Wendy the weirdo

Wendy är den där hunden som aldrig riktigt blir bra på bild och som inte direkt är smart eller går att lära något. När min pojkvän Clinton tog över henne var hon cirka ett år gammal och hade bott i en liten hundstuga/skyffe i en trädgård hos en familj som inte tyckte om henne. Antagligen fick hon varken tillräckligt med mat eller stimulans och troligen slog de henne (hon är väldigt underlägsen mot oss och går med nedsänkt huvud om man pratar argt med henne) så Clinton kunde inte säga nej när de undrade om han kunde ta henne.

Wendy är vimsig och har inte de där instinkterna som andra sällskapshundar har och som man lär dem som valp. Hon kan tex aldrig fånga godis man kastar åt henne, även om man står en halvmeter ifrån så hoppar hon för tidigt och gläfsar i luften och vimsar runt när godisbiten landat. Det ser verkligen helt förvirrat ut när hon med noll koordination smackar i luften flera gånger om man ”fintar” ett kast. Det är nästan som om hon ser dåligt.

Ibland kan Wendy lyckas förstå att hon ska springa efter en pinne eller boll, men oftast tittar hon bara lite konstigt på en när man säger åt henne att hämta leksaken.
Hon är hungrig hela tiden och kan absolut inte ”ta fint” utan hugger desperat i luften och skulle man råka ha något i handen som luktar gott så tar hon gärna för sig utan att fråga. Hon kan kommandot sitt, men ofta inte på första försöket för hon viftar liksom på hela bakdelen av glädje när man tittar på henne så då blir det ju lite svårt att sätta sig ner. Hon måste ju vifta klart på svansen först!

Wendy är alltid smutsig. Så fort hon får syn på en vattenpöl lägger hon sig där för att svalka sig och sen går hon och lägger sig på smutsiga, dammiga stenplattor och blir helt brunröd över hela magen och höfterna. Det är väldigt röd jord här och när man väl får det på kroppen eller skorna går det liksom inte bort med bara vatten, så ni kan ju tänka er hur många dagar hennes vita päls är röd…

Denna hunden är verkligen världens snällaste, liksom dumsnäll, och skulle aldrig någonsin vara elak mot en människa. Man kan gräva ner henne i sanden på stranden utan att hon rör en min och hon vill egentligen bara sitta nära en och gosa. Men hon är bara lite för vimsig och kan stå lite för nära och dregla ner ens skor eller ställa en smutsig tass på ens fot. Hon är även den där hunden som går flera meter när hon ”sätter sig” och bajsar och som inte alltid lyckas hålla sig när hon behöver göra nummer två. Några gånger i månaden lämnar hon lite fina, små bruna presenter utanför dörren åt oss…

Men, hon är Tykes BFF och han älskar henne och det är ju det allra viktigaste.