Paret kämpade för att få barn – hunden blev ett ovärderligt stöd: ”Var min stora tröst”

Jennifer Gruffman arbetar som mellanstadielärare i Umeå. Idag är hon 32 år och tillsammans med sin man Jonas lycklig ägare till lilla Turid, en sex månader gammal mini american shepherd. Men bakom de gulliga valpbilderna finns en djupare och mer smärtsam historia. 

I många år har Jennifer och Jonas försökt att få barn utan att lyckas, och nu vill hon berätta hur hennes två olika hundar har varit ett fantastiskt stöd för att orka igenom de svåra åren.

– Jag vet att det finns många par som i tysthet kämpar med att få barn och kanske kan min berättelse hjälpa oss att prata lite mer öppet om detta, säger hon.

– Ofta hör man bara solskenshistorierna om par som lyckas. Men jag vill visa att det går att ta sig igenom också livets tuffaste tid med hjälp av en hund.

När Jennifer träffade Jonas var hon 23 år och hade sedan några år tillbaka Jackie, en Jack Russell.

Ett par år senare bestämde sig den lilla familjen för att försöka få barn och nu började en lång och känslomässigt tuff berg- och dalbana. Efter ett första missfall, hade Jennifer svårt att bli gravid igen och paret genomförde flera IVF, provrörsbefruktningar.

Till slut lyckades Jennifer med att bli gravid, men graviditeten slutade med ett utomkvedshavandeskap och det blev en svår och komplicerad operation för Jennifer.

– Under alla de här fruktansvärt jobbiga åren var Jackie min stora tröst. När jag grät och var ledsen kom hon och pussades och ville vara nära. Hon förstod mina känslor precis och jag kunde gosa med och krama henne så mycket jag ville.

– Varje gång det gått dåligt, hade jag något annat att fokusera på. Jackie var till jättestor hjälp.

Via en privat chatt kom Jennifer kontakt med andra barnlösa par, vars hundar också varit ett otroligt stöd.

– När du är nere i en väldigt djup sorg och inte kan se något ljus, så finns din hund där. Jackie hjälpte mig att komma upp om dagarna, att komma ut, och även skratta ibland.

– Hon var nästan som en terapihund. Jag minns när jag var nyopererad, hon var så lugn och klok. Hon höll inte alls på och hoppade som hon brukade utan förstod att jag måste vila. Det var som att Jackie precis insåg hur jag mådde.

Jennifer tvekar inte att kalla sina hundar för barn eller “pälskling”.

– Alla behöver inte bli mamma till ett människobarn, en hund kan också göra dig enormt lycklig.

Visst får hon ibland höra att “en hund inte kan ersätta ett barn”, men Jennifer bryr sig inte om andras synpunkter i det här fallet.

– De som säger så har inte varit i min sits. Det kan nog vara lätt att påstå om man har egna barn, att det enda syftet i livet skulle vara att bli mamma, men när man har gjort en sådan resa som jag har gjort, så tänker man inte på det viset.

I vintras blev Jackie sjuk, hon var 12 år gammal och när cancern spred sig var Jonas och Jennifer tvungna att ta avsked.

– Det var nog det värsta jag varit med, det blev ett så ofattbart stort tomrum efter henne.

Jackie hade ett eget instagramkonto med många följare och hon fick så många fina kommentarer efter sin bortgång, berättar Jennifer.

– Jag minns speciellt en kvinna som berättade att hon skulle gå och tända ett ljus för Jackie i kyrkan. Det var så fint.

När Jackie inte längre fanns blev tomrummet efter en hund enormt. Saknaden efter någon att slösa kärlek på var stort, och Jennifer och Jonas kände att de ville försöka skaffa en ny hund. 

I maj kom så Turid, en liten mini american shepherd.

– Det höll mig uppe hela våren, att vi skulle få en valp till sommaren.

Turid är pigg och energisk och såklart helt underbar.

– Jag gillar att ha en hund att jobba med. Vi tränar agility och nosework, och så länge du inte har barn har du också mer tid över till din hund.

Idag finns det en mikroskopisk chans att bli med barn på egen hand för Jennifer och Jonas, förklarar hon, men de har bestämt sig för att släppa tanken, “händer det så händer det”.

– Många frågar om vi inte ska adoptera, men vi känner att det just nu är för jobbigt att ge sig in en så stor och känslomässigt omvälvande process.

Jennifer har istället hittat en acceptans över att det kanske inte blir det vanliga Svenssonlivet med två barn, men att det kan bli bra ändå.

– Turid är vår pälskling och de som kan vår historia har också gett oss så mycket stöd i att vi valde att skaffa en ny hund.

– Det var en otrolig lycka rent känslomässigt när Turid kom till oss.