Annons
Annons
Indiens heliga kossor – not so much!
När man pratar om Indien kommer oftast ”heliga kor” upp som samtalsämne och har man varit på besök här vet man hur många kor som lunkar fritt på gatorna. Men är korna egentligen heliga?I Goa är det en mix av olika religioner och katolikerna är nästan lika många som hinduerna här. Det är en av de stater där man faktiskt äter mycket kött, både biff och gris, och i delstaten Maharashtra (där bland annat Bombay ligger) är det numera förbjudet att sälja och servera biff på restauranger eller i affärer. Många indiska turister kommer därför till Goa för att äta kött …
Nåväl, det blir lite mer om kossor än om hundar i dag, men jag tänker att ni läsare är djurälskare precis som jag och borde få reda på hur verkligheten ser ut.
Igår åkte jag med Karen till WAG (Welfare for Animals in Goa) för att lämna av lite hund- och kattmat och spana in läget på den närliggande kliniken.
Vi möttes av två brittiska damer som var i full gång med att försöka rädda en stackars kalv som på något sätt blivit väldigt skadad. Stora sår på ben och höfter och det rosslade ur den när den försökte andas. I en vecka hade den lilla bruna kalven varit på WAG och den hade hittats utanför ett hinduiskt tempel där den hade legat trasig utan hjälp i flera dagar. Även två andra små söta, vita kalvar tassade omkring på den stora bakgården och de båda hade ont i sina ben efter att hemska människor antagligen kastat syra på dem.
Man kan ju verkligen undra hur heliga korna då är, om inte ens hinduerna (den religion där kon anses vara helig) inte ens kan ta hand om en halvdöd ko UTANFÖR ett tempel!!! Jag blir så himla arg på människorna här ibland, vissa är verkligen helt empatilösa.
Vi åkte vidare och hälsade på Karens tidigare räddningsobjekt Bunny som bor på WAG-kliniken och som är förlamad på ena bakbenet. Hon blir så himla glad när Karen kommer och hälsar på och vi försöker nu hitta ett permanent hem åt henne där hon kan ta det lugnt och läka. Kanske får hon bo hos mig ett tag tills vi hittat ett hem, bättre än att sitta i bur – vad tror ni?
Visste ni förresten att det går att adoptera hundar från Indien till Sverige? Jodå, det tar cirka ett halvår att få igenom alla papper, karantän och vaccineringar, men det går. Om någon är intresserad av att veta mer om detta kan ni gärna kontakta mig via Facebook eller skriv till redaktionen så skickar de vidare mejlen till mig.
Den lilla gulliga valpen ni kunde se bild på i förra inlägget om WAG-kliniken, och överst i detta, hade för övrigt lyckats hittat ett hem och var inte kvar bland burarna – så härligt!
