Semestertankar: Vi och våra vovvar har det jäkligt bra i Sverige

Arbetar man dessutom med sin passion är den svår att släppa helt. För passion sitter i hjärtat. Och där sitter den fast. Man kan inte släppa saker som sitter fast.

När ens egen hund är hemma…

Så jag erkänner. Jag råkade kanske massera husets hund efter julmiddagen. Och jag kunde inte motstå att ge några tips och råd här och där när det efterfrågades. Ja, jag kanske klippte ett gäng klor åt en vän och på en vän. Och jag råkade nog krydda en afton med lite kamplek med en byracka, för vad är en efterfest utan kamplek med ett rovdjur?!? Och visst jag medger, jag rufsade till en pälsboll som kom rusande rakt mot mig på stranden på nyårsdagen. Det bara blir så. Det får vara så. För den sitter nog fast. Den där passionen.

USA är ett fantastiskt vackert land och ett uruselt skitland. Naturen är storslagen, möjligheterna många och ofta bjussar ett multikulturellt myller på en skön vibe. Sen är det mycket plast, galet mycket plast och smog, märklig politik. Men nationen har oerhört vackra öknar, majestätisk redwoodskog, sköna surfbyar och säkert massa annat asgött.

Tumme ner för stackel i amerikanska djurbutiker

Jag älskar att resa. Men samtidigt är jag galet hemkär. Svea rike är ett fantastiskt land. Vi hundägare kan med enkla medel ge våra hundar riktigt bra liv. Just där jag befann mig i staterna pryddes hundaffärens hyllor med stackel, blöjor, elhalsband och alldeles för färgglatt godis.

Jag stötte på en valp, som verkligen inte borde ha burits runt i kläder i en affär utan legat i tryggt förvar hos sin mammatik minst tre veckor till enligt min svenska hundsyn. Hundförbudsskyltarna stod tätt och att ha hunden lös var enbart legalt på angivna och få platser. Så är det kanske inte överallt i USA. Men det fick mig att uppskatta Sverige, våra djurskyddslagar, vårt hundtjänstutbud, våra hundvänliga caféer, gallerior, ängar och skogar än mer.

Men det är lite dubbel det där… det finns nämligen saker vi får köpa i Sverige, typ från USA… men inte använda. Jag snackar stackel (stryphalsband med inåtvända taggar), elhalsband och ”osynligt” elstängsel (nedgrävt). Enligt lag får vi äga men inte använda sådan utrustning. Därför säljs den sällan i Sverige. Men det sker. Speciellt på nätet. Konsumentverket anser självklart att säljare inte får uppmuntra köpare att bryta mot lagen, då det strider mot god marknadsföringssed.

Så står det i djurskyddsförordningen:

”Utrustning eller anordning som ger djur en elektrisk stöt i avsikt att styra deras beteende får inte användas. Anordningar av det slaget får inte heller finnas monterade i stall, andra förvaringsutrymmen för djur eller hägn.” Den som bryter mot detta kan dömas till böter eller fängelse i högst två år. (15§ andra stycket, Djurskyddsförordningen)

I Sverige finnas fall av åtal med fällande dom för användning av elhalsband på hund. Det är bra, för då har någon reagerat, någon har kontaktat djurskyddsinspektörerna i länet och slagit larm. Våga göra detsamma om du ser användning av stackel eller el. Det går att vara anonym om man önskar.

Jag känner inte att jag behöver förtydliga varför ampere och hundar inte hör ihop. Ni läsare vet. Men önskar ni förklara för någon, hänvisa gärna till den holländska studien som visar på hur hundar som tränats med elhalsband inte bara blir rädda för sina förare och träningsplatsen utan även uppvisar fler stressreaktioner generellt i sitt liv. Erfarenheterna sätter sig, skadar och skapar djupsittande rädslor. Här kan ni läsa den.

Metodiken är olaglig, förkastlig och lönlös då andra medel finns. Ge mig den hund som anses behöva strömmas och jag ger dig en annan lösning. En hållbar, etisk och schysst lösning.

Är du osäker på hur elhalsband bör användas. Låt Nando Brown visa dig 😉 ”Sådärja!”
Okej, sorry för typ världens längsta inlägg som egentligen bara skulle handla lite om min semester… nedrans passion. Sitter som berget.

Borta bra men hemma bäst. Utan blöjor.

Du gamla, du fria du…

Peace out! /

Carro, Krutor och Koi

Save