Hundar behöver få skälla!

Överdriven vokalisering är en vanlig sak hundägare söker hjälp för. Och med all rätt. Vem vill bo med eller bredvid en gaphals? Är skallsalvorna orsakade av stress, överdriven vakt eller rädsla, är vikten att söka hjälp än större. Men rätt ofta tystas hundar in absurdum och utan egentlig orsak. Tidigt, tidigt får de lära sig att knipa käft.

Att inte yttra sig på ett för hunden fullt naturligt vis. Det kan gå bra ändå. Men för vissa blir ”tysta leken hela livet” påfrestande och en del hundar kan börja rikta sin uppdämda frustration till andra frustrationstömmande aktiviteter, som att gräva upp ett potatisland, möblera om i vardagsrummet, jaga sin svans, tugga sönder en dörrpost eller virka girlanger av kopplet på promenaden.

Hundar behöver få skälla

Ett skall kan betyda så mycket eftersom det är ett sätt för hunden att göra sig förstådd på. Voffelii voff – ta fram min boll under soffan tack. VOOOOOFFF!!! – det KOMMER någon, AGERA människa! Muff vov – det kommer någon, vi smyger och kollar. Bjäbb, bjäbb, bjäbb – jag är galet förväntansfull. Eller bara ett rent och dånande VOOOOOOOV! förlösande likt ett precisionsvapen utan ljuddämpare, med syfte just att släppa ut ånga.

Varsågod och skäll tack!

En del hundar jag träffar har aggressionsproblem. Något har gjort dem förbannade och det har satt sig. Det är vid många tillfällen man vill tysta dem, men jag vill bara tysta dem i de lägen när skällandet gör dem mer stressade. Vid sidan av det vill jag lära dessa jyckar att skälla på kommando. På så vis kan vi bjussa dem på utloppet som skallet är, men endast när det är lämpligt.

En hund som tränas i skall kan bli skälligare om det inte får öva på motpolen i samma utsträckning. Det vill säga ”tyyssst”. Tyst ska viskas. Med vår egen tonalitet ska vi belysa att vi går ner i varv, och när hunden härmar så belönar vi. Att vråla: ”TYYYYYSSST!!!” har motsatt effekt, jycken varvar upp.

Alla tryckkokare behöver en pysventil

Att få skrika av sig i rätt lägen lyfter på locket till tryckkokaren. Hundar behöver få skälla. Det är en bra sak rent emotionellt. Hundar som har svårt för hundmöten kan tränas i att ta avstånd i stället för att kasta sig framåt. Att dämpa sig och tystna i stället för att skälla ut förbipasserande. Att sedan, efter återhållsamheten, få tillåtelse att skälla är en väldigt effektivt funktionell belöning. Då vi jobbar med och inte emot hunden.

Vi bjussar på det hundens eget motivationssystem suktar efter. Vi installerar pysventilen som ger balans. Och det är just vad dessa jyckar behöver. Med tid, träning och rehabilitering blir de kommenderade skallen färre i antal, svagare i styrka. Det är ett kvitto på att frustrationen minskat. På att ett emotionellt ekvilibrium snart är nått. Det är bra grejer!

Uttrycka och inte undantrycka

Rädda introverta hundar gynnas också av att hitta sin röst. Att lära sig uttrycka och inte undantrycka. Hundar behöver fås källa. De är så fina när de börjar sin resa. De smågläfser lite blygt med bortvänd blick. Men med träning och massa belöning blir de mer och mer bredställda, huvudet hålls högre och rösten djupnar. Hussar och mattar berättar om hur deras tidigare blygsamma, hariga hundar börjar ta för sig i olika sammanhang. De börjar finnas, ta plats och ha åsikter. Något viktigt har hänt med självkänslan. Jag älskar processen. För jag älskar när hundar som tappat sig själva hittar sig igen.

Peace out!

/Carro, Krutor och Koi