BAJSPUSS, NEJ TACK!

Det är inte bara ofräscht utan ofta ohälsosamt och ett tecken på att något inte står riktigt rätt till. Och sedan är det lite pinsamt. Så jag tänkte outa bajsätande-problematiken här! Så kanske de som inte vågar ringa ändå finner sina svar.

Naturligt och osunt bajsätande

Låt oss först skilja på naturligt bajsätande och den ohälsosamma sorten. Det är fullt naturligt för hundar att äta avföring från herbivorer, det vill säga växtätare. Det är ett sätt för dem att få i sig den mikroflora som växtätare har i sin mag- och tarmkanal, samt ett sätt att få i sig vegetabilier och fibrer. Så äter din jycke harpluttar, hästbajs eller liknande så är det alltså inte nödvändigtvis något fel på din hund. Sedan har vi tikar med småvalpar. Det är lite deras uppgift att hålla rent i lyan/valplådan genom att konsumera deras ungars avföring. Så inte heller i detta läge är det ett tecken på ohälsa.

Sällan ett ”smittsamt” beteende

Det är numera bevisat att hundar lär genom en social inlärningsteknik baserad på att härma (vetskapen gav upphov till Do as I do-träning). Men vi behöver inte oroa oss för att vårt upp-plockande av bajs resulterar i koprofag. Och ytterst sällan är bajsätandet orsakat av att hunden sett en artfrände äta bajs. Det brukar oftare handla om något av följande:

1) En veterinärmedicinsk orsak, såsom näringsbrist, inälvsparasit, sjukdom i bukspottskörteln, abrupt ökad aptit/försämrat näringsupptag. Så steg 1 på utredningsstegen är att låta hunden undersökas av veterinär. Blodprov för att se över näringsstatus, avföringsprov och koll av bukspottskörteln brukar vara vanliga diagnostiseringsredskap. Beroende på vad provsvaren visar följer relevanta åtgärder. Ibland är ett kost/enzymtillskott allt som krävs för att bli av med beteendet.

2)  Utfodringsmässigt kan hundar som får för lite mat i relation till sin aptit har en ökad tendens att äta avföring. Bantande hundar, där ökad motion kanske blir mer effektivt än abrupt nedskärning på fodermängd, eller en bättre balans mellan de två. Hundar av retriever-ras med risk för PMOC-genförändring kan också ligga i riskgruppen. De som alltså har en störd reglering av mättnadskänslan. I dessa fall kan bukfylla och möjligheten att tugga ben oftare avhjälpa.

3) Jag tycker mig se att hundar som äter barf eller rått färskfoder har mindre problem med koprofag. Men det är en ytterst personlig slutsats baserad på mina egna arbetserfarenheter. Har hunden fått en ok-stämpel från veterinären brukar jag alltid be mina klienter testa ett foderbyte som provbehandling. Ibland gör ökat intag av protein och dagliga köttiga ben susen, och intresset för den egna avföringen dalar i närvaro av bättre alternativ.

3) Miljön. Studier visar att beteendestörningen kan förklaras med en undermålig miljö. Om hunden till exempel hålls på liten yta där den gjort ifrån sig utan att ägaren mockat rent. Är hunden dessutom understimulerad eller hålls ensam tenderar problembeteendet att förekomma i större utsträckning. Hundar som står i hundgårdar eller hålls inomhus, isolerade många timmar i sträck utan adekvat motion/aktivering som exempel. I dessa fall handlar det om att förändra hundens levnadsmiljö på flera plan.

4) Studier visar att tikar är mer benägna att äta avföring (än intakta hanar), detta kan förklaras med deras naturliga tendens att äta sina valpars avföring för att hålla rent efter dem i lyan. Men beteendet bör inte uppvisas vid avsaknad av valpar. En koll på tikens hormonstatus kan vara av intresse, samt att kartlägga när i löpcykeln beteendet är som värst om det fluktuerar. Dessa svar ger oss hänvisning om vidare åtgärder.

Har vi hittat och åtgärdat orsaken bör ju problemet vara löst! Men ibland är det inte så enkelt. Ibland råder vi bot på hundens grundmotivation till beteendet, men beteendet kvarstår ändå. Det har blivit en vana. Då gäller det att bryta vanan, lär om, lära av. Det viktiga är att man först och främst, åtgärdar orsak. Och därefter, bryter vanan. Omvänd ordning blir overksam.

Hur bryter man vanan?

• Låt inte din hund slentrianmässigt bajsa på tomten. Gå promenader! Och få på så sätt kontroll på avföringen, och på så vis hundens beteende.

• Föregå ätandet genom att ge hunden en uppgift i närheten av lockelsen. Din hund kanske har bajsat och brukar därefter äta upp sin avföring. När hunden bajsat och tagit ett par steg, ber du hunden sitta, därefter får hunden söka efter en godis du slänger ut i det höga gräset en bit bort. Var konsekvent med denna nya rutin. Hunden får söka och äta. Men inte bajset. Det plockar du upp och stoppar i närmsta latrin.

• Studier har visat att vare sig bestraffning eller tillförsel av ”illasmakande” (typ ättika, wasabi) på avföring är ineffektivt. Däremot kan man prova ”skvallerträning”. Låt hunden nosa upp avföring, och belöna direkt hos dig. Repetera tills hunden vid avföringsdoft förväntar sig något än godare hos dig och därför kommer in till dig med informationen ”jag har hittat bajs, ge mig en köttbulle”. Den här rutinen behöver inte bli en del av er fortsatta liv tillsammans, utan ett sätt att bryta en dålig vana.

Så äter din hund sitt eget eller andra kött/allätares-bajs? Testa ovanstående ”utredningsmetod” och tillämpa därefter de åtgärder som blir relevanta för att lösa just ert problem! För ingen vill ju ha en hundpuss med inslag av dynga.