Härliga valp
Äntligen är hon här, Doris. Tidigare har ni fått följa Alexandras valpresa - från research, till beslut och slutligen – hemleveransen! Nu är hon äntligen här och nya utmaningar dyker upp varje dag. Här får ni följa Doris första vecka i sitt nya hem – och Alexandras insikter, utmaningar och allt däremellan.
Det känns som att jag åker fritt fall på nöjesparken. Känslorna är många och blandade, men framförallt känner jag mig lycklig. Jag öppnar dörren och där står dom. Doris och Disa. Doris med en lila rosett på halsbandet och en svans som går i ett. Disa med ett stort leende på läpparna. Doris känner igen mig direkt, och ja – jag kan inte låta bli att gråta en skvätt.
Jag har dukat upp smörgåstårta och fixat ballonger. En såhär stor dag ska givetvis firas!
Första natten är nu avklarad. Jag trodde det skulle vara tuffare och att Doris skulle vara ledsen över att lämna sin familj. Alla har förvarnat mig om att första nätterna är tuffa, min pappa har många gånger berättat om hur han höll sin gamla Leonberger, Bimbo, i tassen de första nätterna.
Doris sov som en stock. Eller snarare en trygg och klubbad säl. Jag satte alarm mitt i natten för att ta ut henne på kisspaus. Det gick strålande. När vi kom in igen så däckade hon direkt, även jag!
Vi har haft vårt första besök här hemma. Doris fortsätter imponera på mig. Hon älskar att träffa människor, hon är nyfiken på allt som finns runt omkring henne och hon somnar lika bra i andras famn som i min famn.
Det här med att lära sig sitt namn går dock än så länge lite på halvfart. Ett steg i taget. Vi börjar med att sluta kissa på mattorna här hemma och bajsa under soffan. Jag känner mig inte supersmidig när jag försöker flytta på soffan för att städa undan...
Då är vardagen igång. Vi jobbar – men vi jobbar hemifrån till att börja med. Doris är jätteduktig och vilar mest när jag arbetar. Vi försöker ta lite pauser då och då för att leka dragkamp och kissa.
När vi är klara med dagens jobb går vi till djuraffären. Både för att öva lite på olika miljöer, men också för att köpa en till slickmatta. Vi har tyvärr haft det lite kämpigt med maten, jag har de första dagarna matat Doris med händerna och försökt gegga runt i hennes foder för att skapa någon form av intresse. Min lek tillsammans med slickamatta har blivit en succé!
Nu har Doris upptäckt katten Elvis. Och det med råge. Hon har absolut insett att han är rolig att jaga. Dessutom ännu roligare när han inte vill bli jagad av henne.
Att hålla koll på dem, är verkligen utmanande och intressant på samma gång. De pratar olika språk och förstår inte alls varandra. Jag håller tummarna att Elvis vågar släppa fram Doris snart. Att han inser att hon inte är farlig. Han vågar i alla fall gå och nosa försiktigt på henne när hon sover.
Idag har vi testat att gå till jobbet. Onsdagar är en väldigt lugn dag på kontoret. Det är nästan ingen inne, så vi passade på att bekanta oss med miljön i lugn och ro.
Pendeltågsresan och bussresan gick verkligen över förväntat. Inget gnäll in till stan, men lite gnäll och grin när det var dags att gå hem igen. Kanske insåg Doris att det finns massa kompisar på jobbet som bjuder på gott?
Vi fortsätter jobba med rumsrenheten. Två steg fram och ett steg bak. Valpmattor och en fejkgräsmatta pryder ännu mitt vardagsrumsgolv.
Jag tar ut Doris regelbundet på dagarna, men vi har det lite kämpigt med att hitta det gyllene toastället som erbjuder frid och trygghet. Det finns så mycket annat som lockar på Doris uppmärksamhet. Grästuvor där råttor varit, myror som kittlas skönt i gommen och alla fåglar som inkräktar på gården.
På natten sover hon i ett tills morgonen och då blir det bråttom ut.
