Bygg rätt rastgård
Temple Grandin, är den akademiska världens mest framstående autistiska forskare. Hon ser, känner och förstår djur på ett sätt som ger mig gåshud.
Hennes forskning har revolutionerat världens sätt att se på djurhållning, hon har höjt djurvälfärdsperspektivet till en helt annan nivå. För hon tänker som djuren gör, hon förstår hur inhysningssystem påverkar deras känslor och därmed beteenden. Hon är grym!
Jag tycker vi ska inspireras av denna makalösa kvinna och bli hundar. Gå in i deras väsen och se omgivningen ur deras perspektiv. Och låta det vi ser inspirera utformningen av hundrastgårdar, hundhägn och hundgårdar. Så de blir så optimala de kan bli och hundar kliver över gallergrinden och in i sitt hem och njuter av vad de kan ta sig för.
Fyrkantig och tråkig hundrastgård
I helgen besökte jag en allmän hundrastgård jag inte varit i tidigare. Den var som många hundrastgårdar, fyrkantig och innehållslös. Skittrist helt enkel. Vi var där i cirka 10 sekunder. Sen tröttnade vi. Just denna rastgård var stor, yta kan vara bra för gruppumgänge.
Varför då? Därför att trångt och oförmågan att komma undan skapar upptrappning av energi som alla hundindivider tar med sig in. Så stora ytor kan vara bra. ”Kan vara”… för den bidrar även till att höga hastigheter, jakt och flykt kan eskalera. Jagas det runt, hetsas och trakasseras i hundrastgården är det dock sällan utformningen som är det stora problemet. Snarare den löst sammansatta flocken av hundar som kanske inte är kompatibla eller ens lämpliga att umgås spontant med andra hundar.
En åt alla eller inget alls
Låt oss fortsätta nosa på miljön. Harmonin i hundars samspel kommer gynnas av en omgivning som motiverar undersökande, strosande, nosande. Träd eller nedslagna stolpar och stockar, kisse platserna som blir anslagstavlor. Fulla av viktig information ur hundars perspektiv. Höjder att ta sig upp på, för att speja, spana eller komma undan.
Jordhögar att gräva i och leka tafatt runt. Föremål på marken, bildäck, växtlighet, stenblock att granska kan vara bra, när nosar slår i baken dämpas direkta konfrontationer. Alla föremål i en allmän hundrastgård bör inte utgöras resurser det riskeras att gruffa om, bollar, pinnar eller något annat av värde för hundar. Allt som kan plockas upp och bäras i väg med bör vi vara försiktiga med. Finns det resurser på plats, eller medtas leksaker bör det finnas fler än antalet hundar på i rastgården. Om det är knappt om resurser kan nämligen ett konkurrensbehov väckas, en onödig parameter att ha med i ekvationen.
Varför fyrkantig rastgård?
Hörn, don’t get me started! Varför är hundrastgårdar fyrkantiga?! Det finns en skaderisk i det. Om flera hundar umgås och konflikt eller meningsskiljaktigheter uppstår trängs ofta någon upp i just ett hörn. En inträngd individ drar lättare på sig attacker, därför kan hörnor bidra till sammandrabbning och bråk. Det blir trångt. Flyktmöjligheten begränsas.
Helt sfäriska rastgårdar har jag sällan stött på. Men stora berikade hundrastgårdar med rundade hörn borde vara standard. De sporrar till flöde, stressdämpande undersökande av omgivningen till skillnad från låsta läge och pang på rödbetan effekten hundrastgårdar utformade som tjurfäktningsarenor har.
Nästa vecka kör vi Grandin perspektivet på hundrastgårdar…
Peace out!
/Carro, Krutor och Koi