Åsa Larsson: ”Trassel gjorde livet kul igen”

Deckardrottningen Åsa Larsson är produktiv som få, hon har sålt över en miljon böcker och är översatt till tjugo språk. Nu har hon lärt sig hur hon bäst växlar mellan arbete och vila.
Där spelar hunden Trassel en viktig roll.

Trassel var Åsas 40-årspresent till sig själv. Hon hade längtat efter hund länge då, och kände sig ”lycklig som en elvaåring som fått en egen valp” när hon hämtade hem honom.

Van vid hundar var hon sedan tidigare, hemma hos hennes mamma har det alltid funnits hundar.

– Mamma har haft en hel rad vorsteh-hannar, och det var alltid lite som att åka på träningsläger när man åkte upp till henne. Det är lite tuffare tag med dem. Den här lilla pudeln bara VILL vara till lags. Lyckas man bara göra sig förstådd gör han precis som man vill.

Åsa kan lita på Trassel till hundra procent och ha med honom i princip överallt. Han springer lös bredvid när hon är ute och rider med sin häst Lady, han går fot på stan och han ligger tyst och tålmodig bredvid Åsa när hon sitter på ­kontoret och skriver. Till ­karate-träningen, som Åsa går på tillsammans med båda sina barn, får han dock inte följa med. Och inte på resorna för att promota böckerna förstås, men dem har Åsa dragit ner på lite nu, efter att ha haft en period när allt kändes tungt. Det gick plötsligt inte att skriva längre, och egentligen hade hon inte lust med något alls.

– Det blev liksom grått i skallen, jag kan inte förklara det på något annat sätt. Jag tror att jag tog slut lite som människa. Jag hade skilt mig några år tidigare, jag hade jobbat mycket, rest mycket och plötsligt orkade jag inte längre. Har man ett kreativt yrke blir det svårt om man inte längre är förälskad i sina historier.

Det året, som var ungefär så länge det grå varade, var såväl Trassel som hästen Lady oerhört viktiga. Långa promenader med Trassel och sköna ridturer i skogen med Lady gjorde att hon fick vila, och till slut började färgerna komma tillbaka och livet kändes kul att leva igen.

Så här är Åsa Larssons drömdag med pudeln Trassel … 

”Jag är en morgonmänniska. Även på helgerna. Så min och Trassels drömdag börjar med att jag kliver upp vid halv sex. Trassel följer med ner i köket enbart för att han aldrig skulle missa en frukost.

Efter att ha kastat i sig frukosten och snabbkissat i trädgården (Trassel, inte jag), så springer han tillbaka upp i sovrummet och lägger sig på min plats i sängen. Min pojkvän brukar säga: ’Det är lite konstigt, Åsa, jag somnar med dig på armen och sedan när man vaknar har man en pudel med taskig munhygien som ligger på ens arm och ser en djupt i ögonen.’

Om det här är Trassels drömdag så kliver han upp en andra gång vid tiotiden och lyckas lura någon familjemedlem att han inte har fått frukost.

Sedan är vi förstås ute jättelänge. Om Trassel får välja så springer han antingen bredvid min häst i skogen eller så får han springa med när vi åker långfärdsskridskor. Då är han så lycklig att han ger upp gälla valpskall. Dagen avslutas med att alla halvligger framför öppna spisen med sina datorer eller böcker. Och att pudeln får ligga och sova, rejält trött mitt i sin flock.”