Alaska – en riktig hundnation

Text och foto Sandra Tellström

Jag lutar mig ut. Mer än vad jag egentligen vågar. Vinden tar mer än tag i mitt hår, det river och ruskar om det rejält. Jag står mellan två vagnar på ett tåg i Alaskas vildmark. Ett sådant där gammalt tåg, som kränger och skakar. Som har ett ångande lokomotiv. Det är svårt att bestämma om jag vill blunda och bara känna med hela mitt väsen eller om jag vill titta och dränkas i de hisnande vyerna. Tåget ringlar sig under tolv timmars tid genom Alaskas vildmark, från kusten genom Denali nationalpark och till vårt slutmål för dagen – Fairbanks.

Besöker draghundskennel

Hon möter mig kvart över sju på morgonen, men bara med blicken egentligen. Hon heter Na-na och är en femårig labradorblandning som kommer från ett shelter. Nu bor hon tillsammans med Max, en frukostkock i gummistövlar på de lilla ”lodge” vi bor på. Hon ligger på den tjocka och slitna ryamattan i frukostrummet. Hennes husse står i köket och steker våra frukostpannkakor, i gummistövlar, truckerkeps, rutig skjorta och trasiga jeans. De känns nästan som på film. Men det är på riktigt och jag känner mig förunnad att få denna lilla del av ett autentiskt alaskan outback liv serverat till frukost. Det här är bara början på resan genom det som visar sig vara en riktig hundnation där det är självklart att hunden ligger i frukostrummet, på bästa plats och hälsar alla gäster välkomna.

Erfarna hundförare

Dagens utflykt styr oss med båt ut på Chena river där vi besöker draghundskenneln ”Trailbreaker” som är belägen precis vid flodbanken. Där leker valpar i gräset och kennelägaren berättar om deras noggrant uträknade träning. Fokus ligger på att skapa positiva, modiga och starka valpar – när de blir vuxna ska de bli hjältar. För lite så är de här i Alaska, hundförarna får skriva autografer och hundarna blir legendariska. Historier om deras stordåd berättas i generationer och glöms inte.

En av dessa historier får vi ta del av här vid flodbanken, den om ledarhunden Granité. Han som startade livet som en liten ynklig valp, mycket mindre än sina syskon, med raggig päls och ett underligt beteende. Han som alla duktiga erfarna hundförare sa samma sak om, ge bort honom, han blir ett slöseri med tid. Men Trailbreakers kennelägare Susan såg något i honom. Så trots all avrådan valde hon att behålla honom. Han utvecklades inte bara en bra slädhund utan till en fantastisk ledarhund.

Vill du läsa hela artikeln om Sandra Tellströms resa genom Alaska för att besöka draghundskennlar finns den i sin helhet i nummer 2/2019.

Vill du börja prenumerera?
Prenumerera på Härliga hund