”Hon heter Ipa, efter ölen som vi gillar”

På Slussen träffar Härliga Hund Marie Goldschmidt, 49 år, och dalmatinern Ipa, 10 månader.

Det är inte varje dag man ser en dalmatiner i Stockholm?
– Nej, det är egentligen ingen stadshund. Jag har förstått att många har dem ihop med hästar. De trivs i stall och gillar att springa med hästar, de kan springa flera mil tillsammans.

Men Ipa är ingen stallhund?
– Nej, vi har henne som sällskapshund i stan. Men vi är ofta i skogen och ute med båten och fiskar. Det gillar hon. Och så åker vi till Hundöarna vid Drottningholm, och varje lunch är vi i Humlegården. Där har hon massor av kompisar.

Varför heter hon Ipa?
– Efter India Pale Ale, en ölsort som husse och jag gillar.

Hur fastnade ni för rasen?
– Vi kollade på stora hundar som rottweiler, ridgeback och boxer, och var inte alls inne på dalmatiner först. Men vi ville ha en hund snabbt. Enligt Svenska kennelklubben var det den kullen som fanns. När vi googlade på rasen kom vi på att den passar oss perfekt. De är pigga, glada och nyfikna. Och de gillar motion och att vara ute, men är ganska lugna inne. Eftersom jag skulle ha henne med på jobbet så passade det väldigt bra. Där ligger hon still och sen gör vi aktiviteter på kvällarna, men i lagom dos eftersom hon är valp fortfarande.

Varför ville ni ha hund snabbt?
– Jag fick ok från mitt jobb, så vi tänkte att innan chefen ändrar sig så kör vi. Min sambo Lasse har inga egna barn och jag har två tonårskillar, så nu har Ipa blivit vår gemensamma ”bebis”. Hon får allt, godis, filtar, leksaker och vi pysslar med henne hela tiden så att hon ska ha det bra – nästan så andra blir irriterade och tycker ”men det är ju en hund!”

Vad jobbar du med?
– Jag jobbar på reklambyrå. När jag frågade kollegerna tyckte de att det är klart att vi ska ha en byråhund! Vi har ju en del kundbesök och de blir mer avslappnade tack vare Ipa, det blir en mysigare stämning. Folk blir lyckligare av att ha djur i sin närhet.

Det passar ju väldigt bra med en sådan läcker hund på en reklambyrå?
– Ja, och inredningen går i just svart-vitt på hela byrån, så hon passar bra in där.

Men du är hundmänniska sedan tidigare?
– Ja, jag har haft långhårig tax och yorkshireterrier. Men nu ville vi ha en hund som kan vara med när vi är ute och fiskar, och som kan gå långt i skogen.

Tränar ni något, som agility till exempel?
– Nej, agility ska vi nog inte träna tror jag, däremot har vi funderat på spår. Och så har jag tänkt springa med henne, alltså jogga, och kanske vara med på Hundlöpet på Lidingö. Men hon är ju som sagt liten ännu, så det går ju inte att träna hårt med henne.

Vart är ni på väg nu?
– Nu ska vi till jobbet. Där har hon sin plats bredvid mig. När vi kommer på morgonen får hon sin morot och så ligger hon och mumsar på den, sen kör jag i gång och jobbar. När klockan närmar sig 11.30 börjar hon sträcka på sig, då vet hon att det är Humlan som gäller. Sedan på eftermiddagen när jag äter, oftast vid skrivbordet, då får något litet ben att gnaga på och senare alltid ett litet kex, då vet hon att vi strax ska åka hem. Sedan blir det alltid något roligt på kvällen, kanske vi övar inkallning, lite sök och apport.