Experten: Vill din hund jaga katter?

Vissa hundar är inte lämpade att ha kring katt och tvärtom, och det får vi acceptera. Sen finns det katt- och hundrelationer som inte fungerar på grund av missförstånd och språksvårigheter, det kan vi påverka och hjälpa våra husdjur med.

Se orsaken

Som vanligt behöver vi se över orsaken bakom problemet; jakt, rädsla eller kulturkrockar?! Det vanligaste scenariot är att hunden använder katter som utlopp för en jaktinstinkt. Det i sin tur skrämmer kissen och en ond cirkel är igång. En enda kattjakt kan vara så spännande, tillfredsställande och triggande för hunden att den tar varje möjligt tillfälle att uppleva det igen. Därför bör du så långt det är möjligt se till att hunden aldrig får chansen.

Det är betydligt enklare att lära en hund att bete sig kattklokt från början, än att försöka få en hund att sluta jaga katt. En hund som jagar katt, vare sig den gör det för att leka eller faktiskt fälla ett byte, ska aldrig vara lös kring katter. Även om hunden bara vill leka och jakten avslutas i intensivt undersökande eller lekinviter, kan upplevelsen vara otäck ur kattens perspektiv. Bara i ett kopplat, säkert läget kan man försöka hjälpa hunden att hitta ett hänsynsfullt samspel med katt.

Vad kan jag göra?
Innan kattjakt blivit ett intresse

Så kallad skvallerträning är perfekt för detta. Håll er till en början på långa avstånd från kissen, beröm lugnt ”Duktigt…!” hellre än ett uppvarvande ”brrraaaaa!!” i falsett, varje gång hunden väljer bort katt genom att vända bort blicken, nosen, kroppen ifrån kissen. Kasta belöningen bort från katten, på så vis förtydligar du att du vill att hunden rör sig bort ifrån och inte emot katten.

Är en riktig katt för lockande, börja med något lättare men ändå intresseväckande. Lyssna på jamande tillsammans dagligen (spelas upp på telefonen) så att hunden vänjer sig vid ljudet och reagerar mindre och mindre på det.

Rigga träning med kattdoft från en frottéhandduk som legat i en kattbädd, en gosedjurs-katt eller kattformer du sågat ut ur träskivor och ställt ut (i motvind) längst ert promenadstråk. Strosa mot utmaningarna med hunden kopplad. När jycken vädrar mot lockelsen stannar du till, håller lugnt emot i kopplet medan hunden nosar efter handduken du hängt upp i ett träd eller kikar mot den utställda gosekatten. Vänta in vändningen, huvudvridningen och blicken emot dig. Beröm och belöna rejält med något värdefullt samtidigt som du backar bort er ur läget. Vänd om och repetera tills förmågan är en självklarhet. Hållbara goda resultat kräver att du övar i olika miljöer med olika kattiga lockelser.

När intresset redan finns där

Då behöver du öva upp hundens förmåga att lägga band på sig, sansa sig istället för att rusa efter en katt i rörelse. Det kan du göra genom att be en vän rigga övningar åt er.

Ta en bit kaninskinn eller annat luddigt material, fäst det i en spårlina som lagts runt ett träd eller kring tältpinnar. Det blir en rejäl lockelse för hunden när någon drar i linan och pälsen far iväg. Öva impulskontroll mot lockelsen. Börja på långt håll och be din hjälpreda att dra pälsen sakta till en början så att ni lyckas. Låt hunden observera rörelsen, be honom sedan att lägga sig, att ligga ner sänker pulsen. Tjata inte utan motivera liggposition med en godbit. Massera lugnande om hunden stressar upp sig och belöna en sansad jycke med godissök bort från bytet. Grundträningen av denna sort rustar hunden för ett akut läge.

När det är språket som ställer till det

Nästa vanliga orsak till varför hund och katt inte går tass i tass, är nämligen att de missförstår varandra. Deras språk skiljer sig så pass.

Tänk dig en ilsken katt som slår med svansen från sida till sida, en hund kan tolka det som en inbjudan, som en vänligt viftade svans. Går hunden fram för att nosa eller leka är en klo-lavett given, katten är ju upprörd. Och en klo i ögat vill vi inte ha.

Eller tänk dig en katt som går lite raskt emot en hund, kissen reser svansen hastigt rakt upp, det är katters naturliga hälsningssignal. En hund kan däremot tolka det som en hotfull gest, för det är vad svansföringen betyder på hundspråk. En icke katt-van hund kan även förvirras av kissarnas spinnande och tolka det som morr. För att hund och katt ska trivas i varandras sällskap behöver de lära sig varandras seder och språk. Det är här vi kommer in i bilden.

Korta pass

När hund och katt ska socialiseras räcker korta pass bra. Din hund bör ha förkunskaper som sitt, ligg, passivitet och impulskontroll enligt ovan. Ha sedan jycken kopplad, öva passivitetsträning i närheten av katt. Träna några lydnadsmoment med kissen som publik för att förtydliga att samspel med dig även gäller kring katter.

Lägg ingen vikt vid katten, hon är en del av omgivningen, men inte ert fokus. Beröm om hunden tittar på katten med sansad blick. Låt aldrig jycken umgås burdust eller ovänligt med katten. Stoppa genom att hålla emot om hunden försöker kasta sig mot katten och öka sedan avståndet för att återgå till att öva passivitet. Börjar kattsvansen slå från sida till sida säger du ”gå undan” till hunden och leder jycke ur läget. På så vis lär du hunden rätt respons på kattens signal. Om din hund stressar upp, skäller på katten eller låser blicken i kissen är ni på tok för nära. Din hund kan inte utvecklas från den platsen, förmågan att lägga band på sig själv finns inte där, men kanske fem meter längre bort.

Positivt nyfikna

När både katt och hund är positivt nyfikna på varandra kan du leda den kopplade hunden mot katten, innan ni är framme ber du din hund lägga sig ner någon meter från katten och väntar på att kissen på eget bevåg kommer fram. Om katten backar visar ni respekt genom att också backa ur läget. Hänsyn är a och o i relationsutveckling. Fräser katten ifrån hjälper du snabbt din hund backa undan, en varsam hand på bröstet som vänligt föser bak räcker. Dra inte i kopplet, höj inte rösten, då bidrar du till mer stress i ett läge vi vill ha avspänt.

Förstärk signaler

Din lugna interaktion lär hunden att svara fördelaktigt på kattens hotsignaler och ingen behöver få en randig nos. Och vice versa! Har du en osäker hund som signalerar det, utan respons från katten, sätter du upp en stopphand mot katten och hindrar dess framfart. Räcker inte det föser du vänlig undan katten så att din hund får det utrymme hon behöver. Handled aktivt under språklektionerna och förstärk varje individs signaler genom att hjälpa mottagaren att bete sig på rätt sätt.

När du börjar känna att det fungerar

Innan närkontakten utvecklas bör hunden kunna lägga band på impulsen att rusa efter om katten rör sig hastigt. Låt jycken sitta i närheten av en katt, be någon annan locka katten till rörelse, medan du berömmer och belönar att din hund sansat sitter kvar. Taktil massage kan hjälpa hunden ner i varv om andningen ökar i takt. Försvåra genom att kasta godbitarna till katten så hon skuttar iväg. Beröm och belöna att hunden sitter/ligger kvar.

Vanliga misstag

Vanliga misstag som gör att resultat lyser med sin frånvaro är att man börjar för nära eller med en hundrädd katt. Oftast är katten den utsatta i läget, läs av hur kissen hanterar träningen. Om hon känner sig trängd kommer hon med stor sannolikhet vilja fly, fräsa ifrån, kanske klösas, då kan hundens jakt/försvar väckas. Undvik det genom att hålla träningen kort och kontinuerlig, några minuter då och då hellre än timslånga pass sällan. Det tar tid att utveckla tillit som är grogrunden i alla relationer.

Realistisk målbild

Är din hund en notorisk kattjägare är det inte troligt att du kommer kunna skaffa katt eller ha hunden lös där ni vet att det brukar finnas katter. Alltför många hundar tvingas leva med bytesdjur under nosen, instinkten slår på gång på gång, utan att utlopp ges, det kan resultera i stressproblemen. Det är dock svårt att generalisera kring hund- och kattrelationer, för i slutändan handlar allt om personkemi. Vissa hundar och katter är bästa vänner och andra förblir skeptiska till varandra oavsett träning. De sistnämnda kanske aldrig kommer sova tillsammans eller leka ihop, att leva (inte bara överleva) på samma plats samtidigt kan vara ett nog så bra träningsresultat för dem.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images

Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör

www.carolinealupo.se