Lär er att spåra

Personspår

Jag snackar personspår. Inte blod, klövar och annat gotiskt vi jägare sysslar med. Själv tränar jag enbart med viltspår med inriktning eftersök. Min jycke ska följa vilt, hitta skadat och påkört, det är hans jobb som eftersökshund. Men det är inte för alla. Har du en hund med viltintresse du önskar dämpa så bör du inte träna hunden i att följa viltdoft då du bara göder instinkten. Satsa hellre på människodoft. En del viltintresserade sällskapshundar kan dock släppa viltintresset till vardags om de får viltspåra mycket och ofta, länge och väl. Se till att viltspår är något du kommer ge hunden möjlighet till i den utsträckningen innan du eventuellt sätter igång. Och kom ihåg, sällskapshundar får inte vara lösa i skog och mark och driva vilt självständigt.

Nog om det, i detta inlägg håller vi oss till att personspår. Så vi håller oss till att spåra människor. När vi kliver fram och gör ett nedtramp händer saker i underlaget – mossa mosas, grenar bryts, jord trycks ner – och detta börjar direkt lukta annorlunda än resterande terräng. Dessutom avsöndras massa smarriga dofter från oss, generell och individuell människodoft från hår, hud, kläder, och så vidare. Dessa odörer tillsammans bildar spåret, men först när de har förenats och singlat till marken och lagt sig som ett streck utefter den sträcka vi gått. Det brukar ta ca 20–40 minuter (längre tid vid torrt och kortare tid vid lätt fuktigt klimat) för ett spår att lägga sig till en markburen vittring. Tiden vi låter spåret mogna under kallas liggtid.

Därefter kan hunden följa spåret till den skatt vi lagt i slutet. För det behöver inte vara spårläggaren som ligger där och förmultnar tills hunden behagar dyka upp, det kan likväl vara favoritleksaken, ett smarrigt köttben (knyt då fast det, så att inte någon annan släpar i väg med det under liggtiden) eller en burk med godsaker.

Snitsel eller schnitzel

Ut och testa! Välj ut ett område (gärna blåbärsskog till en början), som inte så många klafsat runt i, ha vinden i ryggen och bege dig. Men stövla inte fram i hast om hunden är nybörjare, kliv ner rejält i underlaget, vrid lite extra på klacken i varje steg, sätt ner en handflata lite då och då. Så avger du ett tydligt spår, vilket är viktigt i början av hundens spårkarriär.

Är du inte synsk eller har en flyttfågels orienteringsförmåga, så märk träden på din väg. Lite Hans och Greta-taktik krävs, själv använder jag snitslar. Som jag tyvärr uttalar schnitzlar vilket gör det hela ytterst förvirrande för mina kursdeltagare. Häng absolut inte upp tjeckiskt ströbrödspanerat kött i träden, det kan förvirra jycken. Nej, klädnypor med färgglada band i är vad jag syftar på när jag säger snitslar.

Gå din sträcka (typ 20–50 meter för en nybörjarhund) som en baktung mannekäng, markera träden, lägg din skatt i slutet och skutta sedan av spåret som en högrest hare. Stora skutt av spåret ändrar doftbilden från slutet. Allt för att vara tydlig för hunden.

Förföljelsemani

Tick tack, tick tack, låt nu klockan gå cirka 30 minuter. Därefter tar du hunden till platsen, selar på och kopplar om till lina strax innan spårstarten. Starta gärna hunden 90 grader mot spåret du lagt, ni ska korsa spåret i starten – något som kan göra det enklare för hunden att plocka upp doftbilden och starta sitt arbete.

Vid påsläpp: Bli mystisk (come on, I know you can!), visa intresse för marken, peka lugnt med handen mot backen och säg ”spååååra”. Låt hund och lina löpa i väg (det är nu jag får gåshud). Ge vännen din cirka 5 meters försprång innan du själv lugnt och sansat följer efter.

Tar hunden spåret, röstberöm lugnt, men avbryt inte magin. Att du följer är belöning nog. Ger hunden dig Pluto-minen: ”Say what?!?!” – så korsa åter ditt spår lite längre fram. De allra flesta hundar följer personspår utan tvekan. Men vissa jyckar uppskattar lite korvdoft i spåret då och då för locka fram arbetsmoralen. Fastna inte i korvspårsträsket bara, det är ett litet hjälpmedel i början.

Något för alla, eller inte

När ni når skatten i slutet: Folkets jubel! Öppna lådan, låt hunden ta för sig av det goda, och beröm. Låt detta ta tid. Klappa sedan om och sela av och kliv av spåret.

Grattis! Du har nu erfarit något fantastiskt kul som du och din hund kan ägna er åt. Perfekt hjärngympa och ett tillfälle att ställa DIG bakom, och låta hunden ta rodret medan du fascineras av denna fullkomligt fabulösa förmåga som våra hundar bär på. Eller så har du kalufsen full av barr, rivmärken på armarna, är vilse, skitig och hatar spårarbete med hund. Men du har i alla fall testat.

Med tid och träning kan du försvåra spårarbetet genom att:

• Förlänga spåren, öka sträckan till 200 meter, 600 meter, 700 meter. En vanlig frisk Svensson-hund brukar klara det utan att rulla ut tungan till slips.
• Öka liggtiden, byt 30 minuter till 45, till 1 timmar, 2 timmar och så vidare.
• Väva in spårsvårigheter såsom vinklar och spetsar, spåravbrott (skutt mitt i spåret), kuta runt som en skadeskjuten hare och vidare, gå tillbaka i ditt eget spår en kort sträcka för att sedan anta en ny riktning till exempel.
• Släppa på hunden en bit ifrån spårstarten och låta jycken hitta starten – utan hjälp från dig.
• Variera terrängen (hårda spår; berg, asfalt, grus är svårare än mjukt underlag), byt gärna terräng under spårets gång.
• Lägga spåret i krånglig topografi. Höga berg och djupa dalar ger spårningen en annan dimension.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images. Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör. www.carolinealupo.se