Experten: Så bemöter du den vaktande hunden

En hund som vaktar en resurs signalerar en ovilja över att du kommer nära. Orsaken kan vara mångbottnad och behöver inte handla om er relation, så ta det inte personligt. Ofta grundar sig beteendet i en farhåga att bli av med något av högt värde och vissa hundar behöver tränas på att dela med sig och släppa resurser. En god start är att stilla behovet resursen innebär som att tugga, vila, leka. Samtidigt behöver vi visa hunden att vår intention inte är att konkurrera.

Brist ökar habegär

För hundar är det naturligt att hålla resurser och måna om sitt. I vilt tillstånd delar föräldradjur gärna med sig till sina ungar men roffar av överlevnadsskäl till sig från andra när så behövs. Yta ger möjlighet till avstånd vilket håller harmoni inom en flock. Att kunna gå undan med sitt köttstycke och vakta den zon man lagt sig i dämpar risk för sammandrabbning. Därför uppskattas avskildhet och utrymme av hundar när de fått något av vikt. Vetenskapliga studier visar även att brist på resurser ökar habegär och aggression, speciellt i fångenskap. Det gäller även hundar. Finns det få liggplatser eller råder det brist på tuggben ökar resursförsvar.

Den modiga unghunden

En annan orsak till resursförsvar är att vi lär in det genom ett förhållningssätt som ger orsak till osäkerhet. Föreställ dig valpen som får erfara våra nävar i skålen eller att tuggben eller maten tas ifrån den lilla i tron om att det kommer stävja ett resurstänk. I själva verket skapas det, motståndet ser vi dock först i den modigare unghunden. En del hundar finner sig i det men i andra väcks en oro över att gå miste om snasket. Om morrningarna som följer farhågan dessutom bestraffas riskerar vi att tysta en viktig signal och får istället en hund som biter utan förvarning.

Bemöta morrandet

Så hur bör en hund som morrar över sina skatter bemötas med orsakerna i åtanke? Stilla först habegäret genom att göra resurser överflödiga. Ge tuggben dagligen på en avskild plats där hunden får vara i fred. Ge ben som äts upp så det inte finns rester att vakta. Undvik resurser i trånga utrymmen som under ett bord eller i hallen. Låt istället hunden gnaga ifred bortom hemmets mest högtrafikerade rum. En lång duk över ett sidobord med en mjuk bädd inunder, en canvasbur eller ett avskilt rum exempelvis.

Ett extra ben

Skippa sedan konfrontation och konkurrens om resurser, undvik hot eller dominans då det förvärrar. Luta dig inte över, gå ej rakt emot, stirra inte på och sträck dig inte mot föremålet. Om hunden morrar över sin skatt är hen bara rädd för att du ska ta, så bekräfta inte misstanken. Efter någon vecka av dagligt bentugg börjar du passera hunden, gå i båge, titta snett bredvid jycken hellre än rakt på, tala lugnande och släng till hunden ett extra ben vare sig hen morrar eller ej. Eftersom du bidrar med mer vänder du förväntan på att du ska ta. Vid nästa vända förbi kastar du till jycken en godisbit. Kommer du med olika godsaker ökar intresset för din närvaro. Repetera och se misstänksamhet vändas till positiv förväntan. Träna lagom, inte allt på samma eftermiddag, låt hellre erfarenheterna sjunka in under flera dagars upplevelser av samma sak.

Plocka undan

Vaktar hunden pinnar, bollar eller andra leksaker gör du samma sak med dem. Att ha dragkamp med leksak fäst i långt snöre och låta hunden vinna kan även avdramatisera läget. Tuggbenen äts upp men leksaker kan du initialt ta undan mellan era träningspass om hunden tenderar att samla dem för att vakta. Plocka undan när hunden är ute eller sysslar med annat. Med tid och träning kommer hunden kunna ha ett par leksaker framme i taget. Har du tik och intresset för prylar ökar kring löp kan veterinärmedicinsk hjälp mot eventuell skendräktighet behövas. Om föremålsintresset snarare handlar om att tugga sönder eller äta oätligt bör du se över hundens kost så inte näringsbrist råder, ge även rikligt med tuggben. Ett rovdjur behöver utlopp för sitt gnagbehov, annars omriktas det.

Lär ”loss”

När du kommit så långt att hunden är trygg med din närvaro när hen har skatter är det dags att lära in ett positivt ”loss” via byteshandel. Börja med ett en lågt värderad leksak. Peppa hunden till att ta föremålet, när käftarna sluts om saken viftar du med en eftertraktad godbit eller ännu roligare pryl. När hunden öppnar munnen för att ta det erbjudna säger du ”Loss” och belönar. Låt hundens föremål ligga kvar där det släppts. Ta ingenting än. Repetera och utveckla med tiden genom att säga ”Loss” före du visar din belöning. Om hunden släpper är ordet förstått. Begreppsförståelse är viktigt då du kan be hunden släppa oavsett vad du erbjuder, handlingen bör inte bero på om du har något godare än skatten.

Ta och ge

För att kunna ta ett ben eller föremål ifrån hunden avancerar du genom att efter ”Loss” dirigera bort hunden från prylen som släppts. Be hunden sätta sig ner på någon meters avstånd, belöna och ge frikommando (”varsågod”) att springa tillbaka och ta tuggbenet som släppts. När hunden genomför detta utan tvekan fortskrider du och ber hunden stanna kvar där hen sitter. Gå nu emellan, med ryggen mot hunden och böj dig ner och ta upp det släppta tuggbenet eller leksaken, sträck bak en hand och belöna hunden samtidigt. Släpp direkt tillbaka föremålet och ge frikommando att hunden får ta sin sak. Hädanefter kan du ibland plocka upp prylen och ibland låta hunden få tillbaka den. Se till att balansen i att ta och ge tillbaka sporrar hunden till samarbete, ge tillbaka oftare än du tar. När hunden förstått dealen är det dags att öva med mer laddade resurser. Jobba med belöningar av högt värde så håller hunden fortsatt hög motivation att släppa och samspela även när viljan att behålla är hög.

TÄNK PÅ ATT:

En del raser är mer benägna att vakta än andra, de är avlade för territoriellt försvar eller vakt av boskap. Om en sådan hund inte har en gård, en fårflock, en familj eller ett revir att vakta kan driften riktas mot resurser. Dessa hundar tenderar vara givmildare på bortaplan där resurserna inte är deras att försvara.

Notera:

Sjukdom och smärta kan ligga till grund för reaktivitet. Den frommaste av pälsklingar kan bli rabiat av tandvärk och bägaren kan koka över när tillfälle ges. I dessa fall är veterinärvård a och o, först efter framgångsrik behandling kan hundens resursförsvar tränas bort.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.
Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se