Sänd inte dubbla budskap - om konsten att träna hund

Ibland bär våra ord ett budskap, vårt kroppsspråk ett annat och våra känslor ett tredje. Det är rörigt när det blir så. För oss så väl som för mottagaren. Men det kan bli så. Ibland blir alla dimensioner slutligen sams. Då skapar vi ordning i röran i efterhand. Men om mottagaren är en hund och din tvetydighet gror ur en kulturkrock arterna emellan … Då är det klurigare. Men klurigheter är till för att kluras ut. Så jag har klurat lite …

Ett par svordomar i bakhuvudet

”Kom hiiiiiit!” (för tredje gången i rad). Snobben lufsar vidare, jagar grannens katt en aning, råkar leka centrifug i ett lerigt dike en aning innan han släntrar emot dig med en piercad tonårings uttråkade blick. Vi kan vara helt ärliga, jävligt skitförbannad är en sanning som kan infinna sig i scenariot. ”Jag saaa ju att DU skulle komma!” blir ditt irriterade svar. De knutna nävarna har vandrat ur fickorna och pressas hårt mot höfterna. Blicken genomborrar den gyttjefärgade pälsbollen som tar en båge kring dig och pissar på din brevlåda. Du provar igen”Kom HIIIIIT!!”. Snobben vet att han är inom räckhåll och beslutar sig för att vara dig till lags. I gengäld blir han kopplad och ett par svordomar rasar ner i bakhuvudet på honom.

Fullbokat närvarosystem tutar ofta upptaget

Allt blir liksom fel. Och när ilskan lagt sig kommer ledsamhet och uppgivenhet. Jävla skitSnobben. Varför kan han inte bara göra som Trixibell i hundrastgården. Allt känns lite orättvist. För er båda. För Snobben har kanske bara reagerat på hundars vis, på ditt kroppsspråk, på din ton, på din energi och din känsla. För sådant händer när vi blir kontraproduktiva i ett kroppsspråk som skapar avstånd vi samtidigt inte vill åt. Självklart ville han också jaga kattskrället och leka tunnelborr i moränen.

Av den orsaken kanske Snobben borde gå i lina för att ni ska nå era träningsmål. Och kanske ska du inte kalla på honom när han har agendan full med viktiga göromål. För än kan han inte lyssna på dig i just de lägena. Just nu är han oförmögen att svara på andra linjen när hans närvarosystem är fullbokat med hundgöra. I framtiden kanske han lär sig samtal väntar-grejen. I dag tutar det mest upptaget, speciellt om någon vrålar ja och nej samtidigt.

Snuttefilten blev släktklenod

Just nu kanske Snobben bara kan lyssna på två meters håll utan lockelser emellan er och om du tjoar helt utan irritationen. För i irritationen döljer sig budskapet ”håll dig borta” motsatsen till din målbild. Kanske om du släpper ner händerna och vänder på klacken och piper i väg i stället. För händerna i sidan och upprätta kroppshållningen delar arga tonlägets intention. Kanske om du far i väg med spöket Laban som för evigt kommer lukta hund trots att snuttisen inte var hans från början men nu (efter oräkneliga matcher om trasan) räknas som en släktklenod i Snobbens avelsled. Kanske vill han komma då. Och kanske behöver ni stanna kvar just på den nivån i er träning ett bra tag till. Det är okej.

Fuck Trixibell

Fuck Trixibell och hennes elitmatte. De är de och ni är ni. Målen är olika, kanske förutsättningarna med, och prioriteringarna i livet i stort. Trixibell har säkert återkommande analsäcksinflammation, det har inte Snobben! Så det då. ”Nänä näää nä näää” kan du faktiskt vråla åt mallgrodan Trixibell nästa gång hon behagar utföra en crème de la crème-inkallning framför nosen på Snobben. För man kan göra så, om man behöver det tänker jag. Hellre det än att vråla på Snobben. Han är din vän. Och han är ju bara produkten av sina omständigheter, för det är alla som heter just Snobben.

Inbromsande Hacke Hackspett

Åter till ämnet. Våga mena vad du säger, eller säga vad du menar. På alla plan. Säg inte ”kom” samtidigt som du pressar en handflata i bröstkorgen på mottagaren. Säg inte ”dra inte i kopplet” samtidigt som du motsättande rycker tillbaka och ändå hänger efter rovdjuret mot dikesaromen.

Vill du förmedla ”dra inte” få cement i kängorna, borra hälarna i asfalten som en inbromsande Hacke Hackspett och stå still som självaste ”Gurra” på Gustav Adolfs Torg i Götet. Det betyder dra inte. Stå sedan så, tills hunden gör kopplet slakt. Då kan ni bege er. Visst I know, lite yo-yo ett tag. Men det går över, om man kommer ihåg att berömma hunden när han spontant går i slakt koppel i andra sammanhang. Jyckar verkar nämligen digga när vi släpper negationer och blir affirmativa. Kay Pollack, Eckhart Tolle, Dalai Lama och typ hundar verkar gilla just sånt.

Hundar har svårt att bära vår ambivalens

Men det är svårt det där, att se oss själva. Att se vår egen tvetydighet och omformulera oss på alla plan, så vi blir förstådda. Ibland behöver vi vara irriterade, förvirrade, ledsna, rädda färdigt. Men helst vid sidan av hunden och inte i samspel med den. För hundar har svårt att bära vår ambivalens.

Ibland är hundar också dubbeleggade. De reser ragg, är framtunga, morrar och viftar glatt på svansen. Beteendevetare brukar tolka de dubbla budskapen som osäkerhet. Att den känslan orsakar kluvenheten. Ibland undrar jag om våra hundar tolkar oss som osäkra, när vi säger en sak men verkar mena en annan. Sådant undrar jag, ibland …

Peace out!

/Carro, Koi & Krutor

P.S. Tack, Charles M. Schulz för att du gav oss Snobben. Han är liksom alltid bättre än Båtsman och Lassie. För Båtsman var alltid lite seg och helt ärligt så är Lassie total orealistisk och lite av en skvallerbytta. Och även om Devil, Milou och Lufsen är grymma … Särskilt Lufsen! Snobben knäcker alltid och för evigt. VÄRLDEN HÖR NI MIG?!: JAG ÄÄÄÄLSKARRR SNOBBEN!!! Precis lika mycket som när jag var fem år, okej!