1, 2, 3 ... Nu är det dags för personsök

För ibland försvinner folk. Och inget slår en hundnos i räddningsarbetet. Tekniken kan slänga sig i väggen, gammalt hederligt hundgöra gör jobbet bäst.

Förra inlägget handlade om personspår. I dag vill jag skriva om en annan fantastisk aktivitet. En där hundens främsta sinne åter får briljera, personsök. En fenomenalt rolig bruksgren där hunden skickas ut i ett område i syfte att söka efter en försvunnen person. En upptäckt ska markeras och därefter förmedlas till hundföraren. Sedan ska vovven vägleda sin mänskliga kollega till fyndplatsen.

HÖG NOS ÖNSKAS

Låt oss inte snöa in på avancerat tävlingssök eller räddningssök här och nu. Det lär man sig bäst i praktiken. Men lite hederligt personsök för hemmabruk kan vi ändå nosa på … Personsök skiljer sig från personspår (som förra veckans inlägg handlade om) genom att hunden i söket ska gå på luftburen vittring med hög nos till skillnad från spårets markburna vittring där en låg nos är att föredra. Vid sökträning behöver vi olikt spårabetet en sökfigurant, typ en polare som diggar att ligga och imitera en lövhög ute i skogen medan du och jycken förbereder er inför uppgiften.

RESPEKTERA FRU ÄLG

Först och främst, välj en trevlig skog (gärna medeltät till tät skog). Kontakta markägaren och be att få sökträna med lös hund i området. Det blir trevligare stämning om skogsherren är medveten om att ni tänker inta hens förlängda tomt, fara runt bland träden och spela skeppsbrutna med skällande rovdjur i hasorna.

OBS! Denna aktivitet, med lös hund, är inte aktuell mellan mars och augusti då det av viltvårdsskäl är koppeltvång i skog och mark. Djurungar föds och vårdas – respektera djur, natur och dess väktare. Tjänstetäcket är ett måste för att få göra undantag för koppeltvånget. Men då gäller det att ha en viltsäker vovve.

Så först när fru Älg är klar med sitt och markägaren gett tummen upp, då ”vallar ni av” er tänkta skogsplätt. Det vill säga samtliga klafsar runt kors och tvärs och kontaminerar marken med era dofter. Irrandet försvårar spårarbete för hunden. Därefter väljs en tydlig mittstig. Sträckan där hundföraren befinner sig och varifrån hunden skickas i väg för att söka, och den blir även platsen hunden återvänder till efter fynd eller avslutat sök.

MÄNSKLIG LÖVHÖG MED LÖRDAGSGODIS

Nu är det dags för figuranten att knata i väg, men först en kort lekstund med sökhunden och ett smakprov ur gottepåsen, för det är liksom roligare att leta efter någon som snott lördagsgodiset och har fickorna fulla med kamptrasor. I början får hunden gärna se på när figgen går i väg, det brukar hypa upp motivationen. Men med tid och träning kan figgen gömma sig utan hundens vetskap (se inforutan nedan för tips kring sökförsvåring med hjälp av figuranten). Den mänskliga lövhögen äntrar skogspartiet bakvägen (ej från mittstigen), hen bör ha vinden i ryggen så kroppslukten hänger på vinden mot mittstigen och kittlar hunden till arbete.

HUNDEN I SITT RÄTTA ELEMENT = MAGI

Nu är det dags. Du och din sökhund intar mittstigen, ni positionera er parallellt med den gömda figuranten till en början. Sätt på hunden tjänstetäcket (det förtydligar för bärplockare att detta är en okopplad hund i arbete i skog/mark). Koppla loss, håll tag i halsbandet och med den andra handen pekar du sedan med hela handen i riktning mot gömman. Handvisningen ska ske framför hundens nos. Har hunden inget driv utåt, be lövhögen hojta till, eller resa sig upp hastigt och visa sig. När du känner hundens energi och kraft riktas framåt via halsbandet (nu börjar jag få puls), ge ifrån dig ett: ”Sök” (ordet levereras gärna dämpat och med missil-lik intonation) släpp halsbandet (gåshud!!!). Njut nu av att se din hund i sitt rätta element, i skogen totalt hängiven sitt luktsinne med drivkraften att nå sitt mål.

Har du en mops …? Då kan den vid det här laget ha knatat tillbaka till bilen totalt perplex över ditt agerande. Men hey, alla är vi bra på olika saker.

FYND OCH PÅVISNING

När hunden nått figuranten är det kalas och tjoflöjt som gäller för att förstärka sökandet. Låt detta ta tid och vara lustfyllt. Därefter, och gärna i samförstånd (handsignaler eller walkie talkie vid längre sträckor) med föraren på mittstigen, blir figuranten passiv och hundens peppas att återvända till föraren via kvittrande superlativ ifrån basen. Detta får jycken att dundra tillbaka till mittstigen där beröm och belöning väntar. Därefter kopplas hunden i ett ca 5 meter långt koppel och ombeds att ”visa”. Vid behov kan figuranten återigen locka till sig hunden som därmed springer ut mot fyndplatsen. Föraren följer och låter hunden visa var den hittat personen. Vissa hundar blir väldigt ivriga och starka vid påvisning, släpp hellre linan än att du bromsar hundens intention eller ramlar och skadar dig själv.

FÖRSVÅRING

Med tid och träning så ska skall- eller rullmarkeringar in i bilden; det är metoder för hunden att markera att personen är hittad. Hunden kan även skickas på sök i bågar i terrängområden på var sida om mittstigen. Allt lockande tas successivt bort i takt med att hundens förståelse för uppgiften ökar. För att utveckla kan flera figuranter användas, och flera sök på rad blir möjliga. Hunden kan även utmanas i att söka i vindriktningar som försvårar upptag.

METOD EFTER MÅL

Ovanstående är tips på hur du kommer i gång. Blir du därefter sökbesatt, nyttja då en metod som är förenlig med mål. Vill du tävla rekommenderar jag att du går en kurs just för tävling, är det räddningsarbete som är ditt intresse, kontakta Svenska brukshundklubben för vidare information. Är det hemmabruk och aktivering som är ditt syfte, kör så det ryker. Oavsett mål glöm inte att grundstommen i allt sökarbete är hundens egen vilja, glädje och motivation.

Den är svår att beskriva i ord, magin som uppstår när hundar får arbeta på riktigt. Det bästa sättet att förstå personsök, är att söka med hund. Vad väntar du på? Slå igen datorn, snöra på dig kängorna och bege dig mot Sherwoodskogen! (Glöm inte hunden.)

Peace out!
/Carro, Koi & Krutor

Begrepp att ha koll på vid personsöksmingel:

Valla = då samtliga deltagare går kors och tvärs i terrängen som ska sökas i

Mittstig = baslinjen hundföraren dirigerar sin hunds sökarbete ifrån

Markering = genom skallmarkering eller rullmarkering förmedlar hunden till föraren att den funnit figuranten

Sökslag = en båge på ca 50 meter som hunden går ut i vid sök

Vittring = figurantens doft i vinden

Figurant, ”figge” = den människa som gömt sig

Tomslag = ett sökskick utan figurant

Direktpåsläpp = Hunden får titta på när figuranten går för att gömma sig, direkt efter skickas hunden. Steg 1 i träningen.

Synintryck = Jycken får observera när figuranten springer ut i terrängen, men sedan vänder hundföraren och går ifrån mittstigen en stund för att sedan återvända och skicka hunden. Steg 2 i träningen.

Pop-ups = Hunden har inte fått se figgen gå i väg, men precis innan skicket ”poppar” figgen upp och visar sig/tjoar till och gömmer sig sedan snabbt igen. Då släpps hunden. Steg 3 i träningen.

Stum figurant = Hunden har inte sett figgen gå ut och gömma sig och inte heller poppar den upp och visar sig.

Man kan alternera att träna med synlig, dold, sittande, liggande, eller täckt (med kamouflage över sig) figurant.

Utrustning:

Hundens favoritbelöningar, exempelvis godis, leksak (något som motiverar till arbetet)

Figurant (en tålmodig, vattentät och icke spindelrädd vän)

Skog, och tillåtelse att träna i den

Rullhalsband/lösrullar (hundens markeringssätt vid sökträning)

Tjänstetäcke (så bärplockare hajar att hunden jobbar och inte är på rymmen)

Påvisningskoppel (ca 5 m)

Vattenflaska/skål (det tar på vätskebalansen att jobba hårt, vätska regelbundet upp hunden. Nosen behöver vätan för att fungera optimalt)

Liggunderlag och/eller varmt täcke till hunden om klimatet och hårlaget kräver (det kan blir en del väntan om flera hundar ska tränas)

Flera bloggar hittar du här!