Hund och barn tillsammans – så förbereder du för ny familjemedlem

För dig som redan har hund och väntar barn

Har du hund och blir med barn har jycken koll på läget när magen växer. En blivande mamma luktar påökning. Det betyder inte att jycken är rustad för omställningen. Förbered hem och hund på nytillskottet i god tid. Som nybliven förälder kanske du inte vill ha hunden i sängen längre, ovanvåningen kanske spärras av. Kommer läget förändras är det klokt att göra förändringarna i god tid så att barnet inte förknippas med att jycken får det sämre. Ungen är en god nyhet, inte startskottet på ett liv i hallen.

Delaktighet

För att minska känslan av att komma på andraplats, gör jycken delaktig i bebis-bestyren. Köp hem nappflaskor, nappar, barnvagn och blöjor i förväg. Träna hunden att hämta bebis-tillbehör på signal, plocka upp tappade leksaker och gå nära vagnen. Du kan sedan använda din fyrbenta vän som hjälpreda, vilket gör att den känner sig viktig och delaktig. När barnet är hemkommet låter du hunden nosa och undersöka. Alltid under ditt överseende förstås. Om du inte vill ha jycken i sängen av säkerhetsskäl lägger du den använda, otvättade bebis-filten i hundbädden för ökad anknytning. Bunkra gärna upp med extra goda ben och nya aktiveringsleksaker inför barnets hemkomst, jycken behöver sysselsättning när ni är i baby-bubblan.

Vakta reviret

När familjen utökas kan driften att vakta reviret öka hos hunden. Intrång kan ju skada den lilla. Hundar har ett annat säkerhetstänk än vi, vissa raser mer än andra. Skäll inte på hunden om den varnar ljudligt oftare än förr, se det som Fidos fina sätt att värna om familjen. Han kan även oroas av att ni plötsligt får många besök eller att utomstående böjer sig över vagn eller vagga. Det sistnämnda kan tända elden i en hund med vaktinstinkt. Förebygg genom att ha jycken i ett rum intill eller träna Fido att sitta vid din sida när besökare gullar med lillen. Då visar du att du har koll och hundens försvar taggas ner. Men gör ingen stor sak av det om hunden inte visar tecken på oro.

För dig som har barn och vill skaffa hund

En vuxen hund som får människovalp går oftast fint, successivt tryggas relationen och det tar det tid innan barnet är stort nog att springa ikapp.

Valpar och barn under tre år kan däremot vara en krävande kombo. Det finns självklart hundkloka treåringar och naturligtvis valpar som tar barn med ro. Men hos valpar och småbarn kan allt gå blixtsnabbt, det krävs ett stort mått av både simultanförmåga och tålamod med den kombinationen. En ettåring som får hund kan inte ”klappa fint” om de inte lärt sig och deras nyfikenhet kan få dem att testa ifall en krita i ett hundöra är en bra idé. Två-, treåringar vill ofta bära små hundar och krama stora. Och hundar gör på hundars vis. De säger ifrån om de behöver, ett morr kan växla upp till ett bett om barnet inte lyssnar på varningen. Vad som sker hundar och barn emellan är alltid vuxnas ansvar.

Handledning

Restriktioner för småfolk är en viktig ingrediens. Sätt upp regler; ”Låt Fido sova”, ”Låt matskål vara ifred”, ”Klappa fint” och ”Inte bära”. Förklara varför; ”Valpar behöver sova, annars blir de griniga. Ni kan leka när han vaknar”, ”Fido vill äta själv, han kan bitas om han tror att du ska ta hans mat. När han ätit upp kan du kasta godis i trädgården till honom”, ”Hundar är hårömma, klappa med stor hand, här på sidan går bra”, ”Fido kan själv, han kan bli rädd när du bär, han kan ramla och slå sig”. Hur du uttrycker dig och vilka aktiviteter du förslår istället beror på ditt barn. Även äldre barn behöver handledning kring hundar. Lär ditt barn bli en bra lill-husse eller lill-matte.

Var alltid noga med att barnet hanterar hunden försiktigt. Små barn lär du ”Klappa fint” genom att visa öppen handflata, öva på mjukisdjur innan barnet får klappa hunden. Undvik att ungen kramar hunden eller sätter ansiktet emot jyckens, det är inte är ett naturligt socialt beteenden för hundar och kan skrämma. Låt inte barnet jaga hunden eller tvärtom, upplevelsen som liten kan ge livslång skräck. Valpar är sköra ungdjur så var noga med vilka känslor barnet väcker i din hund, och vice versa, det färgar deras relation. Låt din dotter eller son stå för positiva erfarenheter; komma med tuggben, matskålen, kopplet inför promenaden, hundens favoritleksak. Du kan lära lillan kasta godis som valpen får söka efter. Gömma bollen eller en tom mjölkkartong med ett tuggben i som hunden får leta upp. Aktiviteterna är positiva och kräver närvaro och lugn vilket vi vill förknippa barn med. Inga högenergiska kamp och jaktlekar barn och hund emellan.

Stoppa jycken

Det omvända gäller hunden. Exempelvis stoppar du hunden som kör upp nosen i ansiktet på ett barn om det skrämmer och du dämpar hunden som tänker hoppa. Efteråt säger du ”sitt” och belönar hunden innan du ber barnet sträcka fram en hand. Det lär hunden att sitta framför småfolk och nosa/slicka i hand, inte i ansiktet. Försöker hunden ta mat ur barnets hand kan du be fyraåringen vända ryggen till och hålla bort korven. Be jycken om ”ligg” och sedan kan fyraåringen vända runt, kanske kasta en godbit till hunden. På så vis sätter du en förståelig gräns. En gång är ingen gång, repetition krävs och även när rutinen sitter har du koll på duon. Din hund, ditt ansvar. Ditt barn, ditt ansvar.

Växer valpen upp med barn runt skolåldern och uppåt är förhoppningsvis barnen inget att oroa sig för. De behöver bara lära sig vilka regler som gäller, som att aldrig störa hunden när den sover eller äter till exempel, och följa dem. Äldre barn kring sju år och uppåt brukar kunna lägga spår, gömma sig inför sökövning och träna enklare tricks med jycken. Har du en matglad hund som i ivern kan nafsa små fingrar ber du barnet kasta godiset/ leksaken på marken. Lär gärna jycken lägga sig när ungen håller upp en belöning som blir signalen för ligg. Då får du en hund som lägger sig när barn försöker skydda sina korvar eller mackor från att stjälas av hunden. Det är betydligt säkrare än om hunden förväntar sig godis ur små händer.

Ingen leksak

Vissa barn vill inte leka med eller träna, de vill krama, borsta, bära eller köra hunden i vagn. En hund är inte en leksak. Eventuellt kan ett äldre barn, under uppsikt, borsta en hund. ”Tyvärr nej” och en förklaring på varför, lär barn empati och förståelse för djurperspektivet.

Att tidigare lärt hunden kommandon som ”backa” och ”stanna” är användbart när du har hund och barn under samma tak. ”Backa” används om läget blivit trängt och du vill att hunden ökar avståndet från ungen. Du slipper ingripa i varje situation och kan istället dirigera på håll. Lär ditt barn detsamma. ”Låt vovven vara!” och vissa barnet en annan aktivitet. Flytta inte alltid på hunden, rättvisa får jycken att tycka barn var en god idé. ”Stanna” använder du exempelvis när lillen tultar över vardagsrummet samtidigt som hunden rivstartar från andra sidan. Sätt upp din stopphand och säg ”stanna” och förhindra en kollision.

Rusta hund och barn

Barn är barn, de kan råka ta för hårt, ramla och dra i en svans. Lär hunden tåla lite hårdare tag, kläm runt svansen, dra i pälsen och att någon snubblar och landar bredvid är trevligt. Gör sakerna själv, långsamt och försiktigt till en början och belöna med glatt humör och gott godis. Repetera, öka hårdhet och hastighet och se hur din hund blir trygg kring klumpigheter. Träningen är ingen garanti utan en säkerhetsbuffert mellan hund och barn.

Hund under småbarnsåren är inte för alla. Vi behöver hinna och orka rusta både hund och barn, och alltid ha ett finger med i spelet. Inget barn och ingen hund är ”pålitlig”. Om vi utgår från att vad som helst kan hända, minskas riskerna för sammandrabbningar och chansen på ljuvligt ökar. Och kom ihåg – inget foto eller inlägg på sociala medier är värt ett förlorat förtroende, eller något ännu värre.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.
Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se