Jag har fått katten!

Min nya katt (Svante Black Bacon) var lite försiktig i början men nu kommer han och går som om han bodde här. Eller ja, det gör han ju. Fast han är en tiger, säger han, och måste gå ut och jaga på natten. Jag förstår ingenting. Han säger att det är för att jag är en hund. Men han får ju också mat av matte. Fast hon har ställt Svante-Bacons mat på fönsterbrädet, ”så att inte Zowie äter upp kattens mat”.

Som om jag skulle äta kattmat. Ovärdigt. Bara om den var god skulle jag det och bara om jag var jättehungrig och den stod på ätavstånd.

Första natten kom det in en annan katt. Han heter Klas Katt och förut bodde han också i vårt hus, men nu har han flyttat till grannarna. Han lyfte på ena ögonbrynet, tittade på min matte som sov och sa: ”Vad gör HON här?” Då vaknade matte och lyfte ut honom och sa att jag inte skulle släppa in honom mera. Men han bara stirrade på mig och då visste jag på en gång att jag måste flytta på mig. Han kanske slåss om jag inte släpper in honom. Jätteläskigt ju.

Svante och jag gillar i alla fall varandra. Vi ska leka jättemycket sedan, säger han. Varje gång jag ser honom blir jag jätteglad och springer fram till honom för att pussas, men då säger han: ”Lugn och fin, hunden. Senare kanske.” Jättetråkigt.