Experten: Ge hunden en syssla

Låt oss kliva ut i vildmarken och därmed in i våra hundars hjärtan. Tänk dig en viltlevande flock av hunddjur. Sju ståtliga individer och en valpkull. De lever i ett revir de själva valt, ett de skyddar och månar om, för där finns vattendrag, upphöjda utkiksplatser, en mysig lya, sköna viloplatser och en trygg känsla. I skogarna runtom lever vilt, men även andra hundflockar. De du läser om kan vara vargar, rävar eller ferala gatuhundar som strövar på Spaniens gator. Vad de gör om dagarna, känner, motiveras till är sådant som även driver våra husdjurshundar.

De å andra sidan lever under helt andra förutsättningar. De delar livet med oss, bor i våra hus och närområdet blir deras revir. Inget är egenvalt måhända, men naturens drifter struntar i det. Våra hundar kommer ändå vara revirhävdande flockdjur med jakt i hjärtat. Mer eller mindre. För genom åren har vår riktade avel skapat raser specialiserade på olika göromål. Många bottnar i ursprungliga sysslor en hund hade haft som flockmedlem.

Att bidra bygger självkänsla

I naturligt tillstånd är det inte rasgruppstillhörighet som ger hunden sitt göromål utan individens egna förmågor och super powers. De som är duktiga på en viss syssla blir en del av det arbetslaget. Att ta vara på varje individs förmåga är att optimera flockens överlevnad. Sysslorna och därmed rollerna kan handla om att ha hand om valparna, speja och spana, patrullera reviret och markera dess gränser, vakta och driva bort inkräktare, söka vilt, spåra, jaga ikapp, slita ikull och döda, hitta godsaker och andra förnödenheter, lära upp de unga i det sociala samspelet eller måna om de äldre och sjuka.

I vilt tillstånd sker en naturlig rollfördelning och gemensamt gynnar de allas välbefinnande och leder flocken till överlevnad. Våra husdjurshundar vill därför ha en given roll och syssla, även om de lever i en människoflock. Att inte fylla en funktion är detsamma som att vara en belastning. Att få bidra ger en god självkänsla och en trygghet då man behövs av flocken.

Använd den naturliga drivkraften

Så hur översätter vi nu detta till flockliv och rollfördelning i en artöverskridande flock innehållande människor och hund? Jo det är egentligen rätt lätt. Troligtvis har du en ras eller en raskorsning ämnad för ett visst göromål. Han/hon kommer vilja spana, larma, vakta, jaga, spåra eller hämta hem. Använd dig av hundens naturliga drivkraft som motivation och ge jycken en syssla där dessa egenskaper får komma till nytta.

Du har säkert märkt att just din hundindivid, oavsett ras, även har personliga egenskaper som gör att han/hon lämpar sig för olika uppgifter. En del hundar är naturligt omvårdande, märkbart empatiska och rusar dit om någon är i nöd. Andra har ett fantastiskt överseende och gillar att hålla koll, de är rättvisa och ser efter de mindre och är duktiga på konflikthantering. En del hundar bär på ett allvar och håller gärna vakt, spejar och larmar. Vissa hundar har ett behov av att bära hem saker när sista tredjedelen av promenaden nås, de söker bråte att kånka hem i brist på ett byte, de vill tillföra reviret och familjen något. Vem din hund än må vara så säger det något om hans/hennes inneboende kall och naturbegåvning. Förmågan hade tagits tillvara på i en hundflock. Så gör det du med.

Se över din egen roll ur din hunds perspektiv. Vilken naturlig roll uppfyller du i er flock? Du vårdar, utfodrar och initierar promenader som ur hundens perspektiv är sökrundor och patrullrundor kring reviret. Utveckla det. Varför inte ta morgon- och kvällsrundan runt er bostad för att skapa en tydlig rutin kring patrullerandet. Skanna tillsammans av vilka som kommit och gått.

Ta längre promenader mitt på dagen, besök nya miljöer, dra på äventyr och skapa en känsla av sökrundor. Ta med saker hem som ni finner. Bär eller hjälp till att bära. Är du en del av vaktstyrkan, berömmer du din hund om hon/han noterar att någon är på ingång? Bra! Utveckla detta, kliv sedan in själv och ställ dig i front. Det visar din hund att du engagerar dig i vakten. Du kan även sätta dig på farstutrappen bredvid din hund och speja på kvällarna, det är en uppgift av stor vikt i en hundflock.

Hitta ett substitut

Hundar är rovdjur och jägare, delar du jaktintresset? Sällskapshundar är inte ämnade att jaga, men det kan behövas ett substitut om driften är stark oavsett rastillhörighet. Testa personspår, öva sök och ge din hund ett utlopp för en inneboende drift och ett beteendebehov, berika din hunds liv och visa att du delar din hunds intresse i för henne/honom livsviktiga sysslor. Smyg i skogen, leta upp skatter du lagt ut, spåra rätt på middagen eller husse. Låt din hund briljera och få utlopp för sina naturliga beteenden.

En del hundar nöjer sig med mänskliga sysslor som att stänga och öppna köksluckor, hämta dina nycklar, bära in posten, plocka upp nappflaskan lillan tappat, hämta tofflorna, dra ut tvätten ur maskinen, trycka på knappen på övergångsstället.

Om du står handfallen inför uppgiften du tränat din hund att utföra och din fyrbenta vän är den som bistår är det ett bra sätt att göra jycken till en viktig del i familjelivet. Din jycke känner att hon/han behövs för att vardagslivet ska rulla på. Visa att du tycker hundens göromål är viktigt, tacka från hjärtat och se till att sysslan hunden hjälper dig med behövs genomföras ofta, helst dagligen. I en flock behöver alla flockmedlemmar bidra, annars är man överflödig och en belastning. Alla som bidrar är av vikt. Så få din hund att känna sig betydelsefull och viktig. Ge jycken en naturlig roll och syssla.

Viktigt för relationen

Vissa hundar uppvisar något som ser ut som stolthet när de får bära hem matvarorna i klövjeväskor eller drar hem dem i en kärra. Dessa hundar kan av samma orsak inte tänka sig att komma tom-tassade hem och vill gärna bära hem den ena pinnen efter den andra. Att du förstår att detta är ett sätt för din hund att visa att hon/han vill bidra till flockens överlevnad är avgörande för er relation. Ditt förhållningssätt kan ge din hund ett mer betydelsefullt liv. Våra kära husdjurshundar lever inte under samma förhållande som deras urfäder eller viltlevande kusiner, men de är ändå hunddjur, med inneboende kall och behov av att få hjälpa till, bidra, uppfylla ett syfte och ha en roll.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images. Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör. www.carolinealupo.se