När en hund byter miljö – vad händer då?
Vår bloggare, hundpsykologen Sandra Tellström, tar med ledarhunden i sitt hundspann, Trolla, på miljöombyte i södra Sverige. Och det visar sig att en stark ledare inte är lika självsäker i alla situationer.
Hon hoppar ut ur bagageluckan med stort självförtroende. Hon som är döpt efter konsten att skapa magi, Trolla. Men nästan innan tassarna nuddar marken inser hon att hon är på okänd mark. Grönlandshunden som huserar i Norrland har landat i de södraste av Sverige, Malmö för att vara exakt.
Hon är resesällskap till mig, som ska föreläsa i fyra dagar för ett gäng blivande hundinstruktörer.
Främmande dofter
Försiktigt sticker hon fram nosen för att ta in den helt främmande doften av storstad. Öronen spelar fram och tillbaka noggrant lyssnade till storstadspulsen. Jag lockar på henne och hon följer mig mot hotellets entré. Hon går lite på tå, men ändå framför mig, hon är trots allt min ledarhund där hemma i hundspannet av 8–10 hundar.
När de är dags att kliva in i hissen sänker hon sin kroppshållning och stryker öronen bakåt. Mycket har du bett mig om under åren säger hon, hoppa över öppna strömmar, traska över blanka isar, tåga på i snöstorm utan någon som helst sikt. Men det här? Kliva in i en låda som lätt vibrerar, nu har du väll ändå gått för långt. Men hon kliver in, för sån är hon, modig och lojal.
I hissen står en vänlig man som tittar på henne, säger att hon verkar vara en försiktig dam. Ja just nu i alla fall svarar jag och ler. Tänker att hon som hemma är så stark och framåt, otroligt driven och med trygghet leder oss fram i alla lägen. Hon som snitslar sig fram på tävlingar i tajta omkörningar och på stökiga checkpoints. Hon står nu i hissen och ser lite skrämd ut och inte alls mycket ut för världen. Jag tänker att allt verkligen är relativt. Att den som är ett proffs i ett läge mycket väl kan vara vilsen och nybörjare i ett annat.
Nya utmaningar
Vi hittar in på vårt hotellrum och Trolla lägger sig snabbt till rätta på heltäckningsmattan. Tänk ett helt rum med pläd på golvet kan jag nästan se henne tänka innan hon somnar, helt utmattad av de 20 minuter långa äventyret från bilen hit. Hon som springer timme efter timme på fjället trots vädrets alla makter, hon mötte idag en helt ny utmaning.
Vi har fem fina dagar tillsammans i Malmö hon och jag. Hon listar ut vart de finns små gräsplättar att göra ifrån sig på och att bilarna som kommer i en ständig ström inte är så farliga. Ljuden bekantar hon sig med, men dofterna fortsätter vara oändligt spännande. Jag har svårt att inte låta bli att både roas och fascineras över hur enkla tinga kan bli så stora äventyr. Tänker att det är nog ganska lätt att ge sin hund ett stort äventyr. Bara genom att göra någonting annorlunda än vardagen.
Vi hörs igen/
Sandra och Trolla