Emma och Essie ska representera Sverige i World Agility Open

Hur känns det att ha blivit utvald att representera Sverige i den här stora agilitytävlingen?

- Det känns helt overkligt faktiskt. Jag anmälde mig och Essie, min bordercollie, till uttaget och då såg jag mest de som en kul grej. Att testa på ett uttag för första gången ihop och bara ta de som de kommer. Trodde inte alls att helgen skulle avslutas med att vi vann uttaget och dessutom med poäng från 5/6 lopp. 98 poäng ifrån den som blev tvåa. Det var nog där och då jag kände att detta kan bli bra framöver, att vi faktiskt är bra och att vi lyckades trots motståndet under helgen.

Vilken typ av träning och förberedelser har du genomfört inför tävlingen?

- Just inför uttaget gjorde vi inget annorlunda förutom den träningen vi redan gör. Dagliga långpromenader i skogen och givetvis agilityträning. Varannan vecka tränar vi för tränare och varannan vecka försöker vi få till en träning själv. Det är inte alltid helt enkelt att få ihop livspusslet med två småbarn. 

Vad är din hund för typ av ras och hur länge har ni tränat tillsammans?

- Min hund är en bordercollie på 2,5 år. Vi började på en valpkurs när hon va 12 veckor som var inriktad just på att få bra grunder inför en kommande agilitykarriär. Vi började tävla i februari förra året och har alltså tävlat ihop lite mer än ett år. 

Vilka utmaningar förväntar du dig att möta under tävlingen och hur har du förberett dig för dem?

- Jag tror att mitt huvud är den största utmaningen. Det är mycket nytt. Första mästerskapet med Essie, första tävlingen utomlands, nytt ställe, mycket folk osv. Klart att det blir mycket nerver och att man känner hur mycket man vill lyckas när man är på plats men att då försöka stänga ute alla andra, att inte tänka på motståndet, försöka hålla lugnet, att hålla sig till sin plan och att inte påverkas av människor runt omkring för i slutändan är de ju jag som känner min hund bäst av alla. 

- Jag har varit på två olika mentalträningsföreläsningar och jag försöker påminna mig om de, och de verktygen som man tog med sig därifrån vid jämna mellanrum - även om de krävs mycket jobb för att få bort alla hjärnspöken. 

Finns det några specifika delmoment eller hinder i banan som du har lagt extra fokus på under träningen?

- Balansbommen är nog de hindret vi måste jobba mest med. Fram till tävlingen ska vi absolut jobba mer med den och få den bättre, säkrare träffar på kontaktfältet och träffar oavsett var jag befinner mig. Vårt mål är att den ska vara klockren tills vi åker. 

Hur hanterar du nervositet och press inför en stor tävling som denna?

- Vid tidigare mästerskap (med min andra hund) har det givetvis också varit mycket nerver. Man får bara försöka gå in i sin bubbla och fokusera på det man ska. Att inte fastna i hur det har gått för alla andra eller hur många som har nollat i klassen utan att gå in och bara köra efter sin plan. Just inför denna tävlingen är jag glad för att jag åker med andra som både peppar och ger lugn när man behöver de. 

Vad är din strategi för att bibehålla fokus och samarbete med din hund under loppet?

- Just under loppet är det svårt att hinna tänka på något annat än just de man ska fokusera på. Hur är banan, var är min hund, var är jag placerad, var ska jag springa, rätt kommando, kommandot i tid, att ha en plan B osv osv. Men för att de ska gå så bra som möjligt är de viktigt att fokusera på banvandringen som är under 8 minuter. Att där och då tänka på vad man gör vid de olika hinderna om det inte blir som man har planerat. 

- Innan varje lopp under uppvärmningen försöker jag alltid göra massa trix och kontaktövningar för att just få henne att fokusera på mig. Det kan vara allt från att snurra till höger och vänster, backa, slalom mellan mina ben och så vidare. 

Hur ser du på tävlingens betydelse för framtida utveckling och mål inom agilitysporten?

- Oavsett hur det går så är jag väldigt tacksam för min hund och för att vi tog oss dit men sen vill ju alla såklart placera sig bra. Om det går bra så kommer självförtroendet självklart öka och målet mot landslagsplatser i framtiden kommer man säkert våga hoppas mer på. 

Vilket råd skulle du ge till personer som är intresserade av att börja träna agility med sina hundar?

- Börja med att gå en nybörjarkurs för att få bra grunder och ha kul. Det är kul och ska vara kul! Jag tycker även att de är nyttigt att prova gå för olika instruktörer. Att sen få plocka det bästa från varje person för att få ut det som är bäst för just er. 

Vad ser du fram emot mest under tävlingsdagen och vilka mål har du satt upp för dig själv och din hund?

- Jag ser fram emot ett få visa de vi kan. Att springa sån agility vi vill och att utmana oss till vårt yttersta. Men framförallt ska vi försöka njuta mitt i allt detta. Det är inte vardag man får lov att springa ett mästerskap utomlands, de får man inte glömma. 

Hur ska ni resa ner till Nederländerna? Bil, tåg, flyg?

- Det blir bil ner till Ermelo i Nederländerna. 10,5 timmes bilfärd plus pauser och en båttur så de blir ett äventyr bara de.