Livet som hund i Goa, Indien

Goas glada gatuhundar

Soldränkta sandstränder, palmbeklädda åkrar och grönskande djungel, ett myller av människor, dofter och kultur – den lilla staten Goa i västra Indien är ett paradis för många. Vad som förr var en portugisisk koloni är i dag en smältdegel där hinduer, muslimer, buddister och katoliker lever i symbios (nåja…) med varandra och alla glada turister, och där ”heliga” kor trafikerar gatorna ihop med det oändligt antal herrelösa hundar som även lever här.

I den här bloggen tänkte jag visa upp Goa från gatuhundarnas perspektiv. Ni kommer få titta in på ett antal ”dog shelters”, hundhem, möta massa glada valpar och busiga strandhundar. Det kommer bjudas på många solskenshistorier, men jag kommer även visa upp en lite mer sorglig och realistisk bild av verkligheten för hundarna här.

Vill bara älskas

I stort sett alla gatuhundar jag går förbi på gatan varje dag springer genast fram till mig med viftande svansar och leksen uppsyn då jag kallar på dem (och ja, jag pratar självklart svenskt ”bebisspråk” med dem). De är snabba på att visa sig underlägsna, lägga sig på rygg och fläka ut sig som för att säga: ”Titta, jag är så snäll, klappa min mage!” och de blir alldeles till sig om man tar tag i nosen eller drar i svansen lite som för att busa med dem. Börjar du mata en gatuhund här har du en tillgiven vän som stannar utanför ditt hus för evigt.

Det flesta av hundarna i Goa är snälla och mår bra, de hittar mat själva bland soporna, sköter sitt och lever ensamma eller i sina hundgäng. Och på grund av värmen orkar de inte mycket om dagarna utan ligger mest och vilar under en palm – hur jobbigt låter det?!

Självfallet finns det ett stort procentantal som haltar, kliar sin skabb oavbrutet och är smutsiga och undernärda, men jag måste medge att majoriteten av befolkningen i Goa faktiskt hjälper till att mata ”sina” gatuhundar, det vill säga de hundar som har valt att bosätta sig och hänger runt utanför ett specifikt hus.

Det finns så klart även en tråkig baksida när det kommer till alla dessa herrelösa hundar, då många av hundarna tyvärr far ganska illa. De blir påkörda, haltar omkring med brutna ben tills de självläker eller dör, är undernärda och får ofantliga mängder skabb och annan ohyra och i vissa fall sparkas de på av människor – hur man nu kan vara så elak!? Jag har själv sagt ifrån ordentligt en gång då jag såg en ung pojke gå efter en stackars rädd hund och kasta stenar mot den, helt utan anledning – vidrigt!

Turister skänker pengar

Många turister som återkommer till Goa varje år vill hjälpa till att förbättra situationen för gatuhundarna (så även jag själv) och det har bildats många hem för skadade, apatiska, ensamma eller övergivna hundar och många skänker även pengar till de statliga ”dog shelters”, alltså hundhem, som drivs av lokalbefolkningen. Så turismen är mycket viktig för hundarna här, men det finns även många indier som älskar hundar och värnar om deras välmående – och tur är väl det, för hundarna behövs och hundar är ju bara helt underbara.

Så, välkomna till Goa och alla dess härliga gatuhundar!

Psst. Nästa vecka kan du läsa en liten intervju med Angela! Och så kommer förstås nya blogginlägg.