Ägarskap och beroende
Det sägs att hundar älskar oss villkorslöst. De kanske inte har något val. Vi köper dem, präglar dem på oss och vi tillhandahåller livsviktiga resurser. Jag tror dock att kärlek baserad på grundläggande behov känns just grund.
I hundars hjärtan bottnar man inte. Deras band till oss är inte vävda av ägarskap och beroende. Snarare av kärlek, sammanhållning och lojalitet. För flockdjur är de tre tingen lika viktiga som solen, månen och jorden.
Berörts av en hunds hjärta
Alla som berörts av en hunds hjärta vet vad jag menar. De ger oss allt. Kanske för att de behöver detsamma i gengäld, men helt utan att förvänta sig eller kräva det. De bara önskar sig det. Uteblir det slutar de inte älska oss. Ibland än mer, kanske i hopp om att väcka. Och i vissa fall tinar frusna hjärta. I andra fall misslyckas det. De har ändå varit sanna sig själva. Det verkar vara betydelsefullt för dem. Att ge hela sig. Utan filter. Rent, utan motkrav.
Att älska är kanske viktigare för dem än att älskas. Det betyder inte att vi bör ta utan att ge. Vi bör ge dem allt och lite till, om vi förmår. Jag hade en hund en gång. Han var stark. Under en tid i livet då alla behöver den som mest lös kärleken med sin frånvaro. Men han hade alltid hjärta till övers. Alltid. Schäfern Junior.
Samvaro det viktigaste
Vi kan lämna dem ensamma, ibland måste vi. Men de hade inte gjort detsamma om valet varit deras. Och de osynliga band som väver samman en flock är obrytbara. För hundar är samvaron med sina viktigast av allt. Promenadens eftersläntrare väntas in av frontlinjen. Ingen strider i ensamhet. Alla är en. Jag hade en hund en gång. Han var vild och principfast. Oftare än ibland kröp han under staketet på eftermiddagarna, travade gatan ner för att sätta sig i en busskur. Folk undrade vem han tålmodigt och rakryggad väntade på. Strax därefter kom min skolbuss. Dalmatinerns Boots.
Lojalitet är deras natur
Vi kan fela, skälla på dem och missförstå deras intentioner. Kvar sitter de vid vår sida. Trofasta i väntan på att vi ska inse och förstå. De dömer inte våra misslyckanden. De må påverkas av dem. Men att döma hör inte hundar till. Lojaliteten som är deras natur kommer från en annan värld. Den hör deras till och finns sällan i samma dignitet hos människor.
Den är vacker att få uppleva och bör förvaltas med yttersta respekt. Jag hade en hund en gång. Och han hade mig. Egentligen hade han ingen orsak att lita på någon. Så jag gav honom allt jag förmådde av mig själv och han gav mig sin lojalitet i gengäld. Jag känner den än idag. Åratal efter hans bortgång. Gatuhunden Boss.
Om vi vill kan hundar lära oss om livet, om kärlek, sammanhållning och lojalitet och om solen, månen och jorden. De kan det. Om vi väljer att uppleva det så.
På återseende
/Carro, Krutor och Koi