Barnhemmet som adopterade hundar

Anledningen till att jag besökte barnhemmet är för att jag fick reda på av min väninna Karen att där även bor fem gatuhundar. Hundar man tagit hand om och som kommit direkt från närområdet eller som man räddat från hundhemmet WAG.

En av hundarna som bor på barnhemmet, Boxer, hade suttit fastkedjad i sin egen avföring på en balkong i sex år tills dess att hans ägare dött och någon hade lämnat in honom till WAG. Han var verkligen i dåligt skick då, med tjocka, såriga märken efter halskedjan och oerhört undernärd, så han fick bo hemma hos Karen i tre veckor innan hon frågade prästen på barnhemmet om de ville ta hand honom.
Så nu bor han på barnhemmet och pojkarna kallar honom för Boxer för att han enligt dem ”fights a lot with one of the other dogs”. En liten bråkstake alltså, men otroligt glad och tillgiven mot pojkarna.

Dagtid sitter hundarna fastkedjade utomhus på sina platser runt om på barnhemmets ägor (för att inte springa in i huset och smutsa ned), men på kvällar och nätter får de löpa fritt i området. Pojkarna hjälper alla till med rastning och att mata hundarna (ris och kyckling får dom) vilket hjälper barnen att få känna sig behövda och självständiga. Att ha hand om en hund är väldigt bra träning för barn, om jag själv får tycka till, och dessa barn, likt gatuhundarna, får varken den kärlek de förtjänar eller behöver så att rå om ett husdjur är verkligen en steg i rätt riktning.

Alla barnen ville mer än gärna visa oss runt och de ville självklart vara med på bild ihop med hundarna (samt låna kameran och ta bilder själva…). Prästen, som har hand om barnhemmet, bad mig dock att inte posta bilder på vissa av pojkarna då många blivit misshandlade av sina föräldrar och lever under beskydd. Men bilden på den söta pojken överst i bloggen fick jag lägga upp och visst är han och Panda söta ihop!?

Man ser verkligen vilken värme en hund sprider och hur gott det gör för barnen att få ha hand om ett husdjur. Och att gatuhundar orkar interagera med 45 pojkar på ett snällt sett visar verkligen vilket härligt lynne de har!

Detta inlägg, mina vänner, är det sista inlägget från mig och hundarna i Goa på ett tag fram över. Vi väntar nämligen tillökning i familjen – en liten människovalp förväntas titta ut i början av februari!

Så jag vill tacka alla som följt, läst och kommenterat bloggen och hoppas att ni fått lite bättre insyn i hur livet för hundarna kan se ut på andra sidan jordklotet – långt, långt bort från trygga Sverige.

God jul och gott nytt år önskar jag er alla.
Stor kram från mig och alla goa hundar i Goa!