Experten: Har du en hund som alltid ”muckar”?

För att reda ut det behöver vi konstatera om det hundarna sysslar med är ett naturligt samspel som hör flocklivet till eller inte, osams kan alla bli ibland. Men om en av hundarna systematiskt domderar för att vinna resurser på någon annans bekostnad är det något som inte står rätt till, antingen med just den hunden, flockkompositionen eller resursfördelningen. Detsamma gäller om en av hundarna gång på gång hävdar sig (utan resursinblandning). Det är inte heller sunt.

För att få klarhet i detta gör vi en djupdykning i några många gånger feltolkade begrepp inom hundvärlden; dominans, rang, hierarki, ledarskap och alfahane/hona.

Vinna till exempel ett ben

Dominanshandlingar innefattar flera olika beteenden. Det är handlingar hunden tar till för att vinna en resurs, till exempel ett köttben, en liggplats, uppmärksamhet, leksak och så vidare. Oftast innebär det hotbeteenden som syftar till att skapa avstånd mellan sig själv och en annan individ. Hunden vill flytta på den andra hunden och på så vis få tillträde till resursen. Morr, ragg, utfall, upprest hållning och stel gång, intensiv blick och försök att närma sig sin ”motståndare” ovanifrån och ner. Förhållningssättet är inget personlighetsdrag, inget fostringssätt eller ett vedertaget agerande för att upprätthålla social struktur i en flock, nej nej. Det handlar om att försöka vinna en resurs i detta nu.

Resurser i överflöd

Men när en eller flera hundar agerar på detta vis är det inte bra för flocken. Därför bör vi se till att resurser finns i överflöd så att de inte behöver konkurrera. Ska vi ge ben ger vi fler tuggben än antal hundar exempelvis. Om vi själva använder oss av liknande dominanshandlingar i relation till våra hundar skapas bara problem. Att hota och konkurrera är grogrund till en mängd problembeteenden.

Jyckar som muckar

Sen finns det hundar som agerar dominant utanför konkurrenssituationer. Jyckar som ”muckar” i tid och otid. Orsakerna kan som vanlig vara många; stress, smärta, omriktad vakt, trauma och så vidare. En sak är säker, något är fel, en obalans råder. Kanske är samspelet med föraren inte så bra som det borde, därför tar hunden fel beslut i vissa lägen. Generellt kan man säga att en trygg hund, är en säker hund. En hund som fostras och tränas så att hunden förstår vad som förväntas och alltid baserat på ömsesidig respekt, lär sig respektera. De blir trygga. Stressade hundar har svårt att agera rent, ofta får vi överslagshandlingar eller utlopp som kan tolkas som dominanshandlingar, så som juckande.

Mod i mängder

Sen har vi hundar med skärpa och mod i mängder, vanligtvis de vaktande raserna. De hundarna kan ha (obs! KAN ha, det är inget generellt drag) svårt att veta när de är i arbete och när de inte är det, speciellt om de inte får vakta. Precis som att en vallhund kan börja valla hundkompisar när de leker, kan en vaktande ras bli uppbröstad och stor i samspel med andra. Det betyder inte att hunden är en dominant översittare, det är ett arv som gör sig påmint. Den hunden behöver handledning i när det är aktuellt och när det inte är lämpligt att leva ut sina medfödda drifter. Ett bra exempel på detta är hundar som vaktar dörren, de behöver ofta hjälp med socialiseringen.

Personlighet

Oavsett ras har hundar olika personlighet. Vissa hundar är mer inåtvända och försiktiga medan andra är gåpåiga och utåtagerande. Idag pratar vetenskapen mer om hundars personlighetsdrag till skillnad från förr då man ville kategorisera hundar i fack av undergivna och dominanta.

Rang

Rang – är en sociologisk term, en hierarkisk ordning djur emellan som kan bli tydlig när det är knappt om resurser. Man kan likna det vid ett kösystem i karga tider. Tydligast brukar det visa sig genom att hundar som står lågt i rang viker undan, mycket sällan att djur med hög rang är aggressiva. De flesta studierna runt rang är gjorda på djur i fångenskap vilket gör att det inte är en bra modell att använda om man vill förstå beteenden hos välmående djur i hemmiljöer.

Rangordning hör därför inte heller hemma i vårt samspel med våra hundar eller våra sällskapshundar emellan, vi lever ju i en miljö där det finns resurser som räcker till alla.

Skapar hierarki

Om vi blandar ihop ledarskap och rangordning är risken stor att vi skapar hierarkisökande hundar då de skolats i uppgiften. Det sociala arvet gör att de i sin tur antar dominansbeteenden i sociala situationer. De letar gräl, vill sätta sig över, söker en hierarki och trycker ner för att ge utlopp för sin egen frustration av att ha blivit behandlad på så vis.

Alfaparet

Alfahonor och -hanar är benämningen på föräldradjuren i en varg- eller hundflock som ger avkomma i flocken. Flocken består av alfadjurens ungar i olika ålderskalor. Av den orsaken får alfaparet tillsynes mer respekt och lyhördhet från gruppen, det är effekten av att föda, dia, vårda, vakta och förse någon med livsviktiga resurser. That’s it!

Dynamisk ledarroll

Ledarskap har alltså inget med vare sig rang, hierarki eller dominansbeteenden att göra. Ledarskap är en roll vi axlar om vi fått ett följe som sätter sin tillit till oss. Hundar kan ge oss den rollen i vissa sammanhang, om vi likt alfatiken/hanen vårdar, utfodrar, hittar på roliga upptåg, vaktar, leker med mera. En sådan människa vill hundar följa. Och en sådan människa kan då och då styra hundar, för säkerhetens skull. Vi kan få ha den rollen (vi har den inte per automatik) i vissa sammanhang… det innebär att ledarrollen är dynamisk. Rollfördelning förekommer i studier av vargar och hunddjur i det vilda och hos förvildade gatuhundar. Vi är alltså inga allsmäktiga ledare i våra hundars ögon.

Beslut som gynnar

Hundar anser att en klok ledare fattar beslut som gynnar flocken som enhet, en flockledare delegerar men följer även någon annan flockmedlems initiativ ibland. Bestämmanderätt och egenintresse hör inte hit. I en flock har alla individer olika super powers, olika egenskaper som gynnar alla och på så vis får alla olika roller. För alla är lika viktiga. En spejare, en väktare, en spårare och en vårdare. Rollen är kontextuell och kan skifta beroende på läget som råder.

Rollfördelning

Rollfördelning och turordning är viktigt i stora hundflockar, de bidrar till ett schysst samspel. Vi tvåbenta kan ta en dirigerande roll i lägen där konflikt kan uppstå. Men energin bakom uppstyrandet ska inte vara dominant. Anta heller en flygvärdinnas säkerhetssyfte eller en dagisfrökens ordning ger lugn och ro anda. Bailey, du sitter där medan Fly sätter på sig selen, sen är det din tur Aro, och nu går vi alla ut på ett, två, tre. Detta gäller främst i samspel med hundar i fixerade flockar, som i en hunddagisgrupp eller inom familjen.

Tillit kräver tid

Lösa förbindelser och flyktiga möten är en annan sak. Det finns ingen logik i att din hund ska kunna dela resurser eller vara i harmonisk samvaro med allt och alla bara för att de har fyra ben och en svans. Tillit som skapar den ron kräver tid och erfarenheter av varandra. Hundar som inte är familj vet ingenting om varandra, därför kan det finnas en anspänning i nya möten, det är naturligt. Ibland kan just för många sporadiska möten orsaken stress som yttrar sig i överdriven dominans.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.
Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se