Kom igång med viltspår

Hur lägger du spår?

Börja enkelt med att lägga ett kortare motivationsspår på 20 meter och ett lite längre spår på 100 meter ungefär, med någon vinkel. Att träna på längre spår, är oftast inte så meningsfullt utan fokusera på spår där du bibehåller hundens motivation. En motiverad hund blir uthållig och kommer orka gå längre spår om du vill starta viltspårsprov.

Viltdelen och blodet

Viltspår innebär att du går ett spår – släpandes på en viltdel och droppandes blod från en flaska. I din ena hand håller du ett snöre med viltdelen, förslagsvis en klöv från rådjur (det går att köpa på välsorterade zooaffärer om du inte känner en jägare). I din andra hand håller du en flaska med blod. Det ska vara ett litet hål i korken. Du behöver inte ha snöre och blod i samma hand, utan gör det enkelt för dig. Bloda lite extra i starten, du ska kunna se blodfläcken efter någon timme för att kunna påvisa hunden rätt.

När du sedan börjar röra dig framåt kan du tänka att var gång du sätter ner benet på samma sida som du har flaskan, så vinklar du handen och droppar lite blod. När du rör dig fram på detta sätt, blodflaskan vinklas vartannat steg, kan du koncentrera dig på vart du går och på så vis lättare ha koll på omgivningen.

I spårslutet kan du också droppa lite extra blod där du lägger viltdelen. Låt sedan spåret vila ungefär två timmar innan du går det med din hund.

Snitslar

Sätt en startsnitsel precis där starten är. Det är lätt att glömma exakt var du började, även om du bara väntar en timme innan du går spåret med hunden. Det är viktigt att kunna påvisa hunden exakt i starten i början, för det är nu du sätter ord på det den ska göra.

Om du placerar snitslar i vinklar måste de hänga högt och gärna vara lindade runt en gren eller sitta nära barken på träd. Hundar är väldigt uppmärksamma och ser de en snitsel som fladdrar i vinden kan du räkna med att de tar sig dit för att kolla in den, men då utan att använda nosen. I stället för att använda snitslar kan du använda dig av kännetecken i naturen, då slipper du plocka ner snitslar i efterhand och du riskerar inte att du styr hunden omedvetet på samma vis.

Motivationsspår utan störning

Motivationsspår passar alla hundar oavsett kunskapsnivå och är enkla att lägga. Hunden får förklarat vad det innebär att följa det spår som du presenterar den för.  Variera spåret med olika underlag och i olika väderlekar. Försvåra genom att lägga spåret där det rör sig mycket vilt.

Lägg spåret så här:

Här ska du ha en markerad och tydlig start, sätt därför snitseln så du kan påvisa hunden rätt när det är dags att spåra. Spåret läggs rakt och ska inte vara mer än 10-20 meter långt. Du kan lägga två till tre korta spår vid samma tillfälle. Placera en viltdel i varje spårslut. Låt gärna spåret ligga i minst två timmar, även för en nybörjarhund.

Gå spåret så här:

Håll hunden i selen när du pekar i spårstarten. När du känner att hunden har fokus i säger du lugnt ”bra, spår”.

Släpp selen och ställ dig upp, stå kvar tills hunden tagit sig fyra, fem meter fram. Lägg fokus på att läsa hund; hur ser din hund ut när den är i spåret? Hur ser den ut när den går av? Tänk på att spårkärnan kan vara mycket bred beroende på hur kort tid spåret legat samt vad det är för väderlek. Fokusera mer på hundens rörelsemönster än att den har nosen i backen.

Du går hela tiden i spårkärnan fram till slutet, där det viktigaste händer: När hunden är framme ska du belöna hunden ordentligt. Sätt dig ner och klappa om, lek och ta fram din smarriga matbelöning, kanske stekta grytbitar? Du ska belöna med något som hunden kanske aldrig får annars. En perfekt belöning gör att hunden ser ett värde i att välja spåret i stället för störningar. Hunden behöver känna att den verkligen åstadkommit något riktigt bra, oavsett hur enkelt spåret var.

Hur ofta kan du lägga spår?

Tänk dig att du åker till Liseberg en gång i veckan. Var gång du är där åker du Kaffekopparna följt av Lisebergsbanan och sedan äter du spunnet socker. Till en början är detta riktigt roligt, du ser fram emot att åka dit och åka just de attraktionerna och sockervadden är riktigt smaskig.

Men efter ett par veckor så börjar nyhetens behag klinga av något. Du börjar kika lite på FlumeRide när du sitter där i din vagn på Lisebergsbanan. Du funderar lite på hur våfflorna smakar. Precis så här fungerar hundarna. Till en början så tycker du att din hund spårar riktigt bra, men efterhand så tycker du att den börjar slarva och rusa runt i spåret. Detta är absolut inget ovanligt, det är bara en effekt av att du tränat på samma nivå, för ofta och för länge. Nyckeln är variation. Ju mer du varierar övningar desto oftare kan du träna rent generellt.

Tänk på det här när du vill träna viltspår:

• Innan du tar steget ut i skogen behöver du se till att du får lov att lägga spår just där. Du behöver kontakta jakträttsinnehavaren och fråga om tillstånd. Lantmäteriet har uppgifter om vem som äger en viss mark, du kan genom markägaren få reda på vem som har jakträtten om inte det är densamma som markägaren.

• Se till att ha en bra sele på hunden som gör att den kan spåra utan att hindras av utrustningen. Lägg korta motivationsspår. Belöna ordentligt i slutet av spåret.

Text: Helena Lyckoskog.