Finansminister Anders Borg: ”En familj mår bättre av hundar”

Vi har stigit upp i ottan för att hinna fram till familjen Borgs hus, som är beläget mitt ute i de sörmländska skogarna, till klockan åtta prick.

Två minuter i sladdar vi in på gårdsplanen.

– Det är inte meningen att det ska vara lätt att hitta hit, förklarar finansministern när vi hälsar, först på hundarna och sedan på ”kungen av nådiga luntan”.

Den kostymklädde ministern med allvarlig uppsyn är som bortblåst denna vackra, krispigt kyliga novembermorgon.

Klädd i militärgrönt med byxorna nedstoppade i ett par rejäla gummistövlar och med kepsen som pricken över i, är det bara jaktgeväret som fattas för att bilden av den jagande ministern ska vara komplett.

Det märks att han trivs och känner sig hemma i sin jaktmundering när han med raska steg och med hundarna hack i häl tar oss till kohagen, som brukar vara fylld av råmande kossor men den här morgonen är tom.

Boningshuset, med ett förflutet som knuttegård, hade stått igenbommat i decennier när Anders och hans hustru Sanna köpte och renoverade det 2006.

– På 1970-talet höll Roffe Wikström en konsert här inför tusentals MC-knuttar. Och i den här ladan var det en bar, förklarar finansministern och nickar mot ett mindre trähus samtidigt som han öppnar upp elstängslet till hagen som också rymmer en väl tilltagen rastgård för Iris, Freja och Frodo.

Inför fotograferingen går ministern ner på knä och Iris är inte sen att hoppa upp i hans famn. Hon slickar honom så våldsamt i ansiktet att han är nära att tappa balansen och dratta på ändan.

Men Anders bara skrattar och kallar på Freja och Frodo så att de också får vara med och kela.

Det är befriande att höra den vanligtvis så välartikulerade finansministern prata bebisspråk med sina hundar.

Freja är inte sen att sälla sig till en gosestund med husse, medan Frodo håller sig lite på avstånd.

– Han är nästan helt döv och har ont i sina leder, förklarar Anders och tittar ömt på sin gamle trotjänare som varit en del av familjen Borg i 12 år.

Finansministerns hundintresse väcktes när han i mitten av 80-talet träffade sin hund- och hästfrälsta blivande hustru Sanna.

– Vi skaffade vår första hund, en engelsk springer spaniel, när vi flyttade ihop. Kicker var en omplaceringshund som vi fick från Djurens vänner.

Det var kärlek vid första ögonkastet mellan Anders och Kicker och det var en stor sorg när han avled efter att ha blivit påkörd av en bil.

– Vi hade börjat träna blodspår och eftersök och han var väldigt duktig. Det var väldigt jobbigt att mista honom.

Sedan dess har det alltid funnits hundar i familjen. Engelsk springer spaniel är visserligen favorit­rasen, men för ett och ett halvt år sedan gjorde Iris, som är en blandning mellan wachtelhund och gråhund, storstilad entré i det borgska hushållet.

– Hon var väldigt busig och vild som valp. Hon tuggade sönder skor, glasögon och fjärrkontroller, säger Anders och skrattar gott vid minnet.

Helst skulle han vilja ha en hund till.

– Jag vill ha tre rejäla jakthundar. Frodo är ju pensionär nu och kan inte följa med och jaga som förr. Men jag måste nog vänta med den diskussionen tills resten av familjen glömt bort hur vild Iris var som liten valp.

Hundintresset genomsyrar hela familjen.

– En familj mår bättre av att ha hundar. Inte minst är det bra för barn, som tidigt får lära sig att ta ansvar. Men framför allt är det trivsamt med glada hundar som står och väntar innanför dörren när man kommer hem och som alltid vill sitta nära en.

Okej, hur nära får Iris, Freja och Frodo vara? I soffan? I sängen?

– Självklart får de ligga i soffan, men vi vill helst inte ha dem i sängen. Men Frodo, som har problem med sköldkörteln och därför ofta fryser, vill gärna krypa in under ­täcket. Problemet är bara att han börjar bli lite dement och är uppe och travar på nätterna och väcker oss.

Med ansvar för landets finanser tillbringar Anders Borg de flesta av veckans dagar på regeringskansliet i Stockholm. Men så fort helgen nalkas bär det av mot de sörmländska skogarna och lördagar och söndagar ägnas åt promenader med familjen. Och jakt, förstås.

– Det blir mest klövvilt; hjort, rådjur, älg och gris. Numera har jag pejlhalsband på hundarna vilket gör att det blir väldigt spännande att jaga.

När han inte jagar är det svamp- och blåbärsplockning med resten av den naturintresserade familjen som lockar. Men de har inte lärt hundarna att leta svamp.

– Nej, då är det ju ingen sport. Det är ju wow-upplevelsen när man väl hittar de där kantarellerna eller sopparna som är hela grejen med svampplockning. Det får inte vara för enkelt.

På finansdepartementet är det Anders Borg som styr. Man blir ju lite nyfiken på vem som är alfahannen, flockledaren, hemmavid.

– Det finns ingen uttalad ledare, även om hundarna såklart blir väldigt orienterade mot mig eftersom jag står för allt det som de älskar, nämligen att jaga. Men de tycker att det är lika roligt att vara med Sanna och barnen, säger han diplomatiskt.

Det finns ett ordspråk som lyder ”sådan herre, sådan hund”, men Anders tycker inte att någon av hans hundar är lik honom eller vice versa. Det är tre egna individer, alla med sina speciella personligheter.

– Iris har mycket motor och tycker att jakten är kärnan i all form av verksamhet. Hon är inte lika lyhörd och lätt att lära som en springer spaniel som är en oerhört förarbunden ras. De arbetar mycket med ögonkontakt med husse och matte. Spänner du ögonen i en spets så tycker den att det är jättejobbigt.  Det sägs att spetsar är intelligentare än andra hundar och eftersom jag har en spets så tror ju jag på det, säger finansministern och skrattar.

Frodo har varit med under många jaktpass, men lever nu ett mer tillbakadraget liv som pensionär. Annat var det när han i sin glans dagar roade sig med att leta upp löpande tikar på löpande band.

– När vi flyttade ut på landet var det väldigt många som hade tikar som jakthundar och Frodo var väldigt engagerad i sitt bygdesök, så vi fick kastrera honom.

Freja är den ordningssamma i flocken.

– Vi kallar henne ”Prinsessan Freja” eller ”Freja bäst i klassen”. Hon håller på och styr upp vad Frodo får göra och inte göra. Hon brukar tyvärr sno åt sig hans tuggben och Frodo som är väldigt snäll säger aldrig ifrån.

Vår tid med Anders, Iris, Frodo och Freja börjar rinna ut och vi drar oss tillbaka mot huset. Efter ett snabbt klädbyte har han återuppstått som strikt minister.

Men innan han lämnar sin flock berättar han om några extra minnesvärda sommar­dagar som han tänker tillbaka på med glädje när han släcker lampan i sin lilla övernattningslya i Stockholm, fjärran från de 300 kvadratmeter resten av familjen rumsterar i.

– Ljumma sommarkvällar brukar vi åka och bada i en skogssjö som ligger i närheten tillsammans med hundarna. Det är livskvalitet för mig, att simma och leka tillsammans både hundar och människor, säger Anders Borg innan han lämnar den bedövande ­vackra omgivningen för en hektisk arbetsvecka i storstaden.

Under tiden får Freja, Iris och Frodo roa sig med matte, lillhusse Ludvig och lillmattarna Sarah och Hanna.

Men så fort helgen kommer svidar ministern om till grönställ. Då har de tre vännerna väntat länge nog och det spritter i benen.

I skogarna gömmer sig allsköns vilda djur. Jakten kan börja.