Expertens träningstips som kan lösa tassproblemen

Ta din hunds motstånd på allvar, en rädsla kan yttra sig på olika vis.

1) Öron ställs ut, dras ner som om hunden bär slokhatt, hunden tittar som under lugg på dig och krymper ihop, svansen blir låg och riktas mot golvet eller in under magen.

2) Rastlöshet. Hunden rantar runt och försöker undvika dina händer.

3) Hunden inleder en annan aktivitet, försöker leka eller skäller, för att avleda ditt fokus.

4) Stel kroppshållning, kort andning, vaksamhet över din beröring. Morr och hugg. Aggression är ett uttryck för rädsla.

5) ”Överdriven” inställsamhet. Vissa hundar pussar sig ur jobbiga lägen, ålar ner på rygg och visar buken, vill bli klappade istället för hanterade.

6) Flämtande eller övriga stressymptom.

Grunna på varför jycken drar tassarna till sig vid vård, att klarlägga orsak är viktigt. Skälet bakom ett nipprigt förhållningssätt kan vara smärta. Akut smärta i en tass eller tå blir tydlig om en viss tå eller tass är mer svårhanterlig än andra. Annan smärta kan ge en ovilja inför all beröring eller en olust att lägga över vikten på ett visst ben (om hunden står när tassar torkas).

Kanske spökar en förväntan på obehag om det gjort ont förr, en pulpaklippning exempelvis. Eller så råder en social oro om du tappat tålamodet och blivit arg vid tassvård. Ibland är det så enkelt att hunden inte vet vad som förväntas och därför yr runt. Och en kittlig hund kan ha svårt att stå still men har sällan problem med vården i sig, tassen rycks bara in ibland och ges tillbaka utan större tvekan.

Frivillig hantering

När orsak är utredd kan ”Frivillig hantering” vara vägen framåt. Träningskonceptet (Fear Free på engelska) ger trygga hundar som lärt sig att starta och pausa sin egen träning via så kallade start- och stoppknappsbeteenden. Hanteringen blir på hundens villkor. Vi behöver inte vara rädda för att tappa kontrollen för att vi delar den med hunden, tvärtom. Kontraktet ”bara när du vill och vågar” ger en mer tillgänglig hund än vad tvång någonsin hade. Kontrollen hunden känner håller stress nere som hade skenat vid tvång.

Ponera att du ska ta ett blodprov, sjuksyrran kliver in i rummet, hälsar kort, tar tag i din arm och håller i, hårt… sen kommer nålen. Du spänner dig, ryggen svankar och axlarna pressas mot stolen, du tittar bort, håller andan. Vågar du kanske du drar in armen, men den kommer fångas upp och hållas fast. De flesta genomlider det hela, kanske byter vårdcentral dagen efter. Tänk dig nu en sjuksyrra som kommer in leendes, hon frågar hur du mår, om du är bekväm med att ta sprutor. Hon går igenom proceduren och ber om din arm, du ger henne den och när hon märker att du spänner dig tar hon undan nålen, pausar och meddelar att ni kan fortsätta när det känns okej. Din puls går ner, du känner dig trygg, den här sjukskötaren kommer få ta blodprov igen.

Frivillig hantering är effektiv på alla hundar vare sig problem förekommer eller ej. Så sätt igång, testa och förundras av resultaten:

1) Öva med en belåten hund avseende motion, rastning och även mättnad (en hungrig hund kan tillåta saker en mätt hund inte hade).

2) Välj plats ni kommer vara ostörda på. Lägg ut en handduk som får signalera omvårdnad och träning. Sätt på musik om det hjälper dig slappna av. Andas djupt, ditt lugn inspirerar hunden. Var närvarande. Har din hund svårt att slappna av kan taktil massage på handduken några pass vara en bra start. Målet är trygghet och ro, tassvård kommer sen.

3) Ha klotång, trasa och sax på plats och se till att belysningen är bra. Ha en burk med gott godis inom räckhåll.

4) Öva stå och ligg på handduken, beteenden som kan underlätta hantering, utgå exempelvis från ligg vid klovård, stå vid torka tassarna.

5) Börja nu med hundtränaren ChiragPatels ”Bucket Game”. Ställ fram din godisburk. När hunden tittar på den säger du ett lugnt ”Bra” och tar sedan en godbit och belönar med fördel på handduken så att hunden bibehåller sin plats. Repetera. Att titta på burken blir hundens startknappsbeteende som kommer att betyda ”Ja – du får göra något med min kropp”. Att titta bort från burken är hundens stoppknappsbeteenden som kommer betyda ”Nej – jag behöver en paus, rör mig inte”.

Du kan använd dig av andra start- och stoppknappsbeteenden. Din hund kanske tittar på dig när hen vill träna och tittar mot dörren när en paus önskas. Eller lägger hakan mot underlaget när beröring känns okej och höjer huvudet om hantering undanbeds. Dessa beteenden kan få innebära ja eller nej, grönt eller rött ljus, för just din hund.

Nyttja din hunds naturliga sätt att visa vilja och ovilja. Välj något du lätt märker om hunden avbryter så att du inte missar ett nej. Det är viktigt att vara kontraktet trogen – ingen hantering genomförs om start inte uttryckts och all hantering upphör om stopp visats.

6) Mellan hundens start- och stoppknappsbeteende väver du in hantering. Målet är att torka, klippa päls eller klor. Dela upp målbilden i små delsteg exempelvis torka tassar: rör din hand mot tass, klappa på tass, håll om ett ben, håll i tass, ha trasa bredvid tass, för trasan mot tass, torka på tass. Om det är laddat övar du ”torka” på en annan kroppsdel som mjukstart.

Små delsteg

Klippa klorna kan börja med att du filar med fotfilen, klipper av spagetti med klotången intill hundens klor utan att klippa hunden, fixerar en klo i taget och närmar dig med tången. Små delsteg ger hunden möjlighet till täta belöningar, det gynnar inlärningsprocessen och hundens självkänsla.

Avancera inte din träning om hunden inte klarar av det delsteg ni övar på, nöt ett tag eller ta paus, öva på ett annat vårdmoment och återkom lite senare till det ni hade fokus på. Du kan öva på alla möjliga vårdmoment utöver tassvård som att ta spruta, tempa, kolla öron och mun, borsta tänderna och så vidare.

Korta pass

Varje gång din hund är stilla vid din hantering berömmer och belönar du på handduken, invänta sedan ett jakande från hundens sida innan du fortsätter. Att utveckla en tillit och tolerans kräver tid och erfarenheter, öva därför lite var eller varannan dag, – korta pass ofta tar er framåt.

Frivillig hantering är konceptet som ger djurskötare möjlighet att ta blodprov på schimpanser och sjölejon, tvätta elefanters fötter och kontrollera lejonens tänder utan tvång. Självklart fungerar det på hundar! Hundar tränade på detta vis kan lätt undersökas av veterinär och förkunskaperna kan även nyttjas i akuta lägen. Men! Skilj på skarpa lägen då hunden är sjuk eller olyckan varit framme och hunden måste avledas för stunden med en mjukosttub eller fixeras av säkerhetsskäl. Ibland måste vi hålla fast så att en veterinär kan göra sitt. Allt går inte att göra frivilligt men det innebär inte att träningen inte är av vikt i övriga livet.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.
Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se