Höftledsdysplasi - rätt träning och bra vardagsrutiner !

Vad är höftledsdysplasi?

Lederna fungerar som gångjärn mellan skelettbenen i hundens kropp. När de fungerar som de ska rör hunden sig mjukt och vägvinnande. Höftledsdysplasi är en ärftlig sjukdom där skelettets form påverkas medan hunden växer. Ledytorna i hundens höfter utvecklas inte som de ska och passar därför inte längre ihop med varandra. Ledens funktion blir sämre och möjligheten till goda rörelser minskar.

Så här utvecklas sjukdomen:

Överrörlighet:
Leden glappar så att höften inte längre är stadig för hunden att stödja på. Den stabiliserar därför leden genom att spänna och strama åt sina muskler mer och mer. Blodcirkulationen runt leden minskar och hunden blir allt svagare i de stela musklerna.

Inflammation:
Överansträngning och dålig cirkulation leder till inflammationer i leden och/eller musklerna runt omkring. Nu börjar hunden visa att den har ont genom att ändra sina rörelser, stödja sämre på benet och till sist halta.

Artros:
Inflammationer, skav mellan ledytorna och felbelastning kan till sist orsaka benpålagring, så kallad artros, i leden. Jämför med att du fått ett gruskorn i skon. Artros gör ont att trampa på och hunden kompenserar alltmer genom att stödja på andra ben.

Goda vanor varje dag är nyckeln till framgång

Din hunds hälsa påverkas allra mest av sådant den gör varje dag. Se över era rutiner och hitta goda vanor tillsammans. Du är den som har störst möjlighet att ge de bästa förutsättningarna!

• Undvik hårda stötar mot lederna som till exempel rivstarter, tvära vändningar och tacklingar från andra hundar.
• Fördela motionen jämnt över veckan. Lederna mår bra av att få röra sig varje dag utan att bli överansträngda.
• Gå mest på mjuka underlag som gräs, stigar och liknande. Hårda underlag som asfalt och grusvägar ger en stöt i leden varje gång hunden sätter ner sin tass.
• Starta alltid promenaden lugnt så muskler och leder värms upp innan ni ökar takten. Runt 10 minuter kan vara lagom.
• Undvik hala golv, is och andra underlag där hunden tappar fotfästet. Lägg gärna ut mattor där det behövs.
• Låt inte hunden gå eller studsa omkring på bakbenen. Höftlederna hamnar i en mycket ogynnsam position som kan ge smärta och inflammationer.
• Håll lederna varma. Använd täcke när det är kallt.
• Håll vikten. Övervikt ökar belastningen på lederna och kan förvärra sjukdomens utveckling

Hur vet jag om min hund är drabbad?.

Det enda sättet att ta reda på hur ledens passform ser ut är att röntga leden. Det görs alltid på en veterinärklinik och bilderna bedöms av en veterinär som ställer diagnos.

Tecken på att din hund kan ha ont:

• Hälta
• Försämrat/orent rörelsemönster i bakbenen
• Minskad muskelmassa
• Ovillig att hoppa upp i till exempel bil eller möbler
• Svårt att gå i trappor
• Stel efter vila
• Sträcker inte på sig när den sovit
• Går långsamt/bakom på promenader
• Ändrat beteende

Om du misstänker att din hund har ont måste du alltid först kontakta din veterinär!  En leg sjukgymnast/fysioterapeut kan sedan hjälpa dig att ta fram ett anpassat träningsprogram utifrån din hunds förutsättningar.

Starka muskler och bra blodcirkulation är en vinnande kombination:

Massage gör hundens muskler mjuka och smidiga. Det hjälper hunden till goda rörelser och starkare muskler. Ökad blodtillförsel minskar risken för inflammationer.

Starka höftmuskler minskar överrörligheten runt leden. Höftmuskeln håller om leden samtidigt som den dämpar stötar från hårda underlag och rörelser. En stark rygg hjälper till att balansera hundens rörelser så att den inte sliter på höfterna i onödan.

Så här tränar du höfter och rygg:

Cavalletti:
Låt hunden skritta, gå i långsam gåtakt, över låga pinnar. När hunden lyfter upp ett bakben använder den höft och ryggmuskler till själva lyftet samtidigt som den tränar stabilitet på det andra benet, ”ståbenet”.

Simning:
Simning är stärkande för både höft och ryggmuskler. Låt hunden simma lugnt och gärna svänga i mjuka bågar åt båda håll.

Gåträning:
Låt hunden gå sakta i mjukt gräs, blåbärsris, nedfallna löv eller något annat naturen bjuder. Den ska lyfta ett ben i taget på samma sätt som när den går i cavalletti.

Tänk på:

En hund förstår inte själv att undvika aktiviteter den får ont av senare. De flesta hundar har inte heller förmåga att känna att det gör ont när de hellre vill springa och busa. Då måste vi människor hjälpa dem att anpassa aktiviteterna.

Avelsprogram med röntgen

Många raser har ett så kallat avelsprogram där hundarna röntgas vid 12–18 månaders ålder. Bilderna skickas in till SKK, Svenska Kennelklubben, där de bedöms av veterinär och sedan graderas efter en skala. Resultatet registreras och alla, uppfödare såväl som vanliga hundägare, kan se resultaten i en databank. Med ökad kunskap begränsas risken att sjukdomen sprids vidare till fler generationer.

Text: Annika Falkenberg Foto: Åsa Jakobsson och Getty Images