Holistiskt hundperspektiv

Ett ämne som är mer än en passion för mig, snarare det enda sätt jag kan förstå livet på. Det blev en härlig dag med ett gäng hundentusiaster som tänkte stort, utanför ramarna och delade med sig. Jag gillar sånt.

Holistiskt hundperspektiv

Vi samtalade om hur helheten hänger ihop, om body-mind-spirit perspektivet doggy style. Det tog oss från neuroendokrinologi till holistisk ekologi, genom näringslära, balans, via psykologi och massa fysiologi… fast inte linjärt, mer åt alla håll samtidigt, utan riktning och målgång.

För sådana är cirklar, det sammanhängande. Sen åt vi en kakor och drack kaffe. Därefter vände vi upp och ner och ner och upp och sen in och ut på på alltsammans igen. Inte för att det blev lite rörigt eller så, bara jätte rörigt, precis som det skulle vara. Alla förstod ändå. För sådana kan insikter vara, om de sätter sig i hela ens väsen och inte bara i huvudet.

Det är spännande det där, det mångdimensionella vi alla består av. Hur ett obalanserad sinne kan ge en sjuk kropp och hur en sjuk kropp kan påverka ens sinne. Vikten av det viktlösa ekvilibrium som ställer obalanser som belastar till rätta. Och spännande är också hur den själsliga resan, om vi vågar oss på den, kan ge oss redskap att hjälpa fler än oss själva.

Hundar och människor på cellnivå

Hundar och människors samspelar på cellnivå, hela tiden, i makro och mikro. För vi är inte två separata enheter, inte om det går en sladd emellan…. eller sjutusen, typ miljoner osynliga. Kanske därför kan hundar lära oss allt vi behöver veta om oss själva, utmana oss till att nå vår fulla potential, om vi låter dem. Och kanske därför kan vårt mående vara nog för att sätta våra hundar i obalans, eller i total balans.

Det var första gången jag höll den här föreläsningen, och jag hoppas jag får göra det igen. För det blev lite magiskt ett tag och väldigt roligt. Tack Irland!

Peace out!

/Carro, Krutor och Koi