Astro - valpen som är döv och kan teckenspråk

Där kommer en ung kvinna med en hund. Hunden stannar upp, musklerna spänns och den morrar lite upphetsat när den ser några fåglar lyfta en bit längre bort. Det är typiskt beteende för en terrier. De ser ett jakttillfälle i allt som rör sig. Tjejen böjer sig fram, helt tyst, och petar på den lilla hunden. Hon höjer ett finger men säger inget.
Hunden tittar genast bakåt mot sin matte. Den svarar med att vinkla öronen bakåt och signalerar: ”Okej, ingen jakt just nu.”

De som ser den lilla tiken och hennes matte skulle inte märka något särskilt. Men om de visste att hunden är döv skulle många fälla en kommentar och tycka synd om hunden, och kanske till och med undra varför Astro ens är i livet. Men för matte Rebecca Düringer har det aldrig funnits någon tvekan. Astro hör inte, än sen? Det finns väl andra sätt att kommunicera än genom röst och hörsel?

Astro var bara några sekunder gammal när Rebecca skojade om att detta var hennes hund. En helt vit liten parson russell terriertik, så oemotståndligt söt. Där Rebecca såg en ovanligt fin liten valp såg hennes mamma, som är uppfödare, risk för problem. Helvit päls kan innebära hörselskador, till och med dövhet. Och när de andra valparna i kullen började reagera på ljud stod det helt klart att Astro inte hängde med.

Och helt plötsligt blev Rebecca matte fast hon egentligen inte planerat in en hund i sitt liv just nu.
– Jag ser det som en utmaning snarare än som ett problem att hon är döv. Det finns de som reagerar med skepsis när de får veta att Astro inte hör, och undrar om hon lider. Jag svarar direkt att det gör hon inte. Hon vet inget annat, säger Rebecca när hon kopplar loss Astro i en av Norrköpings rastgårdar.

Jobbar mycket med kontakten

Nu, när Astro hunnit bli sju månader, är Rebecca i full gång med att hitta ett fungerande språk dem emellan. Den stora skillnaden mellan att ha en döv och en hörande valp är att man måste jobba enormt med kontakten. Astro måste lära sig att hela tiden hålla koll på Rebecca för att veta vad som gäller. Men hur gör du henne uppmärksam på att matte vill något?
– Astro tar ofta kontakt själv, men problemet är att få hennes uppmärksamhet när det finns störningar omkring, när hon har fokus på något annat intressant. Nu har jag börjat arbeta med en boll. Kastar jag den nära henne betyder det ”Hallå, se hit”.

Det fungerar. Astro slänger genast en blick på Rebecca när bollen kommer i hennes synfält. Då gäller det att belöna kvickt. En godbit, en spännande leksak, eller en matte som hittar på något oemotståndligt kul gör att hunden vet att det är värt att vända på huvudet trots att det finns andra spännande saker i närheten.

Astro älskar att springa fritt tillsammans med sina hundkompisar, alltid i rastgård med skyddande stängsel, annars släpper inte Rebecca henne.
– Men det är inte bara för att hon är döv. Det här är en ras med mycket jakt i och kommer det en katt så är hunden borta, med eller utan hörsel.

Och så ställer Rebecca en fråga tillbaka:
– Hur många ägare av parson russell terrier har sina hundar lösa i en stor stad? Känner du någon? Nej, knappast. På det viset skiljer vi oss inte alls från andra, Astro och jag.

Självklart tränar Rebecca inkallning. Först kontakt och sedan belöning. Om den strategin inte räcker för att locka till sig Astro vänder Rebecca om och springer ifrån sin lilla hund. Det brukar hjälpa, då kommer hon. Det är ju hos matte den lilla vita terriern vill vara, egentligen.

Det finns inget färdigt teckenspråk för hund och människa. Rebecca funderar själv ut fungerande tecken som ersättning för röstkommandon och det mesta faller sig rätt naturligt. Det ska vara enkelt och signalerna ska vara lätta att skilja från varandra.

Egentligen är skillnaden inte så stor mellan att träna en döv och en hörande hund. Och det finns saker i Rebeccas sätt att träna som andra hundägare kan lära av. Både ögon- och kroppskontakt är viktigt för henne och det borde det vara för alla hundägare. Det kan också vara en fördel att arbeta tyst eftersom rösten är så lätt att missbruka. Det är lätt att tjata trots att hunden helt ignorerar vad man säger.
– Att tjata med tecken går liksom inte. Det blir så uppenbart att jag inte kan påverka någonting utan den inledande kontakten. Jag måste genast tänka ut något nytt om jag blir nonchalerad.

Än så länge är Astro en unghund och deras gemensamma språk är fåordigt, men Rebecca har förhoppningar om att börja med agilityträning så småningom. Då behövs fler tecken. Än så länge bygger de upp den viktiga grunden mellan hund och ägare, oavsett om hunden hör eller inte, nämligen tillit och ständigt kontaktsökande.