Är hundar sociala?

Som imorse, jag kliver på tåget, letar mig fram till min plats, slår mig ned. Bredvid mig sitter en kvinna i 40 års åldern, hon ler mot mig och säger hej. Jag svarar och delar med mig av min otroliga tur att hinna med tåget. Trots att valpen kissade på golvet precis när jag skulle till och kliva ur huset. Att jag inte kunde hitta min telefon och allt alltsammans toppades av att bilen inte ville starta.

Så är vi människor, vi är sociala.

Våra hundar lever tätt inpå oss, ofta som fullvärdiga familjemedlemmar. Vi har fått lära oss att hundar är sociala djur. Vi är sociala djur. Men är vi sociala på samma vis? Nja. Egentligen inte.

Vargen social inom familjen

Kikar vi på hundens ursprung så härstammar den från vargen. Vargen är ett socialt djur, men bara inom familjen. Alla som inte är familj är man naturligt skeptisk mot, dem undviker man, dem söker man inte upp (om de nu inte är ute efter en partner att bilda flock med). Våra hundar är domesticerade vargar, någonstans längs med denna domesticering har vi nog flätat in en ökad social förmåga. Men de är fortfarande hundar där den sociala förmågan nog mer eller mindre är begränsad till den egna flocken, familjen.

Men så har vi den lilla valpen med stor aptit på livet, den som är redo att undersöka och kasta sig in i de mesta vi presenterar för den. Den är på många vis helt och hållet i händerna på oss och vad vi utsätter den för. När vi får hem valpen har vi fått lära oss att den ska socialtränas, lära sig umgås med andra hundar. Det är viktigt. Men ibland känns de som att denna goda gärning blir en björntjänst för hunden. Oron för att få en osocial hund är för många stor och i botten ligger nog en rädsla för att hunden ska bli aggressiv. Men jag tror att ibland är det denna socialträning som i själva verket skapar aggressionen.

Valpens hundmöten

När valpen får väldigt många sociala interaktioner med andra hundar skapas också associationer för hundmöten, valpen förknippar andra hundar med mycket aktivitet, med lek, med livlighet. Ganska snart behöver valpen bara se en annan hund på avstånd för att komma ihåg associationen och gå upp i varv, bli ivrig, uppspelt. Detta behöver faktiskt inte ens handla om glädje hos valpen utan om ett inlärt beteende som grundar sig i just associationen: andra hundar och hög aktivitetsnivå.

När valpen sen närmar sig könsmognaden så försvinner den här naturliga nyfiken för andra hundar, den som finns där hos dem som valpar för att de ska lära sig umgås med flockens hundar (inte ALLA hundar den möter). Nyfikenheten försvinner men kvar finns en inlärd hög aktivitetsnivå förknippad med andra hundar samtidigt som den nu inte längre har ett så stort behov av dess sociala interaktioner utan istället likt vargen vill hålla främmande individer på ett visst behörigt avstånd.

Hundägaren vill ha kontroll

Detta blir en kollision utan dess like. Lägger vi till en hundägare som inte hänger med på transformationen som sker så blir situationen väldigt svår, där man som hundägare i jakten på att känna kontroll i situationen börjar bestraffa hunden för dennes reaktioner mot andra hundar.

Hunden ser andra hundar och tack vare den inlärda aktivitetsnivån för andra hundar går den upp i varv. Könshormonerna får komma till tals genom integritet och den ber om avstånd genom morr och skall, kanske till och med ett utfall om hunden känner att den tappar kontrollen på sin situation.

Vi går tillbaka till tågkupén. En varg i en tågkupé vill inte prata med andra vargar, den skulle förmodligen slåss med andra vargar då utrymmet är trångt och flyktmöjligheterna väldigt små. Våra hundar sätts på många sätt och vis i kupéer dagligen, de ser bara lite annorlunda ut. De är trånga trottoarer, det är hundrastplatser, det är hundkurser och veterinärbesök.

Hunden vill undvika bråk

Jag tror att vi ofta har orimligt höga krav på våra hundars sociala färdigheter med främmande hundar. Jag tror att vi har lätt för att blanda ihop hundens aggressions signaler med vad vi tycker är att vara ouppfostrad. Aggressionssignalerna är där för att hunden vill undvika bråk, den säger tydligt kom inte hit. Den försöker skapa kontroll i en situation den har svårt att hantera.

Men om vi tänker efter, så gör vi precis som hunden. Försöker få kontroll. Men kontrollen ligger kanske inte i att bestraffa eller att kasta godis på hunden, utan istället på att undvika, skapa avstånd och förutsättningar för hunden att hantera vardagen. Det är inte att undvika problemet att undvika andra hundar, det är att förstå vad hunden behöver.

Begränsa valpen

Jag tror att om vi begränsade valpens sociala interaktioner och var uppmärksamma på skillnaden mellan interaktion och att iaktta på avstånd skulle den sociala träningen bli mer gynnsam. Valpen behöver lära sig att hundar kan se ut på många olika vis, men den behöver inte interagera med dem alla för att få den insikten.

Genom att noga avväga antalet hundmöten på avstånd utan interaktion till max ett par om dagen och begränsa de sociala samspelet till hundar utanför flocken till ett par gånger i veckan och alltid till samma individer, skulle vi göra det lättare för hundarna som vuxna att hantera hundmöten. Jag tror att om vi slutade se hundar som så väldigt sociala djur och istället gav dem de avståndet de behöver till okända hundar skulle vi ha mindre konflikter.

De flesta hundar vill nog ha hundkompisar, men de är inte samma sak som att dagligen mer eller mindre behöver göra nya bekantskaper. Ibland kanske vi blandar ihop vår sociala förmåga med hundens? Hundar är sociala djur, men inte på samma vis som vi och det är helt ok.

Sandra Tellström, Hundpsykolog

www.hundsteg.se