Hunden Brorsans husse är tatuerare

”Precis som du vill tatuera dig hos den bäste köper du inte en hund av någon snubbe i centrum.” Det säger Danne som tillsammans med Bleckan driver Salong Betong, en av Sveriges mest kända tatueringsstudior, och som synts flitigt i TV och tidningar.

Danne var noggrann och tittade på Brorsans föräldrars stamtavlor och gjorde sig så väl insatt som möjligt.
– Staffar är bra och trogna vänner. Jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre vän än Brorsan, säger Danne.

Vi är i femtiotalsförorten Högdalen, en kort resa från centrala Stockholm, och besöker Salong Betong. Utanför är det en kall och grå vinterförmiddag. Inne märks inte kylan alls, där är det i stället full fart och livlig stämning. Den första som möter oss i studion är Brorsan, Danne Erikssons 8 år gamla staffordshire bullterrier.
– Brorsan är med mig hela tiden och har hängt med oss här på Salong Betong sedan vi öppnade. Han får inte vara inne i själva studion av hygienskäl, men i entrén har han sin egen plats där han ligger och tar det lugnt, säger Danne.

Staffordshire bullterriern, eller staffen, är en engelsk hundras som avlades fram i Black County – ett folktätt gruv- och industridistrikt i centrala England – tidigt under 1900-talet. Då alla bodde tätt var det av extra vikt att rasen inte på något sätt var aggressiv mot människor. Staffen är år efter år också en av de tio populäraste raserna i sitt hemland där den godkändes som ras av brittiska kennelklubben 1935.

Det kan vara lätt att blanda ihop staffen med dess amerikanska kusin american staffordshire bullterrier. Men även om de är lika till utseendet skiljer de sig åt, till exempel är staffen mindre. De är till exempel mindre. Båda raserna har egna rasklubbar och rasstandard.

Att man är noggrann när man väljer hundgaranterar dock inte en hund i perfekt hälsa livet igenom.
– Brorsan har varit något av en olycks­fågel. När han föddes andades han inte och fick väckas med hjärt- och lungräddning. Dessutom är han pollenallergiker och får äta mycket kortison mot det, säger Danne.

För Brorsan börjar varje dag med en fyrtiominuterspromenad. Sedan är han med sin husse på Salong Betong. Han får mycket såväl fysisk som mental träning. Danne tycker om att ta Brorsan på långa skogspromenader. Ute i skogen kan han leka av sig medan husse får motion och en välkommen paus i vardagen då han hinner tänka.
– Det är alltid skönt att komma ut och röra sig och få en mental paus, säger Danne.

Väl hemma efter en dag med husse på jobbet är det Melody, Dannes nio år gamla dotter som gäller för Brorsan. Han hänger efter henne hela tiden och de trivs mycket bra tillsammans.
– I England kallas staffar för ”nanny dogs” för att de går så bra ihop med barn. Det är verkligen ett kännetecken för rasen, säger Danne.

Staffen är en av de raser som ofta placeras in i kamphundsfacket, mycket på grund av dess tuffa uppsyn. Salong Betongs kunder reagerar olika när de stiger in och ser Brorsan ligga på sin pall, berättar Danne. Brorsan är dock så lugn och kärvänlig när han hälsar att han vänder även den värsta tvivlaren.

Det märks snabbt att Brorsan är van att få mycket kärlek. Han vill bli kliad och hoppar upp i Dannes knä så fort chansen finns, tvärtemot bilden många har av en så kallad kamphund.
– Visst finns fördomar om de här ­raserna. Många klumpar ihop allt från dogo argentino, pitbull och staffar och kallar dem kamphundar. Det är stora skillnader raserna emellan. Staffen är en egen ras, psykiskt såväl som fysiskt, säger Danne.

På promenad i Högdalen är Brorsan alltid kopplad. Danne berättar att han stöter på alla möjliga sorts hundar men att han aldrig råkat på problem från en kamphundsras. Områdets ilsknaste hund är i stället en blandras.

Som valp blev Brorsan biten av en schäfer och nu umgås han hellre med människor än med andra hundar. Danne tror att många av problemen med aggressiva hundar bottnar i ägaren.
– Det finns farliga schäfrar, terrier och blandraser. Du måste ha tid att motionera, träna och vara med din hund. Många skaffar en utan att tänka på det och då kan alla raser bli aggressiva, säger Danne.

Brorsan trivs bra med att bli fotograferad. Han sitter stolt bredvid sin husse. När Danne säger: ”Brorsan, sitt”, går det inte att undvika att börja le. Det är ett ovanligt hundnamn. När Brorsan ligger och tuggar på ett ben – belöningen för en väl genomförd plåtning – berättar Danne om hans namn.
– Det är ett lite klyftigt namn. Det är många som vänder på huvudet när jag ropar på honom. Och han är faktiskt precis som en lillebror. En villkorslös vänskap. Jag vet redan nu att jag alltid kommer att ha hund, säger Danne.