Experten: Så här tränar ni socialisering

Redan i valplådan påbörjas socialiseringen då den blinda valpen tar in mammatikens, de andra valparnas och människornas dofter, röster och rörelser. Därefter blir processen mer direkt då valpen lär sig kommunicera och tolka beteenden. I början sker det inom familjen. När valpen bott in sig vidgas vyerna och ynglingen sätts i olika sociala kontext och får uppleva vad som förväntas av hen och vad som kan förväntas av andra, i dessa situationer. Om socialiseringen sker i olika sammanhang (på kurs, under lek med hundkompisar, möten på promenaden, i hemmet med familjen, besök i ett stall) lär sig valpen anpassa sig efter olika sociala regelverk.

Så här går det till

FAS 1:

Börja med att låta valpen bo in sig och bli trygg med er i familjen. Se till att alla behandlar valpen med kärlek och respekt, förståelse för valpens signaler, nyfikenhet på jyckens behov och åsikter. Det ger en kommunikativ, trygg hund som vågar interagera med socialt självförtroende. En bra bas att stå på inför kommande socialiseringsfaser.

FAS 2:

Därefter, och detta gäller även äldre hundar, är det läge att se sig om. Hellre än att presentera en hund, en ko, en katt eller en ny människa, besöker du platser där det kan förväntas finnas folk eller andra djur. Tänk tillvänjning, målet är att din hund ska uppfatta medborgare som en naturlig del av vardagslivet. Träningens mål är att din hund inte ska reagerar nämnvärt på personer eller djur. Det hela kan ta tid och kräver avstånd, speciellt för en social hund som gärna kastar sig i famnen på de flesta. En blyg hund behöver också avstånd då oro ska vändas till trygghet och inte vice versa. Att utsätta en rädd hund för rädsla gång på gång kommer enbart befästa den känslan. Tillvänjning sker enbart i ett känslomässigt neutralt läge.

Välj tre bra platser att börja på. Kanske ett torg, en lekplats, en fårhage, ett stall. Väl där tar du ut ett avstånd som gör att din hund kan slappna av. Är du för nära ökar förväntan på social interaktion. Håll er en bit bort i början. Gör sedan, ingenting. Om du försöker träna målinriktat, genom att exempelvis belöna när din hund tittar på folk, på fåren eller andra hundar sker ingen tillvänjning då personen eller djuren laddas med positiv förväntan, vilket hindrar tillvänjning. Metoden (att ge godis när hunden observerar en trigger) kallas motbetingning och kan vara aktuell om din hund är rädd för folk eller djur.

FAS 3:

När din hund har vant sig vid att vistas i folktäta miljöer eller hänga med dig kring andra djur är det dags för nästa steg i socialiseringen. Denna fas handlar om språkutbyte och kommunikation. Bestäm träff med en hundvan, trevlig person som är öppen för att ta dina direktiv gällande umgänge med din hund. Eller gå en gemensam promenad med en vän och hens hund. Välj en språksäker, trevlig hund som kommer behandla din hund väl. Umgås sedan på avstånd, det ökar chansen att trygghet infinner sig med tiden, även om din hund är osäker i början.

Din jycke bör få möjlighet att läsa av, skicka signaler och ta till sig svaret från den andra personen eller hunden. Direktkontakt kan försvåra detta då fysisk interaktion blir fokus. Att säga hej gör man på håll. En blick, en svansviftning, en vädring i personens riktning, en bortvänd blick eller en ryggning. Beroende på vad din hund förmedlar bör mottagaren ta till sig budskapet och svara vänligt. Vända sidan till den osäkra hunden eller bekräfta en svansviftning med ett leende.

Håll er gärna i rörelse, gå sida vid sida ett tag och låt kommunikationen resultera i trygghet och samförstånd. Ibland kan det krävas flera, korta träffar över tid. Regelbundenhet ger möjlighet till utveckling. För att din hund ska generalisera, lära sig att barn i allmänhet och inte bara grannens tös är trevliga, bör du göra resan med olika personer. Långa, korta, mörka, ljusa, livliga, lugna. Detsamma gäller hundar.

FAS 4:

När ovanstående haft effekt är det dags för fysisk kontakt, lek och kel om din hund önskar. Börja gärna med någon din hund lärt känna i fas 3. Ligger vakt din hund varmt om hjärtat?, träffas på neutral mark. Be personen du övar med att gå emot din hund i båge, titta bort och sträcka fram en hand att nosa på. Att nosa innebär dock inte okej att klappa. Din hund kommer visa när det är dags genom att söka kontakt med iver, trycka sig emot och välkomna beröringen.

Är planen att släppa två hundar lösa för lek så välj en tom hundrastgård och låt den ena hunden börja lös i rastgården medan den andra strosas på andra sidan staketet. På det viset kan hundarna nosa på varandra riskfritt. När det är dags att släppa dem klär ni av hundarna sele eller halsband som annars kan innebära en risk om de fastnar i varandra vid lek. Ta ut ett stort avstånd och släpp lugnt, säg ett sansat ”Varsågod och lek” och låt jyckarna strosa närmare varandra över en längre sträcka. Det möjliggör avgörande kommunikation på håll. Om någon av hundarna går över styr och leker för burdust, ställer sig över eller utmanar, avbryt leken! Låt inte hundarna ”göra upp”, det är ett förlegat sätt att se på socialisering som enbart leder till att en av hundarna blir osäker, rädd eller till och med skadad. Avbryt istället, gå emellan, mota bort hunden som är för ivrig eller påflugen och pausa jyckarna genom att hålla dem vid er sida. Strosa en sträcka, klappa lugnande och försök igen om allt känns avslappnat.

Med fördel hålls socialiseringspass korta, stressfria och flera. Igen är regelbundenhet avgörande för relationsutveckling. Och kom ihåg, hundar må vara sociala flockdjur men det innebär inte att de behöver leka med alla som skäller. De flesta jyckar föredrar en vänskapskrets med väl utvalda polare än lösa förbindelser. Anamma konceptet i fas 4 även vid socialisering med människor och andra djur. Under en period på några månader tar du dig och din hund igenom fas 1-4. Korta, kvalitativa pass som lämnar en god eftersmak är rätt melodi vid socialiseringsträning!

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images. Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör. www.carolinealupo.se