Byt synsätt så klarnar det!

Mitt arbete som hundpsykolog innebär att jag hjälper människor förstå och ofta förändra sina hundars problematiska beteenden. Samtalen inleds med att ägaren förklarar det dysfunktionella. Vad gör hunden som är oönskat? En klar bild av det och bakomliggande orsaker är viktigt. Sedan kommer skiftet. Vi växlar spår och tågar in på vad vi önskar att hunden gjorde i stället. Min arbetsmetod går inte ut på att stävja, tysta, korrigera eller bestraffa det oönskade. Utan att råda bot på orsaken – och därefter lyfta fram och förstärka ett önskvärt beteende i situationen som blivit knepig.

Hur gör man då?

Det är inte helt lätt att se den aspekten själv. Att ha fågelperspektiv samtidigt som man är centrumpunkten ger nackspärr. För när något blivit knas i en relation eller en obalans uppstått, blir man lätt tillfångatagen av problemet. Det tar energi, suger tag i en och förblindar, vilket gör problemlösningen klurig. Och glaset känns halvtomt.

En annan aspekt på ordspråket är det vardagliga samspelet hund och tvåbent kompanjon emellan. Mycket ”vardagslydnad” blir överflödig att träna om man ofta förstärker önskvärda beteenden hunden som bjussar på. Det gäller att ha rätt glasögon på sig.

Hunden kan redan massor

Ett exempel; en joggare springer förbi oss på promenaden. Hunden tittar, blir framtung mot motionären men släpper sedan fokus och skiftar tyngpunkten bakåt. ”Bra” kan vi säga lugnt och belöna vid vår sida. Vi har fångat det önskvärda, kopplat ihop det med en för hunden eftertraktad konsekvens; min bekräftelse och ett tillfredställt behov i form av mat/godis/kli bakom örat/jaga en kampleksak. Chansen ökar att hunden nästa gång den ser en joggare tänker belöning vid mattes/husses sida, vilket dämpar driften att rusa efter.

Ett annat exempel; vi står och pratar med grannen över häcken, hunden som brukar skälla och fara runt är tyst och går och nosar. Vanligtvis gormas det på den skällande hunden eller så avleds den, husse fiskar upp en godbit i fickan för att köpa sig tystnad. Medan den nosande hunden sällan får ett glatt ord eller uppskattande blick. Låt oss inte slösa energi på skallen utan passa på att belöna det eftertraktade. Ofta tiger vi i lägen då hunden agerar önskvärt, lägen där vi borde bete oss som målskyttar i VM final och fira.

Belöna även det du får ”gratis”

Hundar är smarta; de gör det de tjänar på att göra. Vi människor bör därför flitigt koppla belöningar till de eftertraktade förhållningssätt hunden bjussar på i olika situationer.

Om du har en tendens att lägga fokus på det negativa, vänd på steken! Sluta korrigera eller poängtera för hunden vad den gör felaktigt. Bekräfta – och belöna – i stället det du vill att hunden ska göra.

Processen kan kräva att hakan läggs i handen och funderarminen kommer fram. Eller en rannsakning av dig själv och orsakerna till ditt eget förfarande. Om det är så, gör det med hjärtat – och inte med onödig självkritik, så får du och hunden rätt förutsättningar att se saker i annat ljus.

Peace out!
/Carro, Koi och Krutor