grupper, även Bosses hundhjälp, Bortsprungna hundar och Missing Dog. Jag bad alla vi mötte att hålla utkik och vi fortsatte själva att leta. Hela den egna familjen letar, Andrea, Uffe och de båda barnen Love och Tage med vänner och grannar…

Kl 18.00

Andrea gör en polisanmälan. Det var då vi upptäckte att om man bara är registrerad på SKK med din hund så kan inte polisen lämna ut dina kontaktuppgifter till de som ringer in. Man måste ha anmält till SKK att det är okej att lämna ut ägaruppgifterna för att detta ska funka. Detta kom att göra att vi framöver inte kunde få tag på Gibson lika snabbt som vi troligtvis skulle kunnat om detta varit påskrivet.

Kl 24.00

Jag sov inte den blund den natten. Jag låg på hallgolvet med ytter dörren på glänt och väntade på att höra honom komma. Satt i telefonkö tre timmar till polisen för att fråga om de fått något tips.

Kl 04.00

Eftersom jag ändå inte kunde sova började jag skriva på Djur-id, nästa morgon tapetserade vi området med lappar med bild på Gibson och våra telefonnummer.

Kl 08.00

Ringer alla djursjukhus för att fråga om det fått in någon hund. Ganska snart ringde en granne, det visade sig att Gibson hade lyckats komma över på andra sidan den mycket trafikerade vägen och över järnvägsspåret och försökte nu mitt i rusningen komma tillbaka över hemåt.  När vi fick reda på det bestämde vi att en av oss skulle sitta vid järnvägsövergången, det är enda platsen där han skulle kunna ta sig över för att komma hem.

Kl 16.00

Det har gått snart ett dygn och Gibson är fortfarande borta. Det kommer in rapporter från människor som sett honom men ingen lyckas få tag i honom. Rapporterna visar tydligt att han agerar stressigt och är mycket orolig.

Kl 17.30

Polisen ringer. De har fått in ett tips om att någon sett Gibson i Högdalen där han sprungit runt bland bussarna. Då blev jag rädd, säger Andrea. Det är inte ett område man vill ha sin hund lös i. Det visar sig sedan att detta tips är 40 minuter gammalt! Eftersom polisen inte får lämna ut Andreas telefonnummer till tipsaren, eftersom detta inte är en offentlig handling, hinner tiden gå och spåret blir kallt, innan Andrea får veta.

Kl 19.30

En tjej i området ringer och säger att hon sett Gibson vid fotbollsplanen nedanför Högdalstoppen, men han ville inte komma fram trots att hon hade två hundar med sig, hon sa att han var väldigt skygg och stressad. Men det visar att Gibson återigen är i närheten av hemmaskogen.

Kl 20.00

Andrea uppdaterar Facebook och fortsätter leta överallt i omgivningarna. De letar efter de senaste tipsen de får in, men så fort de kommer dit är han borta. I efterhand säger Andrea att det var helt fantastiskt hur många det var som engagerade sig och tog sig tid att hjälpa till trots att de inte kände oss. Är så tacksam!

Kl 20.30

På kvällen ringer organisationen Missing dogs. De säger att vi ska avbryta allt sökande. Troligtvis stressar alla människor som letar bara upp Gibson än mer. Istället råder de Andrea att ensam gå och sätta sig vid den plats där man tror Gibson håller till. Hon ska dra ett par smutsiga strumpor över sina skor, så dessa kan hjälpa till att lämna ett riktigt bra spår Gibson sen ska kunna följa hela vägen hem.

Kl 22.00

Andrea förbereder sig för att gå ut och att sätta sig på en plats och locka på Gibson.

Kl 22.30.

Uffe är i hallen på nedervåningen, då han plötsligt hör ett ljud. Det är haken som är kvar på Gibsons sele som rytmiskt slår mot selen. Så hörs Gibsons efterlängtade tassar in i hemmet. Det första han gör är att leta upp sina leksaker, samlar dessa, springer sen runt i glädje men varvar detta med att lägga sig ner för att sen rusa upp igen. Han beter sig oroligt och stressat, har svårt att komma till ro. Dricker massor och äter. Till slut somnar han i sin bädd men rör sig mer än vanligt hela natten.

Efteråt

Tiden därefter var han inte riktigt den Gibson han var innan rymningen. Han var stressigare och vid hundmöten kunde han skälla och göra utfall. Inget av detta hade han gjort förut. Han var tydligt nervösare och kunde resa ragg när han var obekväm i situationer.

Först efter cirka 1,5 till 2 månader senare tycker Andrea att han fått tillbaka sitt lugna fina jämnmod och vågar lita på andra hundar och känner sig helt trygg i familjen igen.

Helt fantastiskt hur många det var som engagerade sig och tog sig tid att hjälpa till trots att de inte kände oss, är så tacksam!

Andreas bästa råd om din hund springer bort:

Sprid snabbt i sociala medier att hunden är borta och uppdatera inlägget regelbundet. Be att man INTE jagar hunden utan rapportera till dig om man ser den.

Ring polisen flera gånger då de inte alltid ringer direkt även om de fått tips.

Sätt snabbt upp lappar i området hunden kan tänkas vara. Många hade sett Gibson men inte reflekterat över att det kunde vara en bortsprungen hund. När de däremot såg lapparna förstod de att det var han!

Och i förebyggande syfte – anmäl till SKK att det är okej att lämna ut ägaruppgifterna.

Vilka är vi:

Andrea Turander, fotograf, matte till Gibson

Uffe Edelönn, Gibsons husse

Gibson, Terrier brasileiro, 17 månader