Slår ett slag för blandrasen: "Sigrid är perfekt för mitt hundliv"

I hundarnas ögon finns ingen skillnad på raskorsningar och rashundar. Värderingen är en människofråga. Och nu bubblar det av energi hos blandisentusiasterna att höja blandrasernas status.

Är inställningen till korsningar överlägsen och orättvis? Kanske beror det på att det ekonomiska värdet är betydligt lägre för en blandras? Eller på att det inte alltid finns en genomtänkt idé bakom parningen. Det liksom bara blev så.

Men Sigrid är ingen slump. Hennes ägare och uppfödare, Cecilia Lekström Berg, hade en plan.
– Vi ville ha en stor, stabil hund. En hund med starka band till familjen. Och en hund som höll vakt, som talar om att det kommer någon. Så hittade vi Tyra, Sigrids mamma, som är en korsning av cane corso, shar-pei och rottweiler.

Tyra var perfekt och Cecilia kände starkt att hon ville ha kvar en bit av Tyra genom att ta en kull efter henne och behålla en valp. Valet av hanne gjordes med omsorg. Rasen blev bullmastiff för en extra dos stabilitet.
– Jag är påläst om de olika rasernas historia. Och jag har en tanke med mitt hundliv. För mig handlar det om arbetet med hunden som individ. Men också om kontakten och samarbetet med andra hundintresserade människor.

I Kolmårdens hundklubb har hon hittat likasinnade. Där fanns redan idén om lika värde för alla hundar. Blandras eller rashund spelar ingen roll, här är alla välkomna och det har varit en grundtanke sedan klubben startade för drygt tjugo år sedan.

– Här finns plats och aktiviteter för alla. Det händer en hel del och visst har det betydelse att blandraserna är välrepresenterade och framgångsrika i det de gör. Bara det att vi är så aktiva ger ekipagen pondus. Allting som har med blandraser att göra sker inte på en höft. Det finns massor av seriösa blandrasägare som tar stort ansvar för sina hundars liv, menar Cecilia.

Klubbens kursutbud är stort och den står som arrangör för olika tävlingar. Bland annat utställningar med ett speciellt inslag. Här finns det möjlighet för blandraser att delta. Men varför ställa ut en blandras?
– Bara för att det är så roligt. Resultaten har förstås inget avelsvärde, men man får en möjlighet att prata runt sin hund på ett sätt man inte brukar. Och man får uppleva den pirriga tävlingsstämningen tillsammans med hunden och alla runt omkring.

Utställningsdomare för blandras

Cecilia är under utbildning. Hon tillhör den lilla exklusiva skara som kommer att titulera sig utställningsdomare för blandras. Verksamheten har ingenting med SKK att göra utan bedrivs av hundföreningen Blandis.
– Som domare för blandras gör jag en bedömning av individen. Och det är helheten som är intressant. Hur hunden ser ut och rör sig men också hur den är att hantera och hur den uppför sig. Jag ska faktiskt inte ens veta vilka raser som ingår i blandningen. Det är oväsentligt.

Här bedöms hunden utifrån sig själv. Den ställs inte mot en rasstandard som kan diskvalificera en fantastisk hund för att den inte exakt uppfyller kraven exteriört. Självklart har konventionella utställningar en viktig avelsmässig funktion, men något av individens värde försvinner.
– I utställningar för blandraser är det just den hunden vi ser, individen. Och att var och en har ett värde i sig, säger Cecilia.

Kasper och hans matte Elin Gustavsson håller gärna till på Kolmårdens Hundklubb. Kasper är en korsning av cocker spaniel och cavalier king charles spaniel. Han har kammat hem både ett första och ett andra pris i utställning för blandras.

Att Elin valde just Kasper berodde på hans mamma och på uppfödaren.
– När vår gamla hund gick bort började vi leta, och vid mötet med uppfödaren kändes det helt rätt. Att det var en blandras hade ingen betydelse för valet, berättar Elin. Men visst hade det varit tråkigt om inte möjligheten till utställning funnits. Det är kul att tävla, och nu har jag planer på att utöka karriären med agility.

Lilla Häxi är också en flitig besökare på hundklubben. Fyra raser ryms i hennes lilla kropp: lhasa apso, papillon, jack russell terrier och tibetansk terrier.
För husse Berndt Utter har erfarenheterna av blandras bara varit positiva.
– Vi har haft rashundar, men uppriktigt sagt har det inte fungerat så bra. Det beror väl på oss, men nu är det inga problem.

Häxi var en gåva. Berndt och hans fru tog hand om henne när en vän gav sig ut på långresa.
– När vi berättade att vi fäst oss vid henne så fick vi behålla henne.

Berndt klappar nöjt om sin hund. Båda två gillar att vara på klubben, men tävla, nej måste man det?!
– Man kan vara aktiv hundägare ändå. Klubben lägger viltspår varje lördag och så arrangeras gemensamma hundpromenader ett par dagar i veckan.

Friskast i första led
Det som talar för att blandraser faktiskt har bättre hälsa än rashundar är den så kallade heterosiseffekten. Parar man två helt obesläktade hundar, ur olika raser, så är risken för att de ska utveckla rasbundna sjukdomar betydligt mindre än om man parar inom rasen.
Men det här gäller bara i ­första generationen. Fortsätter man att avla på blandningen i flera led så försvinner effekten. Dessutom kan man inte säga att blandning alltid ger en positiv effekt eftersom många sjukdomar förekommer över rasgränserna.

Ställa ut & tävla med blandras
Föreningen Blandis utbildar utställningsdomare för blandraser. Tävlingen går till så att hundarna delas in och ställs ut i grupper efter ålder. Storlek och hårlag har ingen betydelse. Domaren vet ingenting om hundens bakgrund utan bedömer den efter det som kallas de 4F:en:

• Frimodighet – Domaren känner igenom hunden, som ska acceptera att bli hanterad. Små hundar ska kunna stå på ett bord.
• Friskhet Hull, tänder, klor, öron och päls bedöms.
• Följsamhet Hur reagerar hunden på situationen? Är den samarbetsvillig och glad? Uppmärksam? Fokuserad? Tar den ögonkontakt?
• Form Domaren tittar på hundens rörelser, på muskulaturen, och gör en bedömning av almäntillståndet.

HP, eller hederspris delas ut till alla som uppfyller ett visst antal uppsatta kriterier. Tävlingen går vidare genom att det utses en vinnare i varje grupp, och som avslutning väljs en av hundarna ut som BIS, best in show.

Publiken får röstkort och har möjlighet att lägga sig i och utnämna till exempel ”Mr Maskulin” och Fröken Feminin”.

Varje deltagare får ett protokoll av bedömningen som domaren gjort.

Sedan några år tillbaka finns massor med officiella tävlingar där blandraser är välkomna. Du kan tävla bland annat i lydnad, freestyle, agility, grytanlagsprov, vallhundsprov och viltspår.
Förutsättningen är att du är medlem i SKK, och att du har en godkänd tävlingslicens, som du ansöker om där.

Officiella utställningar är inte öppna för blandraser. Inte heller bruks- eller rasspecifika prov. Titeln champion kan inte delas ut till en blandras, den är förbehållen rashundar.

8 köpråd från Blandis
1 Se till att du får träffa hela kullen och tiken. Finns det möjlighet att träffa valpens pappa så gör det.
2 Kräv veterinärintyg som visar att föräldrarna är friska.
3 Valpen ska vara minst åtta veckor när du hämtar den.
4 Det ska finnas intyg på veterinärbesiktning och vaccination.
5 Valpen ska vara ID-märkt, och helst registrerad i föreningen Blandis.
6 Kräv att det upprättas ett köpeavtal. Både köparens och säljarens personnummer ska finnas med på avtalet. Be att få se en legitimation.
7 Uppfödaren ska vara registrerad hos Jordbruksverket.
8 Valparna bör vara försäkrade för dolda fel.